Johan Ekman

Suomen Toivo

2008-12-12T13:07:00.002+02:00

Kokoomusnuoret ajautuvat kovaa vauhtia kohti poliittisen pelikentän oikistopoulistista äärilaitaa. KNL:n vaatimus Thorsin erosta on synkkä esimerkki siitä, miten tiettyjen ihmisten pelkoja käytetään hyväksi politiikan tekemisessä. Erityisen traagista on, kun kärsiväksi osapuoleksi joutuu ne, joiden oikeuksia tulisi puolustaa. Kokoomuspuolueessa on selvästi ollut tendenssi liikkua liberaalimpaan suuntaan ainakin kaupungeissa. Jos KNL on puolueen tulevaisuus, niin kehitys näyttää pysähtyvän.

Socialisterna stöder Barroso

2008-12-04T12:31:00.003+02:00

Socialistgruppen i Europaparlamentet, PES, har de facto beslutat stöda kristdemokraten Barroso i kampen om ordförandeposten för EU-kommissionen. PES har efter moget övervägande, och stark pådrivning av de spanska och portugisiska socialisterna, beslutat att PES inte har en kandidat för ordförandeposten. Som så många av socialisterna sade på sitt eget möte, så tror ingen på att socialisterna kommer vinna valet. Grundregeln för att vinna ett val, är att man själv tror på att man kan vinna valet. En kampanj lyckas, om fältet och ledarskapet tror på sin sak och har en "vinnardrive" på. Det är rentav absurt hur man offentligt citerar Obama, men privat inte orkar tro på sina chanser. Tyvärr.

Men, som det nu ser ut lönar det sig inte att hoppas på att socialisterna kommer att leda kampen för ett solidariskt Europa. I framtiden kommer ansvaret att vila liberalernas och de grönas axlar.

Hälsningar från PES-kongress i Madrid

2008-12-01T15:04:00.002+02:00

Sitter i egenskap av gäst på Europas Socialdemokraters(PES-gruppen i Europaparlamentet) kongress i Madrid. Om ni undrar varför, så beror det på att Europas federalistorgansiationer är här och lobbar för att de europeiska partierna inför valet ska nominera kandidater till posten som EU-kommissionens president. Tanken är, att folket ska få rösta om kommissionens ordförande. Dvs om de konservativa vinner valet blir en konservativ ordförande, ifall socialisterna vinner blir en socialist ordförande. Samma gäller naturligtvis till exempel liberalerna och de gröna, men för att vara ärlig så är det en utopi att liberalerna eller de gröna skulle bli större än de konservativa eller socialisterna, ännu i nästa val åtminstone. En möjlighet skulle vara att alliera sig med en av de stora för att spräcka tvåpartimodellen som nu dominerar i maktpolitiken i parlamentet.

Stämmningen är inte den allra högsta och talen är relativt mediokra. Socialisterna fortsätter sin kräftgång om det fortsätter på detta sätt. Varannan partiordförande upprepar sloganen “Yes We Can” och att Europa är i nyliberalernas händer. Socialisterna har naturligtvis rätt i att axeln konservativa/nyliberala har en alltför stark maktposition i Europa, men kopplingen mellan Obama och socialisterna funkar inte ens retorskt: för att kunna vinna måste socialisterna komma med en up to date politik som alternativ för de konservativas avpolitisering av politiken. Nu upprepar man den gamla mantran och försöker kompensera bristen på ideér med att i varje tal citera Obama....nästan patetiskt.

Hur som helst finns här många av mina bekanta från olika socialistiska eller socialdemokratiska partier runt om Europa som det är trevligt att dricka rödvin med och bara man kommer ut från det trista kongresscentret är de flesta av mina italienska, spanska och portugisiska demarin ungefär av samma åsikt som jag gällande deras miserabla situation. Får se om de får makten att förverkliga sina idéer innan deras parti försvinner.

Stötte just på Zapatero som ska hålla tal om en stund-han är för tillfället den enda socialisten som lyckats vinna val i ett stort Europeiskt land. Ser fram emot talet(hoppas bara han har vett att inte sluta talet med ett “Yes We Can”)

SFP-kaksikielinen sosiaaliliberaali puolue?

2008-10-29T11:22:00.001+02:00

Först och främst om mitt eget valresultat: 68 röster med en kampanjbudget på max 15 € är helt ok, enligt mig. Så tack för era röster!

Kiitos kaikille, jotka äänestivät minua kuntavaaleissa. 68 ääntä korkeintaan 15€ kampanjabudjetilla on mielestäni ihan ok tulos.

Sitten vähän pohdintoja vaaleista.

Rkp:n vaalitulos oli huolestuttava Rkp:n kannalta. Huolestuttavaa on nimenomaan se, että äänimäärä vähenee tasaisesti vuosien mittaan. Syyt tähän ovat moninaiset, yksi on kiistatta se, että ruotsinkielisten osuus vähenee suhteessa muuhun väestöön. Muut syyt liittyvät enemmänkin politiikan sisältöön – ruotsin kielen aseman turvaaminen ei yksinkertaisesti riitä syyksi nuorille äänestää puoluetta. Helsingissä se näkyy siinä, että Vihreiden suosio ruotsinkielisten nuorten parissa kasvaa.

Kielipoliittisesti on vain toivottavaa, että ruotsinkielisiä tai kaksikielisiä löytyy muistakin puolueista kuin Rkp:sta ja että maan kaksikielisyys on heille tärkeä arvo. Ongelma on kuitenkin se, että ruotsinkielisiä ei näytä muista puolueista valta-asemista löytyvän.

Rkp:n on puolestaan kartoitettava, mitkä ovat ne arvot, joiden pohjalta tehdään politiikkaa. Itse uskon, että Rkp:n on asetettava tavoitteekseen olla aidosti kaksikielinen, kansainvälisesti suuntautunut sosiaaliliberaali puolue jonka tavoitteena on 8-9 % kannatus. Muuten puolue tulee pienentymään entisestään.

SFP-kaksikielinen sosiaaliliberaali puolue?

2008-10-29T11:22:00.000+02:00

Först och främst om mitt eget valresultat: 68 röster med en kampanjbudget på max 15 € är helt ok, enligt mig. Så tack för era röster!

Kiitos kaikille, jotka äänestivät minua kuntavaaleissa. 68 ääntä korkeintaan 15€ kampanjabudjetilla on mielestäni ihan ok tulos.

Sitten vähän pohdintoja vaaleista.

Rkp:n vaalitulos oli huolestuttava Rkp:n kannalta. Huolestuttavaa on nimenomaan se, että äänimäärä vähenee tasaisesti vuosien mittaan. Syyt tähän ovat moninaiset, yksi on kiistatta se, että ruotsinkielisten osuus vähenee suhteessa muuhun väestöön. Muut syyt liittyvät enemmänkin politiikan sisältöön – ruotsin kielen aseman turvaaminen ei yksinkertaisesti riitä syyksi nuorille äänestää puoluetta. Helsingissä se näkyy siinä, että Vihreiden suosio ruotsinkielisten nuorten parissa kasvaa.

Kielipoliittisesti on vain toivottavaa, että ruotsinkielisiä tai kaksikielisiä löytyy muistakin puolueista kuin Rkp:sta, ja että maan kaksikielisyys on heille tärkeä arvo. Ongelma on kuitenkin se, että ruotsinkielisiä ei näytä muista puolueista valta-asemista löytyvän.

Rkp:n on puolestaan kartoitettava, mitkä ovat ne arvot, joiden pohjalta tehdään politiikkaa. Itse uskon, että Rkp:n on asetettava tavoitteekseen olla aidosti kaksikielinen, kansainvälisesti suuntautunut sosiaaliliberaali puolue jonka tavoitteena on 8-9 % kannatus. Muuten puolue tulee pienentymään entisestään.

Scoutpanel och kollektivtrafik/Päpan paneeli ja joukkoliikenteestä

2008-10-19T17:44:00.005+03:00

Läste idag i Helsingin Sanomat om en valdebatt där kollektivtrafiken väckt mycket diskussion. Under de senaste veckorna har jag diskuterat frågan med många unga stadsbor. De flesta är överäns om att kollektivtrafiken bör understödas. Själv tycker jag att priset på månadsbiljetterna synbart ska sänkas och att trängselavgifter ska tas i bruk för att uppmuntra till att faktiskt använda kollektivtrafik. Det skulle göra Helsingfors avsevärt trivsammare samtidigt som det vore en av de klimatpolitiska åtgärder vi måste ta till för att bekämpa klimatförändringen.

------------

Olin tänään Pääkaupunkiseudun partiolaisten vaalipaneelissa. Jo lukiessani Helsingin Sanomia aamulla sain hyvää kunnalispoliittista energiaa. HS:n paneelissa oltiin keskusteltu joukkoliikententeen hinnoista ja ruuhkamaksuista. Mielestäni on itsestään selvää, että joukkoliikenteen hintoja pitää alentaa, ja että ruuhkamaksut ohjaisivat yksityisautoilijoita joukkoliikenteen käyttäjiksi, mikä tekisi kaupungista viihtyisämmän. Samalla ne auttaisivat ilmastonmuutoksen vastaisessa kamppailussa.

Partiolaisten paneelista todettakoon, että se oli yksi parhaimmista tähän mennessä - siitä pitivät huolen yleisö sekä muut paneelistit, jotka uskalsivat haastaa toisiaan silloin kun olivat jossain kysymyksessä eri mieltä. Vaalienhan tulee nostaa esiin ehdokkaiden väliset erot! Yhdessä asiassa olimme kaikki yksimielisiä: nuorisojärjestöjen kuten partion toimintaa pitää tukea entistä paremmin.

Perspektiv

2008-10-16T11:47:00.005+03:00

President Martti Ahtisaaris Nobelpris var en fin erkänsla för det arbete han gjort på flera håll i världen.

I Finland har vi en tendens att på ett ganska naivt sätt vara stolta för det att nån av "de våra" får erkänsla internationellt. I detta fall tycker jag det kanske är bra att låta bli att helt kritiklöst arrangera torgfester eller helgonförklara Ahtisaari. Ahtisaari hör nämligen till dem som starkt understött USA:s Irakpolitik - vilket bland annat Tapio Laakso noterar på sin blog. USA:s agerande i Irak har lett till en av de mest blodiga humanitära kriserna under de senaste decennierna, så dess försvarande är sannerligen ingen bedrift.

Lukachenka on mielissään

2008-10-13T19:04:00.000+03:00

EU:n ulkoministerit päättivät tänään poistaa matkustusrajoitukset Valkovenäjän diktaattorilta Lukachenkalta ja hänen kavereiltaan. Viime viikolla Etyj-puheenjohtajamaa Suomi kehui Valkovenäjän kehittyvän oikeaan suuntaan – tästä Lukachenka innostui niin, että sanoi kannattavansa Stubbia Etyj:in pysyväksi puheenjohtajaksi. Valkovenäjällä tunnetustu kannatetaan juuri pysyväisluonteisia johtajia.

Tämän linjamuutoksen syynä on tietysti porkkanan tarjoaminen: kaikilla on kivempaa jos ihmiset saavat päättää asioista Valkovenäjällä, ja Lukachenkakin pääsee mukaan muiden johtajien kerhoon. Niin ei tarvitse sittten pelkästään veljeillä Venäläisten kanssa. Mielestäni on kuitenkin kyseenalaista tarjota porkkanaa, kun mikään ei oikeasti ole muuttunut. Suomen nuorisoyhteistyö Allianssi on pitkään tukenut kansalaisyhteiskunnan kehittämistä Valkovenäjällä. Tämä on usein vaikeaa, koska kaikki demokratiaa ja avoimuutta peräänkuuluttavat järjestöt ja ihmiset tukahdutetaan. Olen itse usein miettinyt, minkälaista olisi olla järjestöaktiivi yksinvaltiasjärjestelmässä, ja jos kykenisin yhtä sinnikkäästi tekemään töitä uskomani asian puolesta jos se merkitsisi opiskeluoikeuden eväämistä ja säännöllisiä vankilakäyntejä. Nyt olisi paikallaan miettiä myös sitä, miltä tuntuu olla Valkovenäläinen demokratia-aktivisti viimeaikaisten lausuntojen jälkeen.

Ulkopolitiikan kolmas linja

2008-10-12T14:53:00.002+03:00

Ulkomaankauppa- ja kehitysministeri Paavo Väyrynen kirjoittaa Helsingin Sanomissa tänään olevansa eri mieltä Stubbin kanssa ulkopolitiikasta.

Mielestäni on huolestuttavaa, että Suomen ulkopoliittisessa keskustelussa täytyy nyt kannattaa joko "Stubbin linjaa" tai "Väyrysen linjaa".

Väyrynen on siinä oikeassa, että maailman tila ei ole radikaalisti muuttunut Venäjän ja Georgian sodan myötä. Stubb on esimerkiksi sanonut, että sota tarkoitti paluuta voimapolitiikan aikaan. Tämä on melko kyseenalainen näkemys, sillä vain muutama vuosi sitten Yhdysvallat miehitti liittolaisineen Irakin vastoin kansainvälisen oikeuden perusperiaatteita - tämä jos mikään oli voimapolitiikkaa.

Stubb myönsi myös Venäjän hyökkäyksen olleen yllätys hänelle - jokseenkin ihme siinä mielessä, että Venäjän ja Georgian välit ovat olleet niin kireät, että rajalle oli kerätty joukkoja jo hyvän aikaa. Lisäksi Georgian presidentti oli muutamaan kertaan ilmaissut aikomuksensa tehdä jotain suuruudenhullua, toivoen tukea USA:lta ja sen liittolaisilta.

Väyrynen taas näkee, että Suomen pitää olla hyvää pataa Venäjän kanssa, vaikka Venäjä tekisi mitä. Tämäkään ei ole oikein. Suomen täytyy EU:n puitteissa sitoutua ulkopolitiikkaan, jonka johtavana periaatteena on kansainvälisen oikeuden kunnioittaminen ja kehittäminen. Sekä Yhdysvaltoja että Venäjää (tai Kiinaa, Intiaa, Saudi-Arabiaa...) tulee pystyä kritisoimaan. EU:lla on valta olla globaali arvojohtaja, jos EU tekee yhtenäistä ulkopolitiikkaa. EU:n pitäisi toimia esimerkkinä muille kansainvälisen oikeuden puolestapuhujana.

Valteser

2008-10-02T15:21:00.006+03:00

Som ni säkert märkt, så kandiderar jag i kommunalvalet i Helsingfors. Minkandidatnummer är 672. Nedan står mina valteser spikade, så bekanta dig gärna med dem!

Åt dem som inte känner mig, så är jag 25 år gammal och jobbar som generalsekreterare för Unga europeér i Finland. Före det jobbade jag på Finlands Svenska Handikappförbund och Svenska Hörselförbundet. Jag har länge varit medborgarakivist och för tillfället går mycket av min min fritid åt att ordföra Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska ungdomsgrupp samt Finlands ungdomssamarbete Allians Internationella utskott. Jag är också medlem av Finlands Flyktinghjälps styrelse. När jag inte är organisationsaktiv dricker jag gärna rödvin i gott sällskap, reser i Indien eller lagar italiensk mat.

Helsingfors, en europeisk storstad

- Tänk och agera ekologiskt - Ajattele ja toimi ekologisesti

1. Biljettpriserna på spårtrafiken ska sänkas rejält
2. Bygg tätt och högt, samt gör Kampens dyrbara kvadratmetrar grönare
3. Inför bilfria zoner och trängselavgifter

- Kulturen ska vara prioritet – Kulttuurista prioriteetti

1. Finnkinos filmmonopol garanterar inte kvalitet. En biograf som visar främst europeiska kvalitetsfilmer bör inrättas av staden med understöd av Europeiska kommissionen.
2. Biblioteken är värda mera pengar. I första hand ska resurserna riktas på att rekrytera mera personal och köpa mera skönlitteratur på flera språk.
3. Alternativ kultur ska understödas, inte motarbetas. Till exempel ska det vara möjligt att måla laglig graffiti på specifika ställen i stan.

- En stad för alla – Kaupunki kuuluu kaikille

1. Helsingfors är en mångkulturell stad. Utbildning i mångkulturalism måste ges åt stadens tjänstemän, och ökat stöd ska ges åt frivilligorganisationer vilkas målsättning är att integrera invandrare.
2. Unga med i beslutsfattandet. Ungdomar är underrepresenterade, vilket är illa för demokratin nu och i framtiden. Ett ungdomsfullmäktige med budgetmakt och representanter med förslagsrätt i stadens nämnder är ett steg framåt.
3. Ett representativt handikappråd med verklig möjlighet till påverkan skall finnas i alla kommuner, alternativt på regional nivå. Handikapprådet bör fungera som en remissinstans för alla sektorer. Handikappolitik är något som berör alla nämnder och utskott i kommunen.

Kauhajoki: politiseringen av situationen oacceptabel

2008-09-25T09:29:00.007+03:00

Var i Bryssel när jag fick textmeddelande om Kauhajoki. Andra gången inom ett år som som en massa europeiska kolleger undrade a. varför unga i Finlnad mår så dåligt och b. varför vi har en så liberal vapenlagstiftning i Finlnad. Man kan ju undra...

Det är speciellt två olika aspekter som stört mig i dessa dagar:

1. Media. Det är fullkomnligt ansvarslöst att tuta ut namnet på mördaren och sprida hans bild över allt. Och nu har man också börjat gräva fram Jokela-mördarens bilder. Det är lika med att säga "vi förevigar dig om du gör något liknande".
2. Politiseringen av situationen som Liisa Jaakonsaari(sd) håller på med. Jag anser inte att man dagen efter en händelse som denna ska kräva inrikesministerns avgång - speciellt inte i ett "civiliserat land", som Jaakonsaari uttryckte det.

Och sedan en förhoppning: att politikerna inte medvetet kommer att göra den enskilde polismannen som agerat fel i denna situation till den enda syndabocken i frågan. Det är en taktik som man bland annat använt i Storbritannien för att inte uppmärksamheten ska riktas alltför mycket på politikerna.

Italian neofasistiset tendenssit

2008-08-06T12:03:00.001+03:00

Italian pääministeri Silvio Berlusconi on tehnyt jotakin hänelle poikkeuksellista – nimittäin pitänyt vaalilupauksen: eilen Italian parlamentin päätöksen mukaisesti 3000 sotilasta jalkautui maan suurimpiin kaupunkeihin taistellakseen rikollisuutta, etenkin maahanmuuttajien aiheuttamaa sellaista, vastaan. Samalla Italian sisäministeriö on aloittanut romanien sormenjälkien keräämisen romanirekisteriä varten ja jokunen viikko sitten maa on julistautunut poikkeustilaan.

Olen liberaalina ja muutamaan otteeseen italiassa asuneena eurooppalaisena hyvin huolestunut siitä suunnasta, jonka Berlusconi ja hänen hallituskumppaninsa ovat Italialle asettaneet. Rationaalisella ajattelulla on vaikea löytää siihen mitään vastauksia.

Oikeiston ykkösvaaliteemana oli vuoden 2008 vaaleissa rikollisuuden vastainen kamppailu. Silti Italia on Euroopan keskivertoa turvallisempi maa, ja varsinkaan maahanmuuttajia ei voi rikollisuudesta erityisesti syyttää. Tietysti tiedämme, että populistipolitiikassa on tärkeää ymmärtää ja ruokkia epärationaalisia pelkoja – oli todellisuus mikä tahansa.

Paradoksaalista kuitenkin on, että italialaiset eivät edes koe elävänsä turvattomasti. Berlusconin vapauspuolue sai massiivisen voiton vaaleissa, ja sen tukipuolue Lega Nord, jonka johtajan Umberto Bossin koko politiikka perustuu rasismille, sai varsinkin Pohjois-Italiassa esimerkiksi Veneton ja Lombardian alueilla noin 30% äänistä.

Masentava totuus on, että rasismista on tulossa hyväksyttävää Italiassa. Varsinkin nopeasti vaurastunut keskiluokka tukee nimenomaan fasistiseen retoriikkaan pohjautuvaa politiikkaa juuri koska se on rasistista. Olin vuonna 2004 kesätöissä Padovassa, Pohjois-Italiassa, ja muistan elävästi episodin jossa työnantajani heitti suoraan afrikkalaisen työnhakijan hakemuksen roskikseen ja totesi, että hän ei tasan anna töitä mustalle työnhakijalle. Toisaalta Italian tehtaat pysyvät pystyssä Afrikasta tulevan työvoimin turvin: 800 euron kuukausipalkalla ei muita töihin saa. He raatavat Italian keskiluokan vaurauden ylläpitämiseksi samalla, kun poliitikot ja ns. kunnon ihmiset syyttävät heitä pummeiksi ja rikollisiksi.

Enemmistö Italialaisista siis selkeästi kannattaa nykyistä hallitusta juuri sen harjoittaman politiikan takia. Entä Berlusconi? Kaikkihan tietävät miehen olevan täysin korruptoitunut – eikö edes se vaikuta hänen kannatukseen? Vastaus on: ei. Berlusconia pidetään sankarina. Hän on oikea ”self made man”, joka jopa onnistuu muuttamaan maan lakeja niin, että häntä ei laiteta vastuuseen teoistaan. Lisäksi Italiassa vallitsi kristillisdemokraattien romahduksen jälkeen poliittinen tyhjiö, jonka Silvio kätevästi täytti.

Keskusta-vasemmisto teki sitten lopullisen virheensä yhdistyessään Demokraattipuolueeksi, joka käytännössä eliminoi vasemmiston ja ajautui marginaaliin. Demokraattien puheenjohtaja Walter Weltroni ei myöskään ole onnistunut oppositiopolitiikassaan. Puutteellinen tila Berlusconin kontrolloimassa mediassa on tähän yksi syy; toinen taas uskottavuuden puute. Vasemmiston menetettyä Rooman pormestarinpaikan ensimmäisen kerran sitten toisen maailmansodan ei myöskään tehnyt terää demokraattien uskottavuudelle.

Miten tämä sitten koskee meitä muita eurooppalaisia? Yksinkertaista: muu Eurooppa ei voi sallia etnisiä rekistereitä, rasismin hiljaista hyväksymistä ja autoritaarisia, syyttä sotilaisiin turvautuvia hallituksia – historia on sen meille opettanut. Jörg Haiderin Itävalta eristettiin sen fasismin takia – miksi ei Italian suhteen voitaisi tehdä samanlaista ratkaisua, jos suunta ei muutu?

The Case for Civil Liberties

2008-06-02T13:53:00.004+03:00

In the 2002 General Elections, New Labour had a funny campaign poster with the picture of William Hague(then leader of the Conservative Party) with the hairstyle of Margaret Thatcher on, and above the head of Hague there was a slogan stating "Be Afraid, Be very Afraid". Today, everybody caring about civil liberties could mentally change the picture of Hague with the picture of Gordon Brown with the hairstyle of Blair - I'm not sure if the hairstyle of Blair differs very much to that of Brown, though.

Brown has lately been busy trying to convince Labour MP:s that his proposal to detain terrorist suspects for 42 days without charge is justified. Browns predecessor Tony Blair originally wanted the detention time to be 90 days, but had to accept a compromise of 28 days in order to evade a backbench revolt. Now Brown the Deal Maker, is putting forward a compromise of 42 days. And he will surely be very angry if it won't pass-the deal should be fare a square: you wanted no changes, I wanted a huge change, so why not accept a compromise? A bit like if I was proposing 500 million more for the defence budget, and you did not want any increase at all, then we would probably end up with an increase of 250 million.

The whole question can unfortunatley be seen against the background of recent political events that have rocked the Labour boat considerably. Gordon Browns and Labours popularity has taken a huge hit( A disastrous result in the local elections and a recent byelection defeat were visible results of this) and the Not So New Labour Anymore strategists have concluded that Labour needs to win back the centrist voters, and this, it is said, can be done by being more right wing than the Tories on for instance terrorism.

Brown is very wrong in mixing day to day politics with fundamental freedoms. The arguments used are trying to prove that longer detention will make Britain a safer place; however, there is no credible evidence whatsoever pointing in that direction. And even if it would make Britain less likely to be attacked by terrorists, the case should be made to defend our most fundamental freedoms anyway.

Britain is politically a bit scary when it comes to respecting fundamental freedoms because there is no credible party political alternative to civil libertarians: if the Tories would be in power, the discussion would be the same and who has heard about the Liberal Democrats? This is an additional reason to why some questions should be above politics.

This illiberal disease has not yet spread too extensively in Europe, but we should all be on our guards, and European governments should remind Brown of which are the European values that unite us.

BURMAN TILANNE OSOITTAA YK:N ONGELMAT

2008-05-17T13:03:00.003+03:00

Ulko- ja turvallisuuspoliittinen nuortenryhmä, jonka puheenjohtajana toimin, otti perjantaina kantaa Burman tilanteeseen:

BURMAN TILANNE OSOITTAA YK:N ONGELMAT

Hirmumyrsky on aiheuttanut Burmassa humanitäärisen kriisin vailla vertaa. Yli 100 000 ihmisen hengen vaatinut myrsky on muodostanut massiivisen humanitäärisen kriisin, joka uhkaa vaatia vielä kymmenien tuhansien ihmisten hengen. Kansainvälinen yhteisö on tarjoutunut auttamaan burmalaisia, mutta maata johtava juntta on asettunut poikkiteloin avustustoimien kanssa.

Ulko- ja turvallisuuspoliittinen nuorten ryhmä katsoo, että kansainvälinen yhteisö ei voi seisoa tumput suorana, kun kymmenet tuhannet burmalaiset kuolevat turhaan. Burman tilanne on osoitus erityisesti YK:n kyvyttömyydestä ratkaista tilannetta. YK:lla olisi oltava mahdollisuus varmistaa
kansainvälisen avun pääseminen perille, vaikka jonkin maan sotilasjuntta avun toimittamista vastustaa.

YK:n jäsenvaltiot ovat vuonna 2005 sitoutuneet suojeluvastuun periaatteeseen, joka velvoittaa valtioita toimimaan silloin, kun joku jäsenvaltiosta omalla toiminnallaan polkee kansalaistensa ihmisarvoa. Ulko-ja turvallisuuspoliittinen nuorten ryhmä pelkää, että suojeluvastuu on jäämässä kuolleeksi kirjaimeksi.

Burman tilanne osoittaa, että YK:n turvallisuusneuvosto on nykymuodossaan kyvytön omaksutusta suojeluvastuun periaatteesta huolimatta ratkaisemaan kansainvälisiä kriisejä. Kriisi edellyttäisi painokkaita kannanottoja ja valmiutta turvautua humanitääriseen interventioon. Näyttää tosin siltä, että toiseen maailmansotaan perustuvin veto-oikeuksin vesitetty neuvosto ei tähän kykene.

Ryhmä katsoo, että Burman tilannetta vastaavat avustuskriisit voidaan ehkäistä ainoastaan vahvistamalla YK:n roolia. Tämä edellyttää, että turvallisuusneuvostossa yksikään jäsenmaa ei voi estää maiden valtaosan vaatimuksia ihmisoikeuksien turvaamiseksi.

Ryssland

2008-03-03T11:45:00.000+02:00

Citatmaskinen Winston Churchill har sagt något i stil med att maktspelet i Kreml är lite som att observera en matta under vilken ett antal aggressiva bulldoggar gör upp om ledarskapet. Den utomstående observatören har ingen möjlighet att se vad som egentligen pågår – han hör bara stridsljuden och ser hur något rör sig under mattan och till slut den bulldog som kommer fram med livet i behåll.

Mina egna upplevelser av Ryssland är rätt så tudelade. De få gånger jag besökt landet har varit otroligt givande. Den ryska gästvänligheten jag upplevt har varit fantastisk och den kulturella rikedomen imponerande. Dostoyevsky och Bulgakov har skrivit romaner jag älskar – och det verkligt fina har varit att alla ryssar jag inlett en diskussion med om dessa författare har haft en åsikt om dem. Varefter de frågat vad jag tycker om Tolstoy och när jag bekänt min obildning och medgett att jag inte läst en rad av honom har jag fått höra att det inte gör något eftersom de alla läst Krig och fred i grundskolan och egentligen är ganska trötta på att analysera den.

I politiska sammanhang har jag däremot upplevt den andra sidan av landet i form av uttalanden som söder Lukachenkos förtryck i Vitryssland, aggressiva utspel om Rysslands rätt att blanda sig i Estlands inrikespolitik, motiveringar till varför det är helt ok att våldsamt med batonger slå ner den politiska oppositionen i Ryssland, strypa medborgarorganisationerna som vågar tänka annorlunda och hur Georgien är som ett litet barn som måste disciplineras då det uppför sig illa. Och jag ids inte börja med Tjetjenien eller de godtyckliga rättegångarna… Poängen är att det i dessa sammanhang inte är så svårt at välja vem man stöder.

Ryssland erbjuder givetvis stora möjligheter åt Finland och EU. Det viktiga är att inte låta Ryssland splittra EU genom att acceptera dess strategi att skapa bilaterala konflikter med vissa och specialpartnerskap med andra. EU behöver en gemensam politik gällande Ryssland – denna politik ska sträva efter samarbete och goda handelsrelationer, men samtidigt ska EU även kräva transparens och mänskliga rättigheter av Ryssland. Finland hade här en möjlighet då man blev EU medlem – att ta ansvaret i utformandet av EU:s Rysslandpolitik. Tyvärr hände detta inte riktigt, och Vanhanens och Centerns ambivalenta EU inställning i dagens läge hjälper inte. Den finska EU-politiken behöver en omstart, och EU behöver en koherent, gemensam utrikespolitik.

Should Tony Blair Become President?

2008-02-06T15:37:00.000+02:00

Sarkozy, the newly married French President, has some time ago almost publicly supported the former Prime Ministers candidature. France supporting Britain, I ask? It’s certainly a strange world.

The talk is that Blair was promised the position as President of the European Union if Britain would not be too problematic regarding the ratification of the Lisbon Treaty. In the end, Blair was given opt outs for Britain and in the end it looked like Britain would not stop the process. Now, However, Gordon Browns political clumsiness has made the discussion flourish about the ratification again. And the Torys taste blood. Browns popularity is shrinking, and the eurosceptic Conservative leader David Cameron will of course bang the public in the head with the Lisbon treaty and try to win the Brits on his side.

So, should Blair be the next President? In a way, it could make
the Brits easier to deal with. In the same time, we should not forget that Blair was responsible for a miscalculation that has claimed hundreds of thousands of lives – I’m talking about the Iraq war. Most Europeans and almost all European Governments were critical toward the operation-do we really want a President that has a vision so contradictory to that of most Europeans. I think not.

Kamalaa - kerjäläiset tulevat!

2008-01-29T11:59:00.001+02:00

Helsingin kaduilla näkyneet kerjäläiset ovat herättäneet keskustelua niin tiedotusvälineissä kuin kahvipöydissä. Itse muistan kuinka kerran yksi italialainen kerjäläinen naureskellen esitteli minulle hänen tapaansa huijata turisteja: hän oli kehittänyt erinomaisen säälittävän tavan linkuttaa jalkaansa, vaikka oikeasti kävelikin hyvin. Mielestäni temppu oli sen verran hieno että annoin hänelle tavallista suuremman määrän rahaa.

Monet pitävät kerjäämistä paheksuttavana toimintana, ja olen jopa muutaman kerran nähnyt kun joku on pilkannut Sokoksen kulmalla kerjäävää henkilöä. Taksikuskikin kerran tokaisi että ”mitä tuo tuossakin haluaa”, kuski oli nimittäin kuullut että lehti oli paljastanut oikein vajan missä kerjäläiset pitivät ”kainalokeppejä ja muuta rekvisiittaa”. Merja Vanhanenkin on kritisoinut kerjäläisiä siitä että kerjäläiset usein tekevät itsestään köyhemmän näköisiä kuin ovat – eli ei penniäkään Merjalta kerjäläisille.
Toinen usein esitetty kritiikki on se, että kaduillamme oleskelevien romanialaisten pitäisi rekisteröityä työttömiksi työnhakijoiksi: näin suomalainen sosiaaliturvakoneisto pelastaisi heidät. Joko heille tarjottaisiin jotain mahtavaa siivoushommaa (josta he sitten maksaisivat veroja mikä on tietysti hyväksi meille kaikille), tai jos töitä ei löytyisi, niin he ainakin saisivat työttömyysrahaa, ja pysyisivät sitten ehkä poissa kaduilta.

Ärsyttävää mielestäni tässä on se protestantis-sosiaalitanttainen - asenne joka aiheuttaa suomalaisissa sokkireaktion nähdessään kerjäläisen kadulla. Eihän nyt täällä meidän Suomessa saa olla kerjäläisiä! Ja heidän lapsetkin vielä! Ihan niin kuin tämä meidän systeemi nyt olisi kaikkien mielestä se ihanin – olen nähnyt eri puolilla paljon onnellisempia ihmisiä jotka kenties kerjäävät, kuin ne alkoholismin murtaneet pitkäaikaistyöttömät jotka sosiaalikafkamainen valtiomme pitää kotonaan työttömyysrahan avuin. Kysymykseni siis on, miksi täällä pelätään köyhyyden näkemistä? Ja miksi materiaalinen köyhyys väistämättä liitetään kurjuuteen – eikö juuri tämä ole stigmatisoivaa? Mitä sitten, jos ammatikseen valitsee kerjäämisen?

Sosiaaliliberaali ääni

2008-01-21T12:53:00.000+02:00

Nokian päätös sulkea tehdas Saksassa on herättänyt ymmärrettävää kritiikkiä. Kansalaisjärjestö Attac on esimerkiksi peräänkuuluttanut Nokian tuotteiden boikottia myös Suomessa. Mielenkiintoista on myös, että Kemijärven sellutehtaan jatkon puolesta toimiva kansanliike perää suomalaisilta suuryrityksiltä sosiaalista ja yhteiskunnallista vastuuta. Rohkenen väittää, että Kemijärven sellutehtaan puolesta toimivan kansanliikkeen jäsenet harvoin ovat Attacin jäseniä – ja päinvastoin. Viesti on kuitenkin sama: kummassakin tapauksessa yhteiskunnallisia varoja on käytetty yritysten tukemiseen, joten yritykset omaavat täten yhteiskunnallisen vastuun.

Olen itse huolettomasti ostellut Nokian puhelimia ja jopa mainostanut niitä ulkomailla - pitäisikö minunkin jatkossa ostaa jonkun muun tuottamia puhelimia?

Olen vahvasti sitä mieltä että poliitikot ovat menettäneet otteensa suhteessa vapaaseen markkinatalouteen. Kannatan itse vapaata markkinataloutta, mutta pieni pohjoismainen sosiaaliliberaali(jotkut haluavat kutsua sitä sosiaalidemokraattiseksi – varsinkin liberaalien ns. oikeistosiipi) ääni kuitenkin muistuttaa minua jatkuvasti siitä että oikeudenmukaisuus ja markkinaliberalismi eivät kulje aina käsi kädessä. Tai no, oikeudenmukaisuus tietysti on laaja käsite, mutta minun sosiaaliliberaali lähtökohtani on kuitenkin että oikeudenmukaisessa yhteiskunnassa pitää löytyä demokraattinen kontrolli jonka avulla myös valtio voi säädellä taloutta niin että varallisuus ei jakaudu aivan toivottoman epäoikeudenmukaisesti. Tällä hetkellä kuitenkin on selvää, että Suomessa ja muualla ollaan luovutettu monessa suhteessa erittäin liberaalille markkinataloudelle. Poliittinen eliitti antaa toisin sanoen yritysten sanella ehdot – se jos jokin on poliittinen ja ideologinen päätös.

Eli, takaisin boikottikysymykseen. Luulen, että kulutuskäyttäytymisellä voidaan vaikutta asioihin rajallisesti. Nokiatuotteiden boikotointi ei missään tapauksessa tule johtamaan paremmin hallinnoituun kapitalismiin. Ericsson tai Siemens tuskin nekään mitään kyyhkysiä ovat. Tarvitsemme kuitenkin kokonaisvaltaisia ratkaisuja vapaan markkinatalouden maksimaaliseen hyödyntämiseen. Toisin sanoen: poliittisten päättäjien täytyy vetää joku raja.

Realpolitik

2007-12-04T16:03:00.000+02:00

Riksdagen och regeringen kan så småningom förbereda sig för julsemestern. Trots talmannens rynkade ögonbryn organiserades enligt rykten julglögg på Riksdagen som höstavslutning på en politiskt sett händelserik höst. Vad vi, gemene medborgare, har lärt oss om vårt land under hösten har varit anmärkningsvärt. Personligen vill jag som medborgare åtminstone tacka diverse politiska aktörer för att ha hjälpt mig att förstå både ett och annat.

Vissa av lärdomarna jag fått härrör sig till den såkallade TEHY – striden. Grundinsikten är inte så märkvärdig eller ny, men på något vis konkretiserades den i och med höstens händelser. Som min bekant uttryckte det: Hyvinvointiyhteiskunta revitään kuntasektorilla työskentelevien naisten selkänahasta. Så länge sjuktskötarna, närvårdarna, lärarna etc. arbetar i sitt anletes svett utan löneförhöjningar rullar hjulen och staten behöver inte bekymra sig över att man strypt statsandelarna till kommunerna (alla partier som befunnit sig i regeringen sedan 1990-talets början kunde fundera på detta)… jag undrar hur många tvångslagar som kommer att stiftas i framtiden, det återstår att lära sig.

En annan sak jag lärde mig är att man inte som sjukskötare skall förvänta sig någon solidaritet av våra stora, mansdominerade fackförbund. Lauri Ihalainen hann redan kritisera TEHY för att de riskerat strejkrätten. Ok, jag förstår att TEHY som är lett av en kvinna till samlingspartist inte kan förvänta sig något stöd av de stora pojkarna, men jag föreslår att Ihalainen stryker ordet solidaritet från sin vokabulär. Vidare lärde jag mig hur de Gröna tillämpar ”realpolitik” och frågar mig nu om de inte öppet kan medge att de ”realpolitiskt” placerar sig till höger på den ideologiska kartan(trots att unga politikintresserade stadsbor helst skippar vänster - höger axeln och helst pratar om liberal-konservativ axeln, som om den ekonomiska politiken nu redan skjutits så långt till höger att den inte längre behöver diskuteras).

Slutligen lärde jag mig också att det taktiskt sett inte lönar sig för en manlig finans- eller statsminister att visa sig i tv-rutan när det hettar till om vårdlöner. Bättre att en kvinnlig minister tar smällarna – det handlade ju ändå om en kvinnodominerad bransch. Sedan, när en lösning nåtts kan man väl lite ”ryta till”, som Huvudstadsbladet på ledarplats gillar att kalla det, och berätta vad som är moraliskt rätt och riktigt.

Procedures of Camp Delta

2007-11-16T15:40:00.000+02:00

Om man vill få en bra inblick på hur livet i Guantánamo är kan man ta en titt på Procedures of Camp Delta, ett 238 sidors Pentagondokument där fånglägrets regler och procedurer är förklarade. Precis varenda en liten detalj är beskriven: hur många rader fångarna skall stå i då de stiger av bussen, hur de ska vara kedjade, hur många minuter de ska duschas mm. Det är kusligt att läsa texten, man kan bara alltför lätt skapa bilder av hur deras dag(eller hela liv) ser ut.

Man till exempel bekanta sig med en så kallad Behavior Management Plan:

”The purpose of the Behavior Management Plan is to enhance and exploit the disorientation and disorganization felt by a newly arrived detainee in the interrogation process” …It concentrates on isolating the detainee. The following conditions apply…No Koran...”

Eller så kan man läsa om vilka föremål/kläder fångarna har tillgång till, exempelvis

”10) Shoes. Detainees wear this item. Inspect them for damage. Dicipline the detainee for damage only, not wear and tear from use. When in doubt about what caused the damage to this item, err on the side of damage caused by wear.

Så lite veckoslutslektyr om USA:s fångläger.

Var är visionen?

2007-11-01T12:30:00.000+02:00

Lantbruksstödet engagerar igen. Frågan är givetvis viktig för lantbrukarna i södra Finland och för Centerns politiker, men jag är åter igen förvånade över hur Finland förhåller sig till EU. Finlands förhållningssätt tycks till en alarmerande grad endast begränsa sig till att reagera. För att kunna påverka enskilda, för Finland uppkommande nationella frågor, gäller det att vara aktivt framme i frågor som gäller hela unionen. Ja, det handlar om att ha en konsekvent vision och strategi för ett hurudant EU man vill ha och hur man ska uppnå detta. Nu tycks det vara så att man förargat startar en hätsk ”Brussel Bashing” och börjar gnälla om hur illa vi behandlas alltid nu och då. Jag må vara av annan åsikt än Paavo Lipponen i ett stort antal frågor, men onekligen var intrycket under Paavos tid att det fanns en tanke bakom den riktning man ville att Finland och EU skulle gå i. Vanhanen har inte i alla fall ännu demonstrerat något som liknar en vision.

Ydinriski

2007-10-09T17:07:00.001+03:00

Syksy on jo edennyt pitkälle, ja olen laiskotellut bloggaamiseni kanssa. Uudet työt, mukava elämä ja jatkuvat järjestöedustukset ovat vieneet aikaa bloggaamiselta.

Olin jo ajatellut että en nostata verenpainettani ydinvoiman takia. Kyseessähän on vain yksi poliittinen kysymys muiden joukossa...tai sitten ei. Ydinvoimalobbarit ovat ihmisten uinuessa luomassa kuvaa ydinvoimasta yhtenä "vihreänä" vaihtoehtona muitten joukossa. Lobbaajat ovat ovelasti liittäneet ilmastonmuutoksen kampanjaansa: ydinvoima on ainoa mahdollisuus torjua suurin uhkamme, ilmastonmuutoksen. Valitettavan usein keskustelussa unohtuu muut mielestäni relevantit aspektit, jotka todistavat että ydinvoima ei ole vain yksi vaaraton vaihtoehto muitten joukossa. Viimeisin todiste tästä on Napolilaisen mafian, 'Ndraghetan sekaantuminen ydinjätebisnekseen. 'Ndraghetaa ja kuutta italian valtion ydintutkimuslaitoksen Enea:n työntekijää syytetään ydinjätteiden salakuljettamisesta Somaliaan. Juttu kävi ilmi, kun yksi 'Ndraghetan jäsen keroi poliisille osallisuudestaan hankkeeseen. Syyksi ilmiannolle 'Ndraghetan jäsen sanoi olevan rakkaus hänen kotimaakuntaansa kohtaan. Klaanin oli nimittäin määrä salakuljettaa suuri määrä ydinjätettä peräisin Italiasta, USA:sta, Sveitsistä, Ranskasta ja Saksasta Somaliaan erään Enea:n johtohenkilön toimeksiannosta. Määrä oli kuitenkin liian suuri salakuljetettavaksi, ja 'Ndragheta päätti haudata osan ydinjätteestä Basilicataan.

Nyt haluaisin tietää, miten ydinvoimalobbarit ovat ajatelleet jatkaa vakuuttelujaan siitä, että ydinjätteistä ei muodostu riskejä. Käsittääkseni ydinjätteiden salakuljetus on sikäli hankalaa meidän ihmiskunnan kannalta, että tietyt valtiot haluavat rikastuttaa uraania ja kehittää ydinpommeja. Ydinjätteiden hautaaminen maan alle piiloon ei myöskään liene mitä parhain mahdollinen ratkaisu ympäristön ja ihmisten terveyden kannalta.

Aktivera Europa

2007-08-24T12:13:00.000+03:00

Gordon Brown tycks finna sig i en återvändsgränd gällande EU:s nya grundfördragstext. På hemmaplan i Storbritannien är rösterna som kräver en folkomröstning allt fler. Slutresultatet skulle med största sannolikhet vara ett nej, och då skulle EU garanterat befinna sig i en besvärlig situation. Hur borde man förhålla sig?

Senaste söndag pratade jag bland annat om folkomröstningar i EU på Finlands Europaungdoms seminarium-jag vidhöll att det bästa alternativet gällande grundfördraget skulle ha varit att organisera en europeisk folkomröstning i samband med europaparlamentsvalet 2009. Nu har EU ledarna gått förbi Frankrikes och Hollands folkomröstningar och försökt parera en eventuell Brittisk genom att komma med ett nytt fördrag som i princip innehåller samma viktiga ingredienser som den tidigare versionen. Jag upplever det viktigt för EU att ha ett grundfördrag, och jag är medveten om att folkomröstningar kan äventyra federalismens framfart. Samtidigt tror jag att den rådande "pragmatiska" linjen inte kommer att vara hållbar i längden. EU-beslutsfattarnas sätt att spela med grundfördraget var menat att stärka EU men tyvärr tror jag att EU löper en risk att falla ihop innifrån om inte medborgarna aktiveras i beslutsprocesserna. Det är naturligtvis så att folkomröstningsinstitutet skall användas mer sparsamt än slösaktigt, men för tillfället är vi på en bana som endast ökar misstron och okunskapen om EU bland folket.

Allmän värnplikt är en relik från det förgågna

2007-08-18T22:58:00.000+03:00

Tarja Cronbergs förslag att förkorta civiltjänstgöringstiden till 11 månader är välkommet. Beväringsförbundet är naturligtvis av annan åsikt och menar att det är orättvist mot militärtjänstgörare eftersom militärtjänstgöringstiden "huvudsakligen är 12 månader". Jag har inte statistik på handen i skrivande stund, men jag är säker på att största delen av beväringarna inte tjänstgör mer än 6-9 månader.

I och för sig skulle vi kunna undvika hela diskussionen genom att övergå till ett system i vilket allmän värnplikt inte skulle ingå överhuvudtaget.

Illa planerade protester(och lagar)

2007-08-11T12:18:00.000+03:00

London Heathrow har varit flygfältet att undvika i sommar. Själv upplevde jag stället två gånger under de senaste tre veckorna, och hoppas jag inte behöver åka dit igen på ett tag...Poängen med texten är inte att berätta om mina Heathrow missöden, utan snarare att reflektera över nästa veckas förekommande klimatförändringsprotester på flygfältet och vad antiterrorlagstiftning har att göra med saken.

En grupp klimataktivister kommer nästa vecka att protestera massivt mot tillägsbyggen på Heathrow. Till saken hör att nästa vecka kommer att vara den mest upptagna veckan på flygfältet eftersom turistsäsongen då är på sin höjd. Demonstrationerna kommer antagligen skapa kaos, ytterligare förseningar och en ännu mer jobbig start på semestern. Jag kan intyga att jag inte heller skulle ha uppskattat mer problem på flygfältet, speciellt för två dagar sedan då jag flunssig och urtrött efter två veckors intensivt arbetande befann mig på flygfältet. Speciellt då klimatförändringen varit ett synligt tema på Världsjamboreen. Så jag är inte speciellt sympatiskt inställd till demonstrationen som jag naturligtvis tycker har en poäng, men som jag tror att endast kommer att vara kontraproduktiv. Företaget som driver Heathrow kommer inte att sluta bygga terminalen och alla tusentals turister som befinner sig där kommer inte att bli sura på dem som bygger terminalen utan på dem som genom demonstrationen får deras semester att antingen starta eller sluta dåligt. Ytligt, men så är det.

Tyvärr har den brittiska polisen meddelat att man kommer att tillämpa antiterrorlagstiftning på demonstranter som beter sig misstänksamt. Antiterrorlagar ger polisen rätt att anhålla människor utan misstanke i en månad, till exempel. Tony Blair ville som kännt få igenom ännu tuffare lagar-med argumentet att terrorismen är vårt största hot och att lagarna så klart inte tillämpas i andra sammanhang. Nu är det klart att så inte är fallet, våra medborgerliga rättigheter-just de rättigheter vi säger oss försvara mot radikal islamism med mera-är hotade av oss själva. Jag hoppas innerligt att denna trend inte kommer att fortsätta och att min generation politiker kommer att sätta stopp på denna trend.

The UN Secretary General Greets the Scouts at Their Centenary

2007-08-01T22:45:00.000+03:00

Greetings from the World Scout Jamboree in Chelmsford, Uk! Today Scouting has celebrated its centenary. The feeling among the 40 000 participants at the Jamboree is great. One hundred years ago the first scout camp was held on Brownsea Island in England. The founder of the Scout Movement, lord Baden Powell, had gathered twenty boys for this first camp. Today, there are around 35 million scouts in almost all countries in the world. A remarkable achievement. The Gecretary General of the UN also Greeted the Scouts, acknowledgin the role scouting plays in dealing with global issues ranging from human rights, environment to poverty.

Fel att utvisa flyktingarna

2007-07-19T18:15:00.000+03:00

Beslutet att utvisa de somaliska ungdomarna är ruttet. Finland har mottagit dem som flyktingar när de var tio år gamla, alltså har de vuxit upp i Finland och formats till vuxna människor i vårt samhälle. Detta gör inte brotten lindrigare eller tar inte bort ansvaret, men det gör inte heller brotten annorlunda än om de begåtts av finska medborgare. Nu får de en engångabiljett till ett land de knappt känner mera eller har några band till. Finlands traditionellt avvisande inställning till utlänningar manifesteras just genom denna typs åtgärder.

Peruskeskusta

2007-07-15T19:38:00.001+03:00

Keskustan puoluesihteeri Jarmo Korhonen ehdottaa Perussuomalaisten ja kepun yhdistämistä. Siinä vasta hieno ehdotus Euroopan parlamentin liberaaliryhmään kuuluvalta puolueelta. Toisaalta Korhonen on varmaan rehellisempi puolueiden samankaltaisuudesta kuin etelän ns liberaalisiipi haluaa myöntää.

How Are Sausages Actually Made?

2007-06-26T14:12:00.000+03:00

"The result is almost impossible to read or understand. And that is entirely intentional. Many things happened at the summit. But perhaps the most important was that the EU finally abandoned the idea that it wants ordinary Europeans to understand what it is doing" - Gideon Rachman in the Financial Times on the new "Reform Treaty" of the EU. Rachman claims that the original Constitutional Treaty was an attempt to clarify what the EU really is, but that people of the EU does not actually want to know it in the end. At least not in France and the Netherlands. In Finland we will never know since our wise parliament made the desicion for us(the only thing we know is that according to the Eurobarometer we are among the most eurosceptical countries in the EU).
Well, Otto Von Bismarck once said that normal people should not know how sausages and politics are actually made because then they would loose their appetite...

I have been following the summit lazily from a distance, laying on a beach in Barcelona concentrating mainly on my sangria. The result seems to be what most of the "big leaders" wanted. Britain succeeded in eliminating the charter of fundamental rights and France removed the commitment to "undistorted competition" and Germany and Merkel were happy with having at least something. The problem is, as I was thinking while sipping my sangria, that this treaty will not help solving the fundamental problem of the EU which is to make it transparent and understandable to the citizens. The citizens should have a stronger say in the democratic processes of the EU. The idea about a European wide referendum on a revised constitutional treaty in 2009 that has been put forward in some debates would in my opinion have been a more honest way of dealing with this treaty. It would have forced a debate among the citizens on the EU in every member state.The argument presented by some, like the Finnish MEP Alex Stubb, that the EU would have collapsed without a treaty right now, is not true. If the EU eventually will collapse it is because it does not have the support of people living in it. And that support can only be built by involving the citizens in an actual debate on our European Union.

Socialdemokratin behover fornyelse

2007-06-16T15:33:00.000+03:00

Regnigt i Madrid. Kom hit igar efter att ha varit i Bryssel ater igen. Bryssel var lite battre denna gang, fore motet pa torsdag at jag en god croissant pa ett trevligt cafe medan den for Bryssel ovanliga solen sken pa mig.
I Madrid ar det som sagt regnigt. Staden kanns dock bra, har inte gjort sa hemskt mycket forutom last Hundra ar av ensamhet(helt fantastisk!) och promenerat lite omkring med nagra vanner.

Laste idag pa Yles websida att sdp:s partiordforande Eero Heinaluoma verkar fa utmanare pa nasta partikongress. I den alltmer personfixerade politiken ar ordforandebyte sdp:s anda changs att vinna foljande val...Heinaluoma ar visserligen en erfaren politiker med manga meriter, men det ar klart att hans konservativa betongsocialdemokratiska image inte ar den ratta i dagens lage. En yngre, ideologiskt modern kvinna kunde vara den ratta att lyfta sdp ur oppositionstrasket. Problemet lar bli att det i politiken ibland ar svart att bryta radande maktstrukturer trots att alla vet att det skulle behovas. Att misslyckas med att utmana etablissemanget leder latt till en politisk isolation och den egna karriaren inom partiet kan tyvarr stanna upp ganska hastigt. Detta ar inget unikt problem for socialdemokraterna i Finland. Till exempel i Frankrike har socialisterna stora svarigheter att omdefiniera sin politik och ta ett steg framat. Det ar dock en odesfraga for mainstreamvanstern i Europa att losa. Som det nu ar sopar hogern golvet i valen genom att anvanda vansterns retorik och vanda den mot dem. Traditionellt har vanstern setts som forandringskraften, men for tillfallet framstar det snarast som om vanstern ar konservativ och visionslos medan hogern ar den progressiva kraften.

Brussels Is Not Beautiful

2007-06-07T21:45:00.000+03:00

It is a sad fact. The first time I was in Brussels I got a bad impression of the place, but somebody told me that it was just normal, that you have to visit it many times in order to like it. Well, now I have visited it quite many times and I still find it unpleasant. This week, the Commission kindly offered me a bus tour around the city, and I thought that I would finally see all those nice things I somehow had missed on previous visits. But no. Brussels seemed even more ugly than before. The thing is that everything in the city seems dirty and a bit dodgy.

The purpose of my visit was the European Youth Week, organized every 18 months by the Commission. The political substance was not really impressive. If the Commission really wants to bring people closer to "the EU", and to make people feel more European, civil society has to be taken seriously. This means involving NGO's in the decision-making processes to a greater extent, which this youth week does not do.
Anyway, I met many wonderful people and had a good time. Stimulating discussions about life, death, talking cats and forza italia politicians. And I must say that life is good because of the unexpected things that can occur when you don't expect them...at least not in Brussels, the least exiting city I know in Europe(apart from Frankfurt, of course)

Kaupungeista

2007-05-21T12:40:00.000+03:00

Todella mahtavaa viettää täysin vapaa viikonloppu pitkästä aikaa. Edellisviikonloppu kului pitkälti Wienin lentokentällä lentojen myöhästelemisen takia, ja muutenkin oli melko ikävää eri syistä. Varoitan kaikkia Wienin lentokentästä ja Austrian Airlinesista. Viikon sisällä onnistuin myöhästymään kahdesti jatkolennolta: ensin kone oli myöhässä ollessamme matkalla Euroopan partiokonferenssiin Sloveniaan Wienin kautta. Jouduimme vuokraamaan auton jolla sitten menimme määränpäähän asti. Viikkoa myöhemmin kotimatkalla kävi samalla tavalla, vaan että Itävallasta on valitettavasti melko pitkä matka autolla kotiin. Austrian Airlinesin henkilökunta oli kaiken lisäksi töyekä ja yksi jopa suoraan huomautti minulle että äläpäs nyt pudistele päätäsi, voit ihan vapaasti valita jonkun toisen lentoyhtiön. Wienin lentokenttä sitäpaitsi markkinoi itseään lentokenttänä jolla koneen vaihto onnistuu helposti ja nopeasti.

Niin, sitten viime viikonlopusta. Yksi kohokohta oli käydä Skattalla katsomassa vallattua taloa. Valtaajilla on hienot suunnitelmat talon suhteen, ja toivon todellakin että kaupunki hyväksyy valtauksen. Aikaisemmin viikolla pohdin itsekseni sitä miten steriililtä ja kuolleelta Helsinki aina välillä vaikuttaa. Valtaajien sanoma on tältäkin kannalta tärkeä, kaupunkitilan tulee kuulua kaikille. Kaupunkitilan käyttö ei ole Helsingissä täysin kohdallaan. Miksi kukaan ei kyseenalaista sitä että tilan saa tapetoida mauttomilla mainoksilla ja kadut saa täyttää autoilla? Sitten kun vallataan pitkään tyhjänä seisstyt talo kaikkien käyttöön niin asiasta nousee helposti meteliä.

Pohdin myös viikonloppuna mitkä olisivat elämänlaadullisesti tärkeitä kriteereitä hyvälle kaupungille. Kriteerit olisivat seuraavat:
1. Kaupungin pitää sijaita meren äärellä. Mieluiten välimeren.
2. Ilmaston tulee olla mielyttävä. Kylmin lämpötila n 10 astetta ja lämpimin noin 25-35 astetta
3. Kauniita ja mukavia ihmisiä
4. Hyvää ruokaa ja viiniä kohtuu hintaan
5. Mielenkiinoinen ja hieno kieli
6. Kaupungin tulee myös olla elävä ja tarpeeksi suuri

Onko hyviä ehdotuksia?

Familjefest i Baku

2007-05-02T13:28:00.000+03:00

Veckoslutet var exotiskt. Befann mig i Baku på European Youth Forums medlemsmöte. De Nordiska länderna hade lämnat in en ganska allmän resolution om demokrati och mänskliga rätigheter för att påminna om deras existens även i Azerbadjan. Allianssi var naturligtvis en av undertecknarna, men samtidigt måste jag säga att vi kanske ibland har en tendens att exportera vår demokratcirkus runt om i Europa utan att egentligen tänka på att vår modell kanske inte alltid är den bästa. Naturligtvis har Azrbadjan flera demokratrelaterade problem, snackade till exempel med några oppositionspolitiker som inte har det speciellt lätt. Politiken är toppstyrd och lämnar inte mycket utrymme för avvikande åsikter. På det sättet var det ju bra att vi lyfte fram ett känsligt ämne och förhoppningsvis kommer Azerbadjan att utvecklas i rätt riktning i framtiden.

Azerbadjan var ytterst kapitalistiskt, massor av pengar och dyra bilar överallt. Typ varannan bil är en Lada och varannan en megastor svart Jeep(En och annan Hummer skymtades också). Inkomstskillnaderna måste vara skyhöga. På en nattklubb betalar man lätt 9 euro för en öl. Hade förväntat mig att staden skulle vara mer orientalisk, men bland modebutekerna var det svårt att skymta så mycket orientaliska influenser. Min vän Gurban katapulterade mig dock in i en mer orientalisk verklighet på söndag efter mötet. Deltog på en familjefest med massor av människor, musik, vodka och dans. Det är lätt komiskt för ett ovant nordiskt öga när kostymklädda, mustaschprydda femtioåriga herrar fyller dansgolvet. Maten var god och feelisen på topp. Det lustiga var att prick klockan tolv åkte alla hem från krogen. Hundratals människor var ute på nolltid. Det var aningen lustigt, kan inte tänka mig en fest i Finland där alla är mer eller mindre på kanonbra festhumör plötsligt vid samma tidpunkt ser på klockan, stiger upp och går hem. Har man bra och roliga fester tillräckligt ofta kanse det blir så. Anlände till Finland passligt på dagen till den nationella supfesten vappen och klockan var i nte altför mycket när jag steg på tians spåra och upptäckte att hela golvet var nedspytt(detta var alltså före jag ens hunnit till festen). Själva festen jag var på var rolig och picknicken följande dag var kall men bra. Den iskalla vinden fick mig effektivt tillbaka till Finland från den svettiga stämmningen i Baku

Shanghai och Peking

2007-04-16T11:31:00.000+03:00

Nu är jag tillbaka i Finland. Skulle blogga från Shanghai och Peking, men de kinesiska myndigheterna hade av någon orsak gjort det omöjligt att öppna blogspots sida. Synd för dem, skulle ha skrivit mest positiva saker om Kina.

Åkte från Hong Kong till Shanghai med tåg. Att åka tåg är mycket roligare än att flyga, så den 24 timmar långa tågresan var enligt mig ganska skön. Man kan ju inte göra så mycket annat än ligga och titta ut genom fönstret och dricka te. Vit som jag var
blev jag direkt lurad av en taksichaufför i Shanghai. Taksi är nu inte så fruktansvärt dyrt i Kina, men lite störande var det ändå. Själva staden var ganska otrolig. Skyskrapor, skyskrapor och skyskrapor. Och ekonomisk utveckling, så klart. Synd om dej ifall du är en vanlig proletär som bor i ett gammalt hus: lite pengar i handen, ut på gatan och nästa minut har en skyskrapa blivit byggd var ditt hus tidigare stod. Men, som en ledarskribent i en av Kinas officiella engelska dagstidningar konstaterade så: the wealth of the nation comes before so called "individual social rights". Men har du pengar är allt ganska cool. Och flera människor tycks inte bry sig så mycket om demokrati så länge marknaden är så fri som möjligt. Enligt vissa teorier leder fri marknad till ett fritt samhälle och på ett sätt stämmer det ju. Har du pengar kan du göra det mesta du vill bara du inte blandar dig i politiken. I flera västerländska länder ser jag ibland en likanande inställning. Livet är ok bara man kan tjäna pengar och sedan använda dem medan de gemensamma angelägenheterna blir mindre viktiga.

Från Shanghai åkte jag sedan vidare till Peking. I kolonialistisk stil valde jag att åka första klass i motsats till den tidigare tågresan då jag åkte i sardinburksliknande förhållanden. Priset på en första klass biljett är inte så mycket högre än en andra klass biljett, men kvaliteten är naturligtvis mycket bättre. I Peking hälsade jag på min kompis Simo som studerar där. Peking var ganska olikt Shanghai. Först och främst bor det ju bara 12 miljoner människor i Peking(i motsats till 17 miljoner i Shanghai). Sedan finns det mera historiska sevärdheter och den fina kinamuren ligger ju relativt nära. Själv var man också en sevärdhet. På Himmelska fridens torg ville kinesiska turister ta bilder av oss eftersom vi var vita. Tyvärr var Maos mausoleum stängt för renovering. Antagligen repareras Maos näsa inför de olympiska spelen 2008. Maten i Peking var en av resans höjdpunkter. Visst skulle livskvaliteten vara betydligt högre även här om man kunde äta ute när man än vill.

Kina var mestadels fantastiskt. Sommaren 2008 ska jag till Korea, och jag planerar rean hur jag kan ta mig tillbaka till kina för att äta mera rostad anka.

Elfenben till salu

2007-03-31T09:26:00.000+03:00

Hälsningar från Hong Kong, staden där allting är till salu. Såg igår kväll en butik där man kunde köpa elefantbetar för 80 000 Hong Kong dollar paret. Undrar vad de skulle säga i tullen om jag köpte ett par.

Största delen av tiden går förstås åt att sitta på möte, men har även haft tid att se mig lite omkring. Staden är fantastisk och lite otrolig. Arkitektoniskt är staden byggd enligt ett hållbart mönster: dvs man har av uppenbarliga skäl tvingats bygga uppåt, så det finns ingen brist på skyskrapor. Hong Kong är det perfekta turistmålet för oss västerlänningar: exotiskt och asiatiskt men alla talar engelska och allt är skrivet på engelska. Maten är god och kollektivtrafiken fungerar perfekt. Metron är hypermodern, Paris och London är ganska primitivt i jämförelse.

På måndag bär det av mot Shanghai.

Mot Hong Kong

2007-03-26T22:32:00.000+03:00

Sitter på Helsingfors-Vanda flygfält och väntar på att åka till Hong Kong på Scoutrörelsens världskommittes möte. Har inte varit i Hong Kong så är lite nervös inför resan. Det är ett tag sedan jag varit nervös inför en resa, men det är egentligen en helt okej känsla.

Veckoslutet var jag i Rom för att fira Romfördragets femtioårsfest. Vi var 200 ungdomar som overräckte en rapport åt Margot Wallström om hur vi skulle vilja se det nya EU. Många visioner som skulle föra EU i en mer federalistisk riktning med ett större fokus på hållbar utveckling och social rättvisa. De ungas röst behövs i EU. Detta blev klarare än någonsin tidigare när vi lyssnade på ändlösa tal om varför EU varit en så fin sak under 50 år. Barroso, Prodi, Pöttering med flera pratade fint om allt vad femtioåringen åstadkommit, men nya visioner var det inte gott om. Det allmänna budskapet var naturligtvis att det konstitutionella fördraget måste fås i kraft på ett eller annat sätt. Problemet är att om EU-ledarna inte kommer på ett sätt att lyssna till unionens medborgare kommer processen inte att ta fart på nytt. Oberoende av vad allt som var orsakerna till att fransmännen och holländarna sade nej så är det et faktum att de sade nej. Då kan man inte förklara att väljarna hade fel. Nej, då måste beslutsfattarna se sig i spegeln och komma på hur ett dylikt fördrag skulle te sig mer attraktivt. Samtidigt är det problematiskt om ett land kan blockera hela processen fastän majoriteten av eu-medborgarna skulle vilja fortsätta den. Kanske en folkomröstning för hela EU samtidigt skulle vara ett alternativ?

I Finland har vi vanliga medborgare ju som kännt inte behövt debattera konstitutionen eftersom vi har en representativ demokrati, sägs det. Synd bara att nästan ingen diskuterade EU-frågor under riksdagsvalet i år så vi kunde veta lite vad våra folkvalda har för åsikter i frågorna.

Men, nu är det Hong Kong som väntar.

Äntligen

2007-03-18T13:13:00.000+02:00

Nu har jag röstat. I flera månader har man tänkt på val och val och val, och på något sätt känns ens egen röst extra betydelsefull trots att den ju ger lika många röster som varenda en annan röst. Det lustiga var att jag inte helt hade på det klara vem jag skulle rösta på. Jag har nämligen varit i Antonia Wulffs kampanjgrupp trots att jag röstar i Nyland. Nu hoppas jag det går bra för oss i dag. Spännande.

Imorgon är det 07.40 flyget som gäller. Ska på möte till Strasbourg där jag hoppas våren är i full gång. Det jobbiga är bara att hinna packa i dag före valvakan.

Den lilla rutan i mitten av skalan

2007-03-17T12:51:00.000+02:00

Talade igår om ungdomar i politiken åt de afrikanska parlamentariker som befinner sig i Finland som valobserveringsgäster. Trots att jag var sist i tur att prata på fredag eftermiddag var publiken suverän. Många intressanta och intelligenta frågor som sällan frågas i Finland.

Snart är det slut med valkampen och utdelandet av valreklam. Resultaträknandet kommer att bli intressant trots att speciellt de stora partierna mest trängt in sig i en liten ruta mitt på skalan. Denna lilla ruta lämnar väldigt lite svängrum och minalt lite plats för ideologisk debatt. Yles valdebatt på torsdag var ganska trist, det intressantaste var kanske att Jyrki Katainen för första gången tycktes upptäcka att han faktiskt leder oppositionens största parti och därmed har som uppgift att utmana regeringspartiernas politik. Vanhanen och Heinäluoma verkade som om de kommit från samma parti förutom i slutet då de käbblade om uppvärmningen av Helsingfors. Det som varit klart är att flera verkligt stora frågor har blivit totalt utanför debatten. Jag menar hur är det möjligt att de tre stora debatterar pelletuppvärmning i Helsingfors men inte EU eller utrikespolitik? En stor del av vår lagstiftning härstammar ju från EU. Sedan argumenteras det mot folkomröstningar genom att åberopa politikernas ansvar inför väljarna vid val. Demokratiunderskott anser jag.

Kaos

2007-03-13T10:05:00.000+02:00

Min dator sade upp kontraktet och det råder allmänt kaos. Lägenhetens manskapsstyrka har ökat från det vanliga tre(plus en katt) till fem. En tysk och en gnällig polack har varit här. Kämpisen K har börjat jobba tidigt och E jobbar hårt för valseger. Jag har haft väckarklockan på 8.00 de senaste dagarna, men eftersom fyra personer vaknar olika tider mellan 06.45 och 07.45 är det lönlöst att intala sig att man har det lyxiga privilegiet att få ligga under täcket och hånskratta åt dem som måste iväg före mig. Antingen är det någon som inte hittar något "missä mun paita on, aaaaa, täältä ei löydy mitään", "Is it ok if I take a short shower?" eller "miks toi on niin helvetin kauan kylpyhuoneessa". Men helt roligt är det ändå, man vet att man lever.

Valkampanjen får alltid fram det politiskt infantila hos flera erfarna politiker. Det vore roligt att blogga om dagens eller veckans utspel och sedan skicka sammandrag till diverse partikanslier. Denna vecka är det Pappers Jouko Ahonen(sdp) som har lägsta oddsen att utgå som segrare med veckans mest fantastiska utspel. Han har lyckats hitta på en tidningsintervju där Tarja Cronberg skymfar pappersindustrin. Att hitta på tidningsintervjuer som inte existerar är ett riktigt konststycke i att skapa verkligheten.

Det jag är glad över gällande valet är den socialpolitiska debatten. Flera kandidater har fört fram att inkomstgränerna för studeranden borde slopas. Jag är en varm anhängare av mindre behovsprövning i vårt socialskyddssystem. Samtidigt som jag anser att studiestödet borde vara mindre behovsprövat tycker jag att även arbetslöshetsunderstödet i någon mån kunde vara det.

Merkel är min favorit kristdemokrat

2007-03-10T11:04:00.000+02:00

Den mest avancerade miljölagstiftningen vi har i Finland kommer från EU nivå. EU har igen lyckats ta ett steg framåt i kampen mot klimatförändringen genom bindande klimatmål. Hufvudstadsbladets och Matti Vanhanens linje har varit att den Finländska industrins intressen bör skyddas i klimatpolitiska strategier. Samtidigt tycks det nu vara cool att tala om de enskilda staternas "energimix". Detta kodnamn används av Finland och Frankrike när de talar om vikten av kärnkraft.

Vanhanen har inte helt fel i sina resonemang. Han har rätt när han säger att trafikutsläpp och uppvärmning är centrala delar av klimatuppvärmningsproblematiken. Tyskland, som nu med Merkel i spetsen har visat att EU kan ta till kraftiga åtgärder om EU så vill, försvarar den tyska bilindustrin med samma argument som Vanhanen försvarar den finska exportindustrin. EU tycks ändå kunna agera, vilket inte var fallet då de lama ankorna Blair och Chirac, samt den Schröder som visat sig vara den bästa förbundskanslern man kan få för pengar, inte längre styr och ställer. Det centrala är att argumenten inte får utgå från nationella intressen när vi talar om på riktigt stora saker som miljö och klimat. Naturligtvis är förhandlingssituationer alltid förhandlingssituationer, men vi vet också att vi inte har någon nytta av exportindustrin när det på riktigt går åt skogen och golfströmmen ändrar riktning.

Gällande kärnkraften så vet alla andra utom statsledningen i Finland och Frankrike att det inte är en lösning nu eller i framtiden. Nu tycks strategin dock vara den gamla vanliga, dvs. "att vi inte har något annat alternativ just nu och att alla förnuftiga realpolitiker faktist vet att kärnkraft behövs". I de flesta andra länder säger realpolitikerna att det som faktiskt behövs är energisparande och förnyelsebara energikällor.

Skandalöst riva ungdomshuset

2007-03-05T09:50:00.000+02:00

Så rivs Ungdomshuset i Köpenhamn. Man kan inte annat än beklaga att denna institution rivs av kristna fundamentalister som vill komma åt tomtmarken. Samtidigt är det ju inte sist och slutligen deras fel. Felet ligger hos politikerna som beslutat sälja huset. Säljandet av huset verkar starkt vara en politisk handling ämnad att slå till mot de oftast vänstersinnade ungdomar som höll till där. Ytterligare ett exempel på den motbjudande danska politiken.
Samtidigt lyckades man få till stånd ett totalt onödigt kaos där polisen onekeligen kommer att utgå som den moraliska segraren, oberoende hur illa de behandlat även totalt oskyldiga demonstranter.

Juoksemista paikasta toiseen

2007-03-03T09:02:00.000+02:00

Viime viikko oli melko vauhdikas ja nuorisopolitiikka-painotteinen. Tiistai meni Roomassa Italian Opetusministerin seminaarissa, jossa pidin puheenvuoron kansalaisjärjestöjen merkityksestä demokratiassa. Italian opetusministeri Giovanna Melandri, joka sai kuin saikin pitää työpaikkansa Prodin ja kumppaneiden kanssa, ei näytä olevan mikään suuri kansalaisjärjestökannattaja. Seminaarissa hän ja muut vasemmistodemokraattien jäsenet ja edustajat sanoivat suoraan etteivät pidä nuorisojärjestöja edusuksellisina. Melandrin mielestä kunnalliset nuorisovaltuustot edustavat niitä "oikeita" nuoria. Tiedättehän niitä jotka hengailevat ostarilla? Me pahat nuorisopoliitikothan vain rakennamme uraamme...Ongelma Italian nuorisovaltuustojen demokratian suhteen on se, että kunnissa päättävät sedät valitsevat poikansa valtuustoihin.

Viikon kaksi nuorisopoliittista kohokohtaa olivat Allianssin viisitoistavuotisbileet sekä perjantaina Allianssin järjestämä "Pelastavatko nuoret Euroopan?" seminaari jossa Heidi Hautala piti loistavan alustuksen jossa hän kehui Paavo Lipposta EU keskustelun luomisesta. Seminaarissa järjestettiin myös paneelikeskustelu jossa Joonas Turunen, Laura Tuominen ja Lauri Holappa keskustelivat EU:sta. Panelistien tuli lopussa kolmella sanalla kuvailla millainen heidän EU olisi. Adjektiivit vaihtelivat hieman ideologiasta riippuen, Joonas Turunen tarjosi kilpailukykyistä ja Laura Tuominen Ekologista, Lauri Holappa vuorostaan kunnon demarina sosialistista Eurooppaa.

Italia la bella

2007-02-23T15:03:00.000+02:00

Italien är ett av de mest facinerande och vackra länderna i Europa. Sedan jag bodde där har jag varit förälskad i detta paradoxernas och livsglädjens land, där det för den eventuella överraskningsgästen alltid tycks finnas en plats extra vid matbordet. Är du mörkhyad och bor på den venetianska landsbyggden kanske detta inte är så självklart, men även där finns det bland många människor en stark tro på att en god katolik har ansvar över sina medmänniskor.
Samtidigt som gästvänlighet och välgörenhet hör till, räcker det inte länge före man inser att Italien också är egoismens förlåvade land. I Lombardiet och Veneto röstade ca 20% av befolkningen på nittiotalet på Lega Nord som aktivt förespråkade regionalt självstyre för det rika Norditalien med motiveringen att det fattiga Mezzogiorno fick klara sig bäst det ville.

Det handlar om att vara en vinnare, annars är man en förlorare och måste klara sig på kyrkans förbarmande. Genom att vara slug, kringå skatter och lura den som luras kan, så är man autonom. En kompis till mig klagade över att taxichauffören i Rom som körde honom till flygfältet hade påstått sig vara utan växelpengar då min kompis försökte betala med en femtiolapp. Tanken var naturligtvis att min kamrat, kl 04 på morgonen efter ett tre dagars möte och en hel natts festande, skulle strunta i priset och inte orka bråka om saken. När han klagade på detta utbrast vår napoletanska kompis: "Oh, but you are evidently from Scandinavia. What did you expect? Don't you know how bad their salary is".

Berlusconi förde stadigt Italien allt djupare ner i förtoendekrisen folket och politikerna emellan. Dessutom gjorde han sig till åtlöje internationellt, vägrade reformera den haltande ekonomin och lyckades till slut även få de traditionellt högersinnade industripamparna mot sig. Genom en lyckad kampanj lyckades mediamonopolisten Berlusca ändå nästan slå Prodis Center-Vänsterkoalition i Valet. Lyckligtvis vann Prodi som blev statsminister för italiens sextioförsta regering efter 1945. För att regeringen skulle kunna bildas krävdes Rifondazione Communistas och kristdemokraternas stöd. Nu har kommunisterna och kristdemokraterna fått regeringen att fall och visat att de är kapabla, än en gång, att sabotera center-vänsterns makthavande med luddiga, på anti-amerikanism baserade argument. Senast det gick så slutade det hela med Berlusconis korrupta dominans.

Hjärnan fryser

2007-02-20T21:16:00.000+02:00

Kylan fick hjärnan att frysa idag i pulkabacken...men roligt var det.
EU:s strävan att vara en ledande aktör inom klimatpolitiken gick ett steg i rätt riktning då EU:s miljöministrar kom överäns om utsläppsbegränsningar för medlemsstaterna. Det var skönt att Finland, under ledning av nye miljöministern Stefan Wallin, accepterade utsläppsbegränsningarna. Det är nämligen lite pinsamt att läsa på BBC att Finland, Polen och Ungern är de enda som inte tycker fasta landsmässiga begränsningar ska göras...Samtidigt som tyskland talar om 40% istället för 20%. Bland annat har Matti Vanhanen uttalat sig om att det för "Finlands bästa" inte är smart att binda sig vid begränsningar. Konsekvenserna kommer inte att vara trevliga för någon av oss, oberoende av nationalitet, om klimatkatastrofen blir ett faktum.

Fint i Åbo

2007-02-19T15:59:00.000+02:00

Var veckoslutet i Åbo på SU:s förbundsstyrelsemöte. Det var roligt att vara i hemstaden Åbo igen, blir på gott humör av att promenera längs åstranden och sitta på Cosmic på öl.

Valarbetet var i full gång i Åbo, vi delade ut flyers på lördag morgon och det var kul att göra kampanj för Steffi Wallin, Anniina Pirttimaa och Tarja Rinne.
SFP:s budskap om mera kvinnor bakom direktörsborden och flera pappor bakom skötborden tycks gå hem väl. Var på Dynamo på kvällen och flera bekanta kom och tackade för jämställdhetsbudskapet.

Matildas fina pjäs

2007-02-13T22:27:00.000+02:00

Var ikväll och såg Matilda Hemnells pjäs Bara lite(till) på Klockriket. Pjäsen handlar om mycket, däribland ätstörningar och osäkerhet, prestationskrav och destruktiv duktighet. Samtidigt har den en humoristisk sida som jag hade, av någon anledning, svårt att skratta åt förrän efteråt.
Bara lite till var en fin teaterupplevelse, värd att ses av så många som möjligt.

Annars har det varit mycket på gång. Läser Maos biografi för att vila tankarna emellanåt. Biografin verkar väldigt bra, fastän jag är lite allergisk för titeln Mao, the Unknown Story. Hittills har jag inte riktigt kommit underfund med vad som är the Unknown Story, så där i alla fall på det stora hela taget.

Packar väskorna...

2007-02-01T17:21:00.000+02:00

Det feministiska initiativet fick helt ok publicitet. Hesari, Internytt och hbl hade i alla fall gjort en nyhet av det. Det som störde mig med hbl:s artikel var att det överhuvudtaget inte nämndes att de politiska ungdomsförbunden låg bakom idén och att Christina gestrin deltog på presskonferensen och sade bra saker.

Skall om några timmar till Bryssel på möte. Jag avskyr att packa! Dessutom är iväg åkandet lite tröttsamt. Väl framme brukar det ändå oftast vara kul. Dessutom är det mindre påfrestande att åka till något ställe man lite känner till...Läste just att det är dimma och några plus grader i Huvudstaden. Kul!

Sedan ett varningens ord. Var i går kväll på Esbo stadsteater och såg något som kallades Hamlet. En upplevelse som jag inte tyckte var särskilt givande.

Mera mammor bakom direktörsborden, flera pappor bakom skötborden

2007-01-31T15:45:00.000+02:00

Det finländska feministiska initiativet publicerades i dag med en presskonferens. Bakom initiativet står en rad finländska toppolitiker, däribland sfp:s riksdagsgruppsordförande Christina Gestrin samt sfp:s partiordförande Steffi Wallin. Gröna var representerade av ledamot Heidi Hautala, Samlingspartiet av ledamot Sari Sarkomaa medan Vänsterförbundet var representerat av Annika Lapintie och Sossarna av Socialdemokratiska kvinnors ordförande Merja-Hannele Vuohelainen. Preskonferensen var välbesökt och nu hoppas vi att budskapet, det vill säga ökad jämställdhet på samhällets alla nivåer, allt starkare ska nå ut i samhället.

Begreppet feminism är ofta väldigt omdebatterat och i Finland anses det ibland kontroversiellt. Poängen med initiativet är också att göra begreppet rumsrent och poängtera att feminism är liktydigt med strävan efter jämställdhet. I Sverige kallar sig förre statsministern Göran Gersson för feminist, förhoppningsvis kommer den blivande statsministern att ha mod nog att komma med samma budskap.

Att sälja sin mormor inför valet

2007-01-30T10:19:00.000+02:00

Kristdemokraterna och de Gröna har senaste vecka meddelat att de vill ersätta SFP i regeringen. Intressant kampanjstrategi att gå in för, det skulle antagligen ge ett mer sympatiskt intryck att endast meddela att man helst vill verka i regeringen. Men jag är ju inte Grönas kampanjstrateg. I och för sig visar detta ganska bra vad partipolitiken kommit at handla om: att komma med i regeringen till varje pris. Det politiska budskapet och de ideologiska värderingarna väger lätt mot realpolitiken. Tröskelfrågor finns knappt att finna. Snart kommer KD väl ut med att adoptionsrätt för homosexuella är en bra grej, bara de kommer in i regeringen

På miljöfronten har Jorma Ollila kommit inryckande som oväntat flankstöd. Ollila anser att kärnkraften inte presenterar någon lösning på klimatförändringen, vilket våra stora, bakåt blickande partier tycks tro. Ollilas kommentar är välkommen inte minst för att den speglar attitydförändringar inom företagsvärlden, men också för att hans ord ofta väger förvånansvärt tungt i den finländska politiken.

Kärnkraften ingen mirakellösning

2007-01-22T15:56:00.000+02:00

Kärnkraftsdebatten har kommit igång inför valet. Argumentet som används är att klimatförändringen endast kommer att gå att förhindra med mera kärnkraft. Detta är ett vilseledande och okunnigt argument som är typiskt för finsk politik. De stora partierna slår sina kloka huvuden ihop och går med gemensam front in för en mirakellösning för ett stort problem.
Sedan behöver man ju inte ens riktigt debattera eftersom det verkar som om konsensus finns redan innan valet ägt rum.
Kärnkraftsförespråkarna tycks bortse från riskerna kopplade till kärnkraften. Kärnkraft är varken säkert eller ekologiskt. För att motarbeta klimatförändringen behöver vi större investeringar på förnybara energikällor, ny teknologi och större fokus på utsläppen från trafiken.

Finns det isbjörnar i Saariselkä?

2007-01-16T22:10:00.000+02:00

Jag har just packat min väska full av kläder anpassade till arktiskt klimat. Skall imorgon till Saariselkä långt uppe i landets norra delar. Min reseväska och jag har aldrig befunnit sig så högt uppe i Europa. Kollade just på biljetten att avfärden är kl 10.30 och ankomsten till Ivalo beräknas vara 13.00. 13.00!! Det betyder två och en hav timmes flygtid. Till Bryssel tar det lite på två timmar.
Jag skall inte på isbjornsjakt utan på Allians styrelsemöte. Hoppas det blir ett produktivt möte.

Valmaskiner

2007-01-14T18:27:00.000+02:00

Jussi Salorantas blog http://www.valt.helsinki.fi/blogs/salonranta/ har en kul grej om våra riksdagsledamöter idag. Kolla.

Ett fint veckoslut. Fredag och lördag var det utbildning för Allians förtroendevalda och internationella utskottet som jag är ordförande för tycks ha en fin sammansättning i år.
Dessutom har jag ätit god mat! På lördag kväll i Sikala och idag på Rivoli. Livet känns som en extra fin belöning när man äter god mat med trevliga människor.

Valmaskinstiden har kommit i gång och jag måste säga att jag gillar dessa mäskiner onormalt mycket(i och för sig gillar jag annat onormalt också, som t.ex den öppna koordinationsmetoden inom europeisk ungdomspolitik). I treans valmaskin fick jag Anniina Pirttimaa (sfp) som första i Egentliga Finlands valkrets, medan jag på första plats i Nylands valkrets fick Setas generalsekreterare Aija Salo(Grön). I Helsingfos var Anni Sinnemäki och Johanna Sumuvuori(gröna) bland de första. Tur var ju det, jag hade antagligen tvingats skriva något annat här om jag fått några hopplösa fall i täten av listorna. Som helhet hade jag mest gemensamma svar med sfp och Gröna.

En barbarisk tid

2007-01-04T22:09:00.000+02:00

Veckan har varit ganska bra. Har sovit länge före jag hasat mig till biblioteket för att tentläsa min utmärkta tentlitteratur, Eric Hobsbawms The Age of Extremes: The Short Twentieth Century 1914-1991.

Hobsbawm gör en intressant iaktagelse gällande hur världens syn på mänskligheten kan ändras fruktansvärt snabbt. År 1903 massakrerades ett fyrtio - femtiotal judar i Kishinevs pogrom(antijudiskt uppror). Omvärlden fördömde dådet och fann det ofattbart att en så stor mängd människor kunde dödas för att de var vad de var. Då trodde man starkt på liberalismen och upplysningen som präglat 1800-talet. Det tog inte länge förrän världen blivit så barbarisk att mängden döda man talade om blivit så stor att vi inte ens förmår förstå siffran.

Sedan skapades FN för att hålla galningarna i styr och försvara värden vi tror på.
Jag blev därför inte speciellt glad åt FN:s nya generalsekreterares ovilja att fördöma Saddams dödsdom.
Tio poäng! Vilken fin start inför FN:s nya år!

Hayyim Nahman Bialik skrev en dyster dikt om Kishnevs pogrom:

"...Arise and go now to the city of slaughter;
Into its courtyard wind thy way;
There with thine own hand touch, and with the eyes of thine head,
Behold on tree, on stone, on fence, on mural clay,
The spattered blood and dried brains of the dead.
Proceed thence to the ruins, the split walls reach,
Where wider grows the hollow, and greater grows the breach;
Pass over the shattered hearth, attain the broken wall
Those burnt and barren brick, whose charred stones reveal
The open mouths of such wounds, that no mending
Shall ever mend, nor healing ever heal.
There will thy feet in feathers sink, and stumble
On wreckage doubly wrecked, scroll heaped on manuscript.
Fragments again fragmented..."

Viime vuosi

2007-01-02T22:24:00.000+02:00

Viime vuosi 1.1.2007

Hittade listan frågor på Eekkus hemsida (eekku.net) Tänker debutera på finska!

1. Mitä teit vuonna 2006 sellaista, jota et ole tehnyt aiemmin?

Vaihdoin esimerkiksi yliopistoa ja pohdin vakavissani millä tavalla saa opintotukea

2. Piditkö uudenvuodenlupauksesi?
En tee uudenvuodenlupauksia yleensä. Lupailla voi muutenkin.

3. Synnyttikö kukaan läheisesi?
Ei nyt tiedä kuinka läheinen, mutta sillee puoliläheiset kyllä

4. Kuoliko kukaan läheisesi?
Yksi ei biologisessa mielessä sukulainen kuoli. Hautajaisissa tarjottiin skumppaa mikä oli asiallista.

5. Missä maissa kävit?
En nyt oikein muista kaikkia, mutta Belgiassa, Sveitsissä, Ranskassa, Norjassa ja Tanskassa kävin muutamaan otteeseen, sitten olin Moldovassa, Tunisiassa, Englannissa, Unkarissa, Ruotsissa, Fäärsaarilla (vaikka se nyt ei ole itsenäinen maa), Venäjällä, Liettuassa, Italiassa

6. Mitä haluaisit vuodelta 2007 sellaista, joka ei onnistunut vuonna 2006?
Haluaisin keskittyä enemmän kaunokirjallisuuteen

7. Mikä päivämäärä säilyy muistissasi vuodelta 2006?
Olen todella huono muistamaan päivämääriä (tyttöystäväni ei tule olemaan iloinen tästä)

8. Vuoden suurin saavutuksesi?

On ollut monta pienempää.

9. ...ja suurin epäonnistuminen?

Unohdin onnitella iso-äitiä hänen syntymäpäivänään. Siitä tuli todella huono omatunto

10. Kärsitkö vammoista?
En muistaakseni

11. Mikä oli paras asia, jonka ostit?
No tällaista se kuluttaminen nyt on - en muista mitään erityistä.

12. Kenen käyttäytyminen ansaitsi kiitosta?
Heidi Hautalan puhe Venäjän demokratian tilanteesta oli hienoa käyttäytymistä

13. Kenen käyttäytyminen aiheutti ahdistusta?
Tiettyjen kansanedustajien puheenvuorot hedelmöityshoitolain käsittelyn yhteydessä olivat todella törkeää käyttäytymistä.

14. Mihin käytit suurimman osan rahoistasi?
Valitettavasti en ainakaan hyväntekeväisyyteen.

15. Mistä innostuit eniten?
Innostuin melko paljon käydessäni Italiassa taas pitkästä aikaa

16. Mikä albumi/kappale tulee muistuttamaan sinua vuodesta 2006?
Eri tilanteissa eri kappaleet. Kesästä jäi mieleen PMMP:n kappale jonka nimeä en muista.

17. Verrattuna tähän aikaan viime vuonna, oletko nyt onnellisempi vai surullisempi?
Uskon, että olen monella tapaa onnellisempi.

ii. Lihavampi vai laihempi?
Saattaa olla, että jonkun kilon laihempi. Kuluttava elämantapa.

iii. Rikkaampi vai köyhempi?
Vuodessa on mahdoton olla rikastumatta

18. Mitä olisit toivonut tekeväsi enemmän?
Ehkä olisi pitänyt opiskella enemmän(vakio).

19. ...entä vähemmän?
Lukenut A-nelosia

20. Miten aiot viettää joulun?
Joulun vietin akselilla Helsinki/Turku

21. Jos voisit mennä ajassa taaksepäin ja muuttaa yhden hetken menneestä vuodesta, mikä se olisi?
Banaali kysymys

22. Rakastuitko vuonna 2006?
Jep

23. Kuinka monta yhden illan juttua sinulla oli?
Se ei liene julkista tietoa

24. Mikä oli mieluisin tv-sarja, jota seurasit?
En seurannut yhtään sarjaa.

25. Vihaatko tällä hetkellä ketään, jota et vihannut viime vuonna samaan aikaan?
En

26. Mikä oli paras lukemasi kirja?

Todella vaikea kysymys...Henry Parlandin Sönder oli ehkä paras kotimainen lukukokemus. Naguib Mahfouzin Cairo Trilogy oli myös vaikuttava teos.

27. ...entä musiikillinen löytö?
Olen yrittänyt tutustua Klezmeriin ja balkanilaiseen musiikkiin. kummastakin on löytynyt ihan mukavia bändejä, esim the Kleezmatics tulee nyt mieleen.

28. Mitä halusit ja sait?
uusia ystäviä

29. Mitä halusit, muttet saanut?
kommunikaattorin

30. Mikä oli vuoden suosikkielokuvasi?
Volver ja Das leben der Anderen

31. Mitä teit syntymäpäivänäsi?

Tyttöystäväni vei minut aamiaiselle kivaan kahvilaan, kävin silmälasikaupoissa ja äitini kävi kylässä.

32. Mikä yksi asia olisi tehnyt vuodestasi äärettömän paljon tyydyttävämmän?
Enemmän aikaa itselleni

33. Miten kuvailisit vaatemuotiasi vuonna 2006?
Käytin ehkä tavanomaista enemmän valkoisia kauluspaitoja

34. Mikä sai sinut pysymään järjissäsi?
Totesin että maailmassa on idiootteja, enkä kertakaikkiaan mahda sille mitään.

35. Kenestä julkisuuden henkilöstä pidit eniten?
Ei tule mieleen yhtäkään erityistä jota haluaisin mainostaa

36. Mikä poliittinen puheenaihe säväytti sinua eniten?
Varmasti se miten ns länsimaalaisten demokratioiden päätöksentekijät entistä enemmän haluavat supistaa ihmisten vapauksia ja oikeuksia käyttäen perusteluna abstraktia konseptia "terrorismin vastainen sota" .

37. Ketä kaipasit?
Feliciaa ja Andersia jotka ovat olleet ulkomailla

38. Kuka oli paras uusi tuttavuus?
Eekku varmaan. Olen tutustunut todella moneen mukavaan tyyppiin, joten on vähän riskipeliä nimetä ketään. Useat heistä kuuluvat suomen hippisirkukseen.

39. Kerro elämänohje, jonka opit vuonna 2006.
Olipa juhlallinen loppu pitkälle kysymyslistalle. Antikliimaksina joudun toteamaan että en voi supistaa kaikkea sitä jonka olen oppinut muutamaan sanaan.

Mellandagar

2006-12-27T16:47:00.000+02:00

Jag har fått fina julklappar. De bästa var 1) En brödrost som tillverkar bröd med Musse Piggs siluett på samt 2) Böcker, bland dem Erik Wahlströms Gud(suveränt rolig) och några Muminböcker.

Julen har naturligtvis inte varit utan tragiska händelser i världen. I Somalien verkar det vara fullt krig på gång och flyktingströmmarna blir antagligen stora. Irak är ett desperat fall för sig och jag blir såpass deprimerad att jag inte skulle ha lust att läsa om det mera. Invasionen garanterade dock nya investeringsmöjligheter. Hörde att Hesburger ska öppna en filial i Irak. Antagligen är det mer pop än McDonalds.

God morgon

2006-12-20T11:15:00.000+02:00

Vaknade upp ur min vintersömn för att delta i en av Attac ordnad panel om EU och EU:s framtid. Ståtlig rubrik. Skulle det inte vara fint med en paneldiskussion om Finland och Finlands framtid?

Utan att gå alltför mycket in på den något ostrukturerade diskussionen, så tycker jag det var kul att alla partier representerade tycktes vara för ett mer federalt Europa(Sannfinländarna och KD var inte på plats). Åsikterna gick kanske mest i sär när vi diskuterade om ifall EU i extremfall skulle kunna genomföra fredsframtvingande operationer utan FN:s säkerhetsråds samtycke. Det tycker jag, men förstår också bra Vänsterungas åsikt att det är en potentiellt farlig väg att gå. Men, vad är farligare, folkmord eller att bryta mot folkrätten?(något populistiskt, jag vet, men i politiken blir det ibland så...)

Trollvinter

2006-12-18T12:21:00.000+02:00

Fint med vintersol! Det känns lite som om ett täcke hade lyfts.

Läste här om dagen högt ur Trollvinter. Jag blev tillfrågad ifall mumintroll, liksom björnar, äter granbarr innan de går i ide. Jag hörde bara hälften av meningen - dvs den om björnar- och svarade "Visst äter de granbarr, det har jag lärt mig på biologitimmen i lågstadiet".

Hur bra skulle det inte vara om Finlandssvenska grundskolor införde mumintrollets anatomi i sina läroplaner?

Själv kunde jag väl sova vintersömn från ca. mitten av oktober till januari eller februari. Den sömnen kunde sedan kompenseras genom att vara mer vaken än annars under resten av året.

Diaz plågsamma död

2006-12-16T12:47:00.000+02:00

När jag tjänstgjorde som medicinaljägare vid Nylands Brigad, lärde jag mig sticka kanyler i blodådror. Första gången mitt stridspar(löjlig term, jag vet) övade på mig, stack han kanylen igenom min blodådra vilket resulterade i ett häftigt blåmärke. Det är sannerligen inte lätt att sticka in i ådran.
Att det inte alltid går att sticka rätt fick även Angel Nieves Diaz erfara. Diaz blev denna vecka avrättad genom giftinjektion. Eftersom avrättaren stack nålen genom Diaz ådra spred sig inte giftet direkt i blodomploppet utan gick istället in i muskeln. Döendet tog 34 minuter och rapporterades ha varit mycket plågsamt. Giftinjektionen anses vara mer human som avrättningsmetod än gaskammare eller den elektriska stolen.

Pinochet kom för lätt undan

2006-12-12T17:35:00.000+02:00

Jag har sett flera tidningsbilder av folk som festat till ära av Pinochets död. Själv är jag främst förbannad över att han genom sin död lyckades undvika en rättsprövning.

En europacentrerad verklighet

2006-12-08T13:57:00.001+02:00

I går var det Demarinuorets julglögg i Hagnäs, varifrån jag rusade till Tölö för att äta middag med en delegation från All China Youth Federation som befinner sig som Allians gäster här i Finland. All China Youth Federation är lite som Allians i Finland, förutom att de har mellan 200 och 300 miljoner personmedlemmar - ungefär hälften av Europas befolkning - och organisationsstrukturen är lite annan. Jag frågade deras chef för det internationella departementet hur många som jobbade där. Svaret var att de tyvärr inte är så många, endast trettiofem heltidsanställda. Sedan är det så att alla lagliga ungdomsorganisationer måste vara medlemmar i takorganisationen.

Våra gäster var ytters trevliga och visste massor om Europeisk och även Nordisk politik och historia. Jag kände mig tämligen okultiverad eftersom jag inte är lika insatt i Kinas historia. I Europa lever vi ofta i en konstruerad verklighet där vi fortfarande placerar Europa mitt på världskartan och tror att resten av världen cirkulerar omkring oss. Förutom USA som svävar litet ovanför. Till en del vill jag skylla på vårt utbildningssystem, men mycket handlar också om till exempel media och litteratur - bilden som förmedlas har sin utgångspunkt i Europa. Sedan stoltserar vi med vår oövervinnerliga demokrati, kultur och mänskliga rättigheter utan att riktigt tänka på hur stor världen egentligen är.

Den regniga huvudstaden

2006-12-07T11:40:00.000+02:00

Så var Bryssel och självständighetsdagen avklarade. Resan gick bra och en lite lustig detalj var att Kari Rajamäki åkte med samma flyg som jag. Lustigt eftersom jag i mina senaste blog-inlägg haft en del att kritisera gällande inrikesministeriets politik. Där skulle jag ha haft min changs att klargöra mina synpunkter direkt åt Kari, men det gjorde jag ju inte. Istället litar jag på att han aktivt läser min blog.

Brysel var ok men regnigt, som vanligt. Hotellet European Youth Forum brukar anlita är för övrigt ett skumt ställe. I taket finns en enorm spegel, och madrasserna är omgivna av plast. Nice.
Själva tillfället i Europaparlamentet förlöpte bra. Det handlade alltså om att öka förutsättningarna för frivilligarbete och stödandet av organisationer som fungerar på basen av frivillighet. Tillfället var organiserat av liberalernas Marian Harkin och grönas Gisela Kallenbach. Själv försvarade jag i mitt anförande Veikkaus och poängterade att de finska ungdomsorganisationernas finansiering baserar sig på pengarna från spelmonopolet. Det kändes aningen nationalistiskt och i princip tycker jag ju inte om monopol, men till exempel i detta fall kan man fråga sig om den fria marknaden ska få köra över hela tredje sektorn i Norden.

I parlamentet nåddes jag av nyheterna om att riksdagen ratificerat det konstitutionella fördraget trots motstånd från bland andra Vänsterförbundet. En bra dag för Europa, detta visar att integrationsviljan fortfarande finns trots fransmännens och holländarnas nationalism.

Ideologerna på inrikesministeriet

2006-12-03T18:16:00.000+02:00

I dag var det solsken i ca två sekunder på morgonen. Även om man som nordbo vant sig vid att behöva ganska lite sol för att ladda batterierna, så skulle det kanske ändå behövas en hel dag för att få hjärnan att fungera igen.

Hjärnverksamheten tycks också gå på högvarv bland våra ideologer på inrikesministeriet.
Det tycks se ut som om Finland inte i år kommer att lyckas fylla sin flyktingkvot. Jag förstår väl Rajamäki&co, kvoten är ju helt enorm. Hela 750 människor som vill komma hit till Finland och utnyttja vårt socialskyddssystem. Inrikesministeriet har gjort en fin analys och kommit fram till att Afganistan är ett så tryggt land att det nog är helt obefogat för dem att komma hit.

Nåja, bäst att koncentrera sig på packandet i stället(Jag avskyr att packa).
I morgon bär det nämligen av till Bryssel för att berätta åt några meppar vad Allians tycker om EU:s åtgärder för att förbättra ungdomars möjligheter att frivilligarbeta.

Mera liberalism!

2006-11-28T18:19:00.000+02:00

Idag startade min karriär som lågstadievikarie. Lärde vilda ungar spela boll hela dagen i en svettig gymnastiksal. Nej, förresten en halv svettig gymnastiksal- flickgymnastiken var på andra halvan. Och gissa vad man får av att sätta femton elvaåriga pojkar in i en halv gymnastiksal? Jo, kaos.

Nästan alla barn var riktigt snälla. En stor del av dem hade invandrarbakgrund, och jag tror starkt att Finlands landslag i fotboll kommer att vinna på det i framtiden.

Piggt överraskad av den multikulturella skolupplevelsen som fick mig att tänka att Finlands och minister kari Rajamäkis(sd) trångsynta invandrarpolitik inte kanske är RIKTIGT så illa...men det är den nog, kom jag på redan hemma. Jag håller starkt med Steffi Wallin som på veckoslutet i Hesari sade att Finland snart behöver 100 000 nya invandrare. Välkommet att någon vågar debattera frågan. Den finska invandrarpolitiken verkar för mig gå ut på kafka-aktiga procedurer där tjänstemän stämplar buntar med A4:or med röda "access denied" stämplar.

Gällande EU anser Angela Merkel att Turkiet ska erbjudas status som någonslags specialkumpan till EU. Inte alltså fullt medlemskap. Jag är oroad av dessa tendenser. Snart är det presidentval i Frankrike, och om högerns obehagliga Sarkozy(som studerat högerextremisten Le Pens retorik för att lära sig ta röster av ultrahögern) vinner kommer Europa att ha två starka turkmotståndare. Storbritannien lär inte heller säga något positivt i frågan - speciellt om Cameron lyckas lura väljarna att Tories är ett riktigt trevligt medelklassparti och blir vald till statsminister. Ännu värre är kanske ändå om Labour lyckas med sin strategi att köra om Tories till höger och skärpa invandrar- och "terrorlagstiftningen".
Mera (social)liberalism, tack.

Köp ingenting dagen

2006-11-24T13:52:00.000+02:00

Idag är det Köp inget dag i världen. I Finland organiseras dagen av ett antal organisationer, däribland SU.

Själv har jag fungerat som chefredaktör för Köp ingentig dagens tidning Elämys-Upplevelse, som finns i pdf format på http://alaosta.fi/bnd/?sivu=viihde.

Tanken med Köp inget dagen är att få människor att kritiskt bedöma sina konsumtionsvanor. Vi vet alla, att dagens konsumtionsvanor i västvärlden inte är hållbara för planeten.
Marknadskrafterna skapar en illusion hos konsumenten att lyckan är beroende av någon pryl eller produkt. I tvättmedelsreklamen ser vi en lycklig familj, men om vi tänker efter är det knappast tvättmedlet som gör familjen lycklig.
I stället för att konsumera saker kan vi kanske oftare konsumera upplevelser. En filmkväll är säkert mer givande än en shoppingrunda, eller?

HRW bekräftar farsen

2006-11-20T11:33:00.000+02:00

Human Rights Watch kritiserar i en 95 sidor lång rapport( http://www.hrw.org/)Saddams rättegång.

För första gången sedan Nurnberg hade man changsen att pröva en blodtörstig diktaturs högsta ledning. Och vad får man til stånd? Jo, en fars.

HRW:s rapport innehåller en så pass stor mängd bevis för att de mest grundläggande saker misskötts av domstolen att man nästan anser läsandet av rapporten underhållande.

Sedan en liten tragikomisk detalj: En dödsdom måste enligt lokal rätt verkställas senast 30 dagar efter att den slutliga domen förkunnats. Detta betyder att Saddam antagligen kommer att avrättas före han ens dömts för alla sina brott.

Saddams dödsdom hjälper ingen

2006-11-06T18:52:00.000+02:00

Flyger hem från Tunisien där de tomma sandstränderna väntar på en ny turistsäsong. Det är dock inte med någon större inspiration som jag återvänder till det kalla Norden – Allt som oftast undrar man varför något folk velat bosätta sig uppe i mörkret.

I morgon firar man presidentens och demokratins fest i Tunisien. Gatorna var prydda av landets flaggor samt bilder av den ”demokratiska” presidenten som haft makten i ett tjugotal år. På flygfältet är det sista man ser av landet innan man går igenom säkerhetskontrollen en tavla av Presidenten.

Min bekant Wahid som är vicescoutchef för tunisiens scouter och som arbetar för USA:s ambassad med ett projekt som ämnar stärka medborgarsamhället i Tunisien berättade om hur landets regering försöker sätta käppar i hjulen för hans arbete. Projektet som fiansieras av USA är ett vettigt sätt att minska både på extremism, tyranni och övertramp på mänskliga rättigheter. Synbarligen ett konkret exempel på hur USA faktiskt kan sprida demokrati på ett bra sätt.

Värden som de flesta europeér och amerikaner anser viktiga att försvara och sprida-så som demokrati, rättsstatprincipen och mänskliga rättigheter-finns inskrivna i stora mängder konventioner. För att implementera principerna är det av yttersta vikt att öka medborgarnas medvetenhet och vilja att agera för att förverkliga dem. Så länge det inte finns ett starkt civilsamhälle kan konventioner skrivas och ratifieras och krig startas intill fördärvet, men någon demokrati får man inte.

Det tragiska exemplet på en total demokratispridningskatastrof har vi som känt i Irak. Saddam Husseins dödsdom var väntad men beklaglig. Condoleeza Rice konstaterar i Financial Times att

”Todays desicion is a reminder that the rule of law can triumph over the rule of fear and that the peaceful pursuit of justice is preferable to the pursuit of vengance”

George W påminner i sin tur oss om att det är frågan om “a major achievement for Iraq’s young democracy”.

En stat som dödar är inte civililicerad. Detta oberoende om offrena för avrättningen blivit dömda av en diktator eller av en farsartad cirkusdomstol som fattar sina beslut utgående från politiska målsättningar istället för juridiska principer(som i detta fall).

USA:s utrikespolitik går alltså åt skogen på många sätt. Samtidigt känner jag mig inte fullständigt modstulen gällande demokratiutvecklingen i världen(fastän den ofta får mig må dåligt). En stor orsak till detta är att jag då och då träffar människor som Wahid som arbetar med att förbättra situationen på ett väldigt konkret sätt. USA har säkert även mera resurser att satsa på stärkandet av civilsamhället i länder där människorna lever under förtryck. Det som behövs är en allt starkare politisk vilja att göra det. Den sortens arbete tar förstås tid och får inte mediauppmärksamhet-men just nu verkar det ju som om USA inte precis behöver mera publicitet om det ökade antalet likkistor som deras utrikespolitik skapar.

Mediakrig

2006-10-31T10:27:00.000+02:00

Försvarsdepartementet i USA har vaknat upp och konstaterat att man i media framställs på ett negativt sätt gällande kriget i Irak. Därför har en ny enhet tillsatts med uppgiften att övervaka nyheter och bloggar som sprider "inaccurate news stories" som Rumsfeld kallar det om Irak.

"There isn't anything that's on the internet that's not accessible to them. They're on it all the time. They're very sophisticated users of it."

Sade vicepresident Dick Cheney om Fienden.

"That's the thing that keeps me up at night"

Medgav Cheney om fiendens kontinuerliga "manipulering" av media.

Det är nästan skrattretande att beskylla "them"(detta välorganiserade, globala terrornätverk som det pratas om) för att lyckas manipulera media. Administrationen har ett nästan totalt inflytande över vad för bild som medlas speciellt i amerikansk media. Vem som helst som sett fem minuter på en amerikansk tv-kanal kan intyga detta.

Det är alltså väldigt oroväckande för republikanerna att folk i USA(globalt sätt har det ju varit så länge) faktiskt nu, trots Fox News, faktiskt är förargade över liken av amerikanska soldater som flygs hem från Irak till de sörjande familjerna. Irritationen tycks öka eftersom inga synbara förbättringar finns att se i Irak. Republikanerna åker hundratals kilometer i timmen mot en brakförlust i valen om några veckor - och en av orsakerna är Irakäventyret .

Att influera media är A och O i krigsföring. Detta lärde sig USA i Vietnam. Efter Vietnam fick man inte se mycket-Inga närbilder av gråtande barn, lik, ruiner och avslitna kroppsdelar. Nej, istället förmedlades bilder av lite rök någonstans långt borta och en studio med analytiker som 24/7 analyserade de nya presicionsbombernas effekt( som även finska politiker investerat i-presicionsbomber räddar ju liv). När USA gick inför sitt invaderande av Irak mådde jag illa varje gång jag knäppte på tv:n.

Nu får vi se vilken effekt denna kampanj har. Antagligen kommer flera journalister, dagstidningar, kolumnister och tv-kanaler bli beskyllda för antipatriotism, förrederi, kommunism, terrorism och allt vad det nu finns. Jag hoppas innerligt att den diskussionen inte kommer att mörklägga katastrofen i Irak.

Min nästa valkampanj-Eller varför jag vill bli Påve

2006-10-27T17:55:00.000+03:00

Idag är det definitivt, om ni ursäktar utrycket, kustjägarväder. Det enda nyttiga med min militärtjänstgöring var nog att jag uppskattar att vara inne mer än tiden före militären.
Ganska skönt att sitta hemma och läsa om vatikanstatens politiska och juridiska system istället för att kräla i Syndalen.

Jag är sedan länge facinerad av den katolska kyrkan, speciellt av påveämbetet. Kanske detta beror på att jag blivit välsignad ex cathedra av gud, dvs påven Johannes paulus II, när jag var ca 4 år gammal. Jag funderade ganska mycket i Rom på hur man skulle borda bete sig för att bli påve. Min flickvän, som är mer insatt i teologi och religionsvetenskap än jag, sade att det nog inte skulle bli det lättaste eftersom

1. Jag inte är katolik
2. Jag knappast vill leva i celibat

Sedan kunde man ju fråga sig varför jag överhuvudtaget skulle vilja bli det.

Mina studier i kväll var inte förgäves. Jag lärde mig nämligen i dag att jag endast behöver uppfylla det första av de ovannämnda kriterierna för att bli vald till Pontifex Maximus. Vilken som helst katolsk man kan bli vald. Celibatet kan man också undgå eftersom celibatet inte är dogma: bestämmelsen om celibatet kom nämligen på 1200-talet och det finns en lång lista påvar som varit sexuellt aktiva. Däribland Sankt Peter själv. Jag skulle gärna ta namnet Peter II när jag blir vald, men detta är enligt lag inte möjligt. Peter är det enda namnet en nybliven påve inte får välja(Vilket i sig är intresant eftersom påven har absolut makt i allt annat, och kan enligt dogma inte ha fel)l. Jag tror det skulle kunna bli Innocente(Innocente II var förövrigt även han sexuellt aktiv).

Den stora frågan är ju sedan naturligtvis varför jag skulle vilja bli påve. En bra orsak är att påven har otrolig makt. År 1870 blev påvens auktoritet dogmatiskt definierad. Den engelska översättningen av det som kallas Dogmatic Constitution of the Church of Christ säger:

The Dogmatic Constitution's second chapter, "On the permanence of the primacy of blessed Peter in the Roman pontiffs", states that (s.1) "that which our Lord Jesus Christ [...] established in the blessed apostle Peter [...] must of necessity remain forever, by Christ's authority, in the church which, founded as it is upon a rock, will stand firm until the end of time," that (s.3) "whoever succeeds to the chair of Peter obtains by the institution of Christ Himself, the primacy of Peter over the whole church", and that (s.5) "if anyone says that it is not by the institution of Christ the Lord Himself (that is to say, by divine law) that blessed Peter should have perpetual successors in the primacy over the whole church; or that the Roman pontiff is not the successor of blessed Peter in this primacy: let him be anathema."

Anathema betyder bannlyst.

Sedan skulle man få ändra på kyrkans dogma och tex. tolka Guds budskap så att preventivmedel är nödvändiga, bla. för att minska HIV/AIDS spridning i Afrika. Detta är väl flera inflytelserika katoliker överäns om, men den Heliga stolen lever lite i sin egen värld. Och det är inte så konstigt: om ens arbetsplats skulle vara st Peterskyrkan kan det nog hända att man skulle överväldigas så att resten av världen mest skulle framstå som jobbig och trivial.

Nu är det dags att börja lobba.

Bella Roma och turkfientlighet

2006-10-25T11:00:00.000+03:00

Var förra veckan på kombinerad mötes/nöjesresa till Rom. Flög tillbaka via Amsterdam var rekslamskyltarna sade: Sell your house and start your own company.

I Rom var det underbart och vackert. Det känns lite som att vara i en film-rekommenderar förövrigt att se Fellinis Roma. I Rom möts tidsålder efter tidsålder på samma gata, kvarlevor från Romarrikets stolthetsdagar står mittemellan barockhus och renessanspalats. Dialekten är obegriplig för en som mig som bott i landets norra delar, men den låter lite som Romarna är: jordnära, högljudd och aningen sträv.

På resan träffade jag min vän Romolo(han heter så på riktigt, men är inte infödd romare) som berättade att det i hans abc-bok funnits ett kapitel om turkar. Boken berättade en historia om en turk som lade sig under trädet med handen utsträckt och väntade på att frukten skulle falla rakt i handen på honom. Sensmoralen var ju då att turkar är lata. Det kunde ju vara ett till argument för Sarkozys fransmän och de tyska kristdemokraterna att använda mot ett turkiskt EU medlemsskap i framtiden.

Det känns paradoxalt att medan jag reser runt om kring Europa för att göra Europeisk ungdomspolitik som hela tiden skapar fler förutsättningar för unga att möta andra europeér och genomföra europeiska projekt, så har beslutsfattarnas jargong blivit allt mer och mer antieuropeisk och främlingsfientlig. Den stora orsaken(förutom kanske någonslags kristen övertygelse) för franska, tyska och brittiska politiker-speciellt i högerpartierna, men inte enbart-att vilja neka turkiet medlemsskap är inte en kritisk hållning till de mänskliga rättigheternas tillstånd i Turkiet. Alla det minsta upplysta vet att Turkiet har gjort enorma framsteg gällande sin människorättspolitik, och att Turkiet är strategiskt viktigt för hela västvärlden. EU:s makt i att förbättra människorättspolitik, öka tolerans och främja rättsstatsprincipen i sina grannländer ligger just i den dragningskraft unionen har. Eftersom man vill vara med städar man skåpet. Så gör Turkiet hela tiden. Tyvärr är det så att anti turkisk retorik biter på folket i flera länder. I stället för att visa modigt politiskt ledarskap väljer flera politiker att ta den enkla vägen och hoppa på den anti muslimska vagnen. Jag hoppas att en ny generation Europeér kommer att ha en mer tolerant syn i framtiden.

Varför ska mamma betala?

2006-09-13T16:45:00.000+03:00

I går kulminerade strejken "Lastentekolakko" med överräckandet av en adress med ca 3000 underskrifter åt ordföranden av riksdagens kvinnonätverk Heidi Hautala. Strejken finns till för att protestera mot den ojämlika ställningen män och kvinnor har på arbetsmarknaden. Strejkarna kräver att föräldraskapskostnaderna delas jämt mellan båda föräldrarnas arbetsgivare, något som i ett Nordiskt land med jämställdhet som grundpelare borde vara en självklarhet. Regeringen har tagit ett gott steg framåt i sin senaste proposition enligt vilken 90% av föräldraskapskostnaderna ersätts åt moderns arbetsgivare, men det vore viktigt att gå inför en 100% ersättning.

Efter att ha överräckt strejkadressen var Anna Bertills och jag med och överräckte en annan adress åt riksdagsgruppernas ordföranden. Den adressen kräver en 15% höjning av studiepenningen. Oppositionspartierna var så klart framme med löften om en omedelbar höjning, medan regeringspartierna var aningen försiktigare i sina utalanden. Det är fint att de Gröna och Samlingspartiet är så ivriga nu inför valet, men det är nog också frågan om äkta valpopulism. Sfp:s Stina Gestrin sade i sitt anförande att kravet är berättigat men att man även måste se över bostadstilläget och utsträcka det även till sommarmånaderna. Gestrin har rätt i att boendekostnaderna är en central del av problemet och jag hoppas det kommer att finnas kvar i alla partiers minne i framtiden. Det primära målet anser jag att fortfarandevis ska vara en höjning av studiepenningen vilket jag vet att sfp kommer att arbeta för under nästa valperiod.

Polisens lilla uppvisning

2006-09-11T10:24:00.000+03:00

Poliscirkusen har fått gå på full rulle i Helsingfors. Vid sidan om att garantera toppledarnas säkerhet på ASEM6-mötet har man fösrsökt visa vad den finska polisen går för. I bakgrunden finns säkert den urartade Euromayday-demonstrationen och det förhållandevis lilla kaoset vid magasinen(jag vill påminna om att det sist och slutligen inte var någon som tände på...) då den finska polisen var handfallen pga sin minimala träning i att handskas med dylika situationer. Nu har man velat visa att man minsann kan klå upp lite anarkister. Statsminister Vanhanen ansåg i söndagens hbl att polisens agerande var väl grundat. Nå, jag vet inte om:

a) inringade av demonstranter och åskådare är speciellt produktivt eller ens lagligt. I Göteborg gick polisen in för inringningstaktiken vilket ledde till kaos av sällan skådad art. Nu var det visserligen tur att demonstranterna var såpass få och att få lät sig provoceras.

b) det är motiverat att fotografera och kräva identitetsbevis av folk utan någon egentlig grund. Dataombudsman Reijo Aarnio har bett om en utredning vilket visar att vi fortfarande lever i en Nordisk demokrati.

c) den mängd våld som synbarligen användes för att gripa demonstranterna var riktigt nödvändig.

Jag orkar knappt skriva att jag inte accepterar våldsamma demonstranter- men det anses väl passande. Jag anser också att organisatörerna av demonstrationen marknadsförde sig på ett löjligt och provocerande sätt, redan namnet är ju en invit till polisvåld. Hur som helst anser jag att polisens respons på Smash Asem-demonstrationen var oproportionerlig och fånig. Den kulminerade en period i Helsingfors historia då man inte riktigt förstått om man lever i en kontrollstat eller en liberal demokrati i Norden.

Böcker

2006-09-09T13:25:00.001+03:00

Hade egentligen tänkt skriva om värnplikten, men eftersom det är en av mina få lediga lördagar(med croissanter och tidningar på morgonen och middag på kvällen) är det kanske mera passande att svara på några frågor en anonym bloggare utmanade mig svara på.

1. Kirja joka muutti elämäni

Tja, en ganska häftig fråga att börja med. Jag tror inte det går att svara på frågan, visst skulle det vara hemskt om en enda bok kunde ändra ens liv

2. Kirja jonka olen lukenut useammin kuin kerran

Den moderna demokratins problem läste jag två gånger när jag sökte in till ÅA, men det räknas knappast. Sagan om ringen av Tolkien och Narnia-böckerna av Lewis läste jag nog flera gånger om men det är några år sedan.... För att verka intellektuell kan jag ju tillägga att jag även läst Representations of the Intellectual av Edward Said två gånger-andra gången var på ett svettigt hotellrum i Palermo.

3. Kirja jonka ottaisin mukaan autiolle saarelle

Något mäktigt men underhållande borde det ju vara. Sedan kan man fundera om man tar risken att ta något helt nytt(som kan visa sig vara dåligt men som också kan vara en ny upplevelse) eller en gammal favorit. Jag tror kanske mera på det första alternativet och säger Krig och fred. Det är en bok jag gärna skulle läsa men hittils har jag inte hittat tillräckligt med sinnesnärvaro.

4. Kirja joka teki minusta hupakon

Hmm, skrattade nog ganska mycket åt En kort berättelse om traktorer på ukrainska

5. Kirja joka sai minut puhkeamaan kyyneliin.

Det är synd, men fastän jag skulle bli hur rörd som helst av en bok tror jag inte jag någonsin gråtit. Ibland blir jag så arg eller äcklad av en bok att jag måste ta en paus i läsandet, men gråta vet jag inte. Kanske det i såfall skulle vara något av typ Dickens.

6. Kirja jonka toivoisin tulevan kirjoitetuksi

Mitt eget storverk, så klart. Har inte ännu kommit mig för att skriva det, tyvärr.

7. Kirja jota toivoisin että ei olisi kirjoitettu

Finns inte vad jag nu kommer på. Alla böcker har haft sin plats, fastän vissa är fruktansvärt dåliga. Sen är det upp till en själv vad man vill läsa.

8. Kirja jota luen parhaillaan

Läser poikkeus säännöistä av Christian Jungersen. Jag fick den till födelsedagspresent av min mor. En psykologisk thriller med politik, folkmord och paranoida människor på en arbetsplats. De första 200 sidorna har varit bra, rekommenderar. Sedan har jag Pentti Saarikoskis samlade verk i min väska, läser den ofta på närtåget. Minä rakastan sinua är-trots den lite uttjatade titeln-en av de bästa finska dikter jag läst.

9. Kirja jonka olen aikonut lukea

Detta kunde bli en låång lista, man har ju så skamlöst lite tid i förhållande till hur många bra böcker det finns. Tony Blairs biografi ska jag säkert ta mig an, han är ju aktuell som en föredetting för tillfället(har Göran Persson en biografi?).

10. Haastan viisi bloggaajaa

Minna Lindberg, Miu, Knytte, Mats Löfström, Anna Bertills

Heinäluomas budget

2006-08-24T16:59:00.000+03:00

Finansminister Eero Heinäluoma räknade igår på mtv3 nyheterna upp alla grupper i samhället som nu kommer att få det bättre tack vare regeringens budget. Pensionärer, veteraner, ensamförsörjare, handikappade, fattiga m.fl. fick lite mera och bra är ju det. Heinäluoma berättade stolt om hur hundratusentals människor kommer att märka effekterna i sin ekonomi. Ur SFP synvinkel var det en seger att få tillägsanslag till förbindelsebåtstrafiken i skärgården-speciellt med tanke på att stödet skulle skäras ned var resultatet med en ökning på 500 000 euro verkligt bra. Beslutet att öka på minibeloppet åt ensamförsörjare till 4 euro per dag var på sitt sätt bra, en ökning var förstås på sin plats. Men. Den löjligt lilla ökningen får knappast så många att jubla och trots att det må vara svårt att öka mycket på beloppet på en gång så kan jag inte låta bli att tycka att ensamförsörjarna förtjänar mera. Jag kan heller inte låta bli att vara ytterst besviken på att de studerande förbisågs-än en gång. Inte ens Saarelas förslag att höja inkomstgränserna(vilket skulle ha hjälpt ca 15 000 studeranden) fick gehör, något som jag tycker var en svag insats och prestigeförlust för henne. Nå, det hjälper väl inte annat än att kämpa vidare. Nu blir det öl på Blanko.

Ja till fredsbevarande, nej till kontroll av e-post

2006-08-18T11:48:00.000+03:00

General Gustav Hägglund säger några kloka saker i dagens hbl: "...för det tredje borde man sluta tala om Hizbollah som en terroristorganisation. Det gäller både Israel, USA och EU. Inte har Hizbollah skickat självmordsbombare hit och dit...de sloss ju i sitt eget land. Likaså tycker Hägglund det är fel att USA stöder sönderbombandet av dyr infrastruktur som EU byggt upp och sedan bygger upp igen. Naturligtvis menar Hägglund också att båda parter bör göra eftergifter. För övrigt har det diskuterats om Finlands roll i fredsbevarararbetet i Libanon och huruvida man borde skicka fredsbevarare till området. Enligt mig är det pinsamt om det inte görs. Finland har en förpliktelse att ta en aktiv roll i fredsarbetet, och en så stor insatsstyrka som möjligt borde skickas till området. Det är klart att uppdraget är riskfyllt, men Finland har ett globalt ansvar och bör visa det genom aktivt deltagande. Finland har dessutom även tidigare aktivt deltagit i fredsbevarandet i Mellanöstern.

En annan sak som har väckt diskussion de senaste dagarna är frågan om arbetsgivarens rätt att läsa sina anställdas e-post. Bla. FFC har ställt sig bakom kommunikationsministeriets förslag att tillåta kontrollen. Skandal, säger jag som tror på medborgarnas integrationsskydd. Det är fullkomligt oacceptabelt att ge sådana rättigheter åt arbetsgivaren. Ingen skulle komma på tanken att låta arbetsgivaren lyssna på telefonsamtal eller öppna brev. Det är naturligt att man även växlar privata budskap med tex. sina arbetskamrater. Dessutom undrar man vem som ska kontrollera kontrollanterna.

Vapenvila

2006-08-14T22:11:00.000+03:00

Äntligen vapenvila, nu får vi hoppas på det bästa. En mänsklig tradegi soo tex. krig blir ofta en abstrakt nyhetsbild-de höga dödssiffrorna väcker naturligtvis känslor och vansinnet i det hela är ofattbart, men det krävs ofta en konkret anknytning till det hela för att inse att det faktiskt handlar om riktiga människor som dör. Georges El Ghorayeb från Libanon som jag känner är medlem av scouternas världskomite, han skriver om konflikten på följande vis:

"On 12th July 2006 Lebanon and the Lebanese Scout Organisation were preparing to welcome the Jamboree of the Arab region..and the war with its atrocities started. The towns and the villages have been bombed, thousands of houses and buildings have been razed to he ground, almost all the bridges that linked the country have been destroyed...For the past twelve days our Scouts have been willing to help without limits, they work without rest and regardless of wounds. While we are writing this article we count 25 wounds among our scouts who were rescuing in the bombed areas, among them there is a very serious wound and a leader to whom has been amputated both legs. Death was always present, the Lebanese Scout Organisation has lost four leaders who have returned to the house of the Father and that with their blood have watered the Country of Cedars..."

Till de starkaste idealen scoutrörelsen har hör skapandet av internationell solidaritet och främjandet av vänskapsband över gränserna. Ett konkret exempel var Israeliska scoutfederationens beslut att föreslå Palestinas scoutorganisation till full medlem av Scouternas världsorganisation WOSM. Jag är inte förvånad över beslutet, speciellt inte efter att i några dagar ha deltagit på ett stort scoutevenemang i Italien, dit ca 4500 scouter i åldern 16-20 samlades på läger. Min uppgift på lägret var att visa runt området åt Pierre Mairesse som är direktör för ungdomsfrågor vid EU kommissionen. Det var fantastiskt att se och känna den goda stämmningen bland ungdomarna som kom från olika håll i Europa och inse att just denna solidaritet människor emellan är den viktigasten ingrediensen för fred.

Saarelas förslag hjälper få studerande

2006-08-03T19:17:00.000+03:00

Tanja Saarelas förslag om att höja inkomstgränserna för studerande som erhåller studiestöd har väckt diskussion. Fastän det är helt bra att höja på inkomstgränserna får inte Saarela mig att hoppa av lycka. Det är helt fel att börja härifrån: det är studiepenningen som i första hand bör höjas. Med detta förslag skulle en väldigt liten del av de studerande få det ekonomiskt bättre, och de som får det bättre är knappast de som behöver det mest. Saarelas förslag är en ideologisk manifestation om hur regeringens två stora partier vill att de studerandes usla ekonomiska situation i framtiden ska åtgärdas. Jag är minst sagt orolig över att det inför nästa regeringsförhandlingar knappast kommer att vara på de stora partiernas agenda att i tillräcklig grad höja studiepenningen: fastän Samlingspartiet från opposition skrutit med sin vilja att höja penningen, så skulle jag vara väldigt förvånad om det löftet faktiskt höll till tiden efter valet. Nu gäller det för studeranden, studentorganisationer och politiska ungdomsorganisationer att visa att man inte nöjer sig med detta. Linjen bör även i framtiden vara den, att inkomsgränserna inte höjs förrän studiepenningen höjts tillräckligt.

Internationell insats behövs

2006-08-01T09:57:00.000+03:00

"We are not fighting against the Lebanese people. We are not fighting against its government. We are fighting terrorism and we will not stop the fight against them until we push them away from our borders". Ehud Olmerts kommentarer är förståeliga men ytterst fel. De är förståeliga för att Olmert tycks ha märkt att ett krig alltid är lättare att starta än att sluta- Israels regering är i den besvärliga situationen att alla möjliga lösningar kommer att framstå som ett nederlag. Olmert är inrikespolitiskt svag och kan varken stå på sig mot den israeliska militären eller mot folkopinionen som knappast blir positivare ju längre konflikten fortskrider. Hizbollahs raketer kanske inte tar livet av lika många som israels bomber, men livet i Israel är minst sagt obekvämt pga krisen. Till råga på allt framstår Hizbollah hela tiden mer som en moralisk segrare i den bemärkelsen att Israel hela tiden framstår som aggressivare och hänsynslösare pga de stora mängder civila som nu dör i Libanon.

Det internationella samfundet verkar lamslaget. Inga trupper kommer att skickas till regionen nu, åsikterna går alltför mycket i sär i FNs säkerhetsråd. Israel, stött av USA, vill att en internationell styrka sänds till området innan Israel slutar med anfallet. Resten anser att Israel först ska sluta med sina attacker. Hizbollah motsätter sig konsekvent en internationell styrka.
Läget verkar låst. I bakgrunden finns ideologiska och maktpolitiska skäl. USA tror antagligen att det är bättre på längre sikt att låta Israel slå till så hårt mot Hizbollah(och därmed dess understödare Iran) att maktbalansen i regionen rubbas mer till fördel för väst. Problemet är att detta inte tycks fungera. Istället finns det en risk att krisen ytterligare eskalerar. Vad om israel får för sig att med kraftmedel få stopp på vapenleveransen från Iran till Hizbollah? En skrämmande tanke. USA borde nu böja sig för den internationella opinionen och kräva ett direkt slut på våldet. Att låta fler människor lida är en dålig strategi på alla sätt.

EU:s roll har också varit svag. EU framstår allt mindre som en riktig spelare på den internationella arenan. En ytterligare aspekt är att Finlands ordförandeskap nu helt överskuggas av mellanösternkonflikten. Det är synd, det skulle ha varit intressant att få igång en diskussion om EU:s nordiska dimension.

Förövrigt: Jag rekommenderar inte demonstrationerna mot israel som organiseras i Helsingfors. Socialistförbundet hade igår kapat hela tåget, och istället för att vara en fredsdemonstartion blev det en demonstration mot "USA:s imperialism", och "Ei iskua Iraniin"-sloganen skallade. Dessutom fanns endel plakat med davidsstjärnan lika med hakkors etc. Det sistnämnda är förstås groteskt och motbjudande. Jag gick ifrån demonstrationståget efter ca 5 minuter. Dessutom tycker jag att man kunde organisera separata demonstrationer mot "USA:s imperialism" om man anser det nödvändigt. Men att göra det samtidigt som man kräver ett slut på våldet i Libanon är dumt.

krisen fortsätter

2006-07-17T21:25:00.000+03:00

Dödssiffran i den eskalerande Mellanösternkonflikten har stigit till minst 150 dödsoffer i Libanon och minst 12 dödsoffer i Israel. Deprimerande.
Det är klart att Israels medborgare har rätt att bli skyddade mot hotet Hitzbollah utgör, och det är klart att Hitzbollah till en del är skyldiga till att fredsprocessen nu är mer på väg åt skogen än på länge. Lika klart bör det dock vara att Israels armé bryter mot internationell rätt och förvärrar situationen med sina attacker.

G8-ledarnas respons är föga övertygande. Mellanöstern är en spelbricka i ett internationellt maktpolitiskt spel, där Ryssland åter igen börjat visa intresse av att utgöra en stor spelare vid sidan av USA. Matti Vanhanen kommenterade idag på nelonens nyheter att problemen i Mellanöstern berör endast länderna direkt involverade i konflikten och att det inte är frågan om problem mellan G8-länderna. Vanhanens kommentarer saknar historiskt perspektiv och fördunklar med sin förenkling den faktiska situationen. Området dit Israel grundats har varit en politisk spelbricka länge och väl, och även det Brittiska imperiet använde sig av den under sin tid som kolonialherre. De som fått lida av stormakternas spel har främst varit oskyldiga civila. Både Israeler och Palestinier har lidit och kommer att fortsätta lida om inte det internationella samfundet tar sig i kragen och gemensamt fördömer Israels sinningslösa våld lika som man fördömer palestinsk terrorism. Det är helt enkelt oacceptabelt att Israel fått fortsätta kuva palestinierna genom ockupation och våld utan att det internationella samfundet kunnat sätta stopp för det. Det har inte sagts för intet att den fruktansvärda situation palestinierna tvingas leva i är en grogrund för terrorism. Med detta säger jag inte att terrorismen skall accepteras eller att Israel inte är en legitim stat. Vad jag vill säga är att man måste våga prata om orättvisorna utan att dömas som anti-semit. Innan detta görs kommer ingen internationell fredbevararstyrka eller inga diplomatiska initiativ att lyckas skapa fred.

London, ett ar efterat

2006-07-08T14:19:00.000+03:00

Befinner mig i London over veckoslutet, ett veckoslut som ar praglat av minnet efter terrorattackerna den 7 juli 2005, da 52 manniskor miste livet. Jag hade vantat mig en mer hysterisk stammning i London, speciellt efter att ett videomeddelande av en av terroristerna spridits at den brittiska pressen lampligt infor arsdagen. Pa meddelandet hotades med annu fler attacker om Storbritannien inte drar bort sina trupper fran Afganistan och Irak. Ingen hysteri kunde, till min stora gladje, skonjas i tidningspressen eller bland londonborna.

Responsen till attackerna var forstaligt nog skrack och oforstaelse. De narmaste veckorna efter attentaten okade cykelforsaljningen markant, och fler londonbor an vanligt tog sig till jobbet pa nagot annat satt an med metron. Tony Blair forberedde ocksa lagstftning som skulle forlanga mojligheten att halla terrormisstankta bakom las och bom utan rattegang, och retoriken var aggressiv. Storbritannien skulle mota detta hot med kraftfulla atgarder. Vad hande sen?
Jo, bara nagra veckor efterat atergick metroanvandningen till det normala, och Blair fick inte igenom sin nya lag(istallet fick han noja sig med en urvattnad kompromiss). Storbritannien anser sig inte vara i krig mot nagon abstrakt fiende, i motsats till vad USA efter elfte september sagt sig vara. Det ar klart att eflfte september var en mycket storre tragedi an 7 juli i London, och det ar naturligt att saren dar darfor tar langre att lakas. Men, faktum kvarstar att responsen varit mycket mer pragmatisk i oriket an vad den varit i USA. Trots att en del politiker ville uttnyttja situationen svalde folket inte krigsretoriken, och fordomde starkt Blairs antiterrorlagstiftning som skulle ha satt fragetecken over landets installning till manskliga rattigheter. Jag vill inte pasta att bitterna skulle vara av hogre moralisk kvalitet an amerikanerna, men jag tror att det som spelat en roll i Storbritannien varit dels faktumet att man vant sig vid att stolt utsa attacker(Blitzen under andra varldskriget och IRA:s bombkampanjer, till exempel) och sedan utga som vinnare utan att ha behovt kompromissa pa sina varderingar. I USA har Bushadministrationen skapat, med hjalp av propaganda, ett politiskt klimat dar krig, tortyr och overtramp av manskliga rattigheter ses som svar pa ett hot mot den egna livsstilen. Vad som kanske gloms bort ibland, ar att den nuvarande politiken pa manga satt ar ett lika stort hot mot frihet som terrorismen, om inte rentav storre. Det, anser jag ar en mycket storre seger at fundamentalisterna an sjalva attackerna.

Sommar i Åbo

2006-07-03T17:05:00.000+03:00

Är i det somriga Åbo på visit efter att ha spenderat de senaste veckorna i huvudstaden. Staden känns sömnig och efter att ha läst antagningsintyget till soc och kom var det med ett litet farväl i tankarna som jag tillsammans med världens bästa kämpis promenerade längs åstranden hem från Blanko i går kväll . Men jag tycker att livet är bäst då det öppnas nya vägar och nya möjligheter, så nostalgikänslan har ändrats till en känsla av förväntan och inspiration.

Den senaste veckan upplevde jag några intressanta saker. Den första var en rättegång som fick närvarande människor att flina åt Göteborgspolisens fåfängda sätt att försöka dra hem en politisk seger efter att själv ha agerat ytterst tvivelaktigt i sina försök att hindra en demonstration.
Den andra var gay-pride i Helsingfors. Finlands hittils största marsch mot den orättvisa situation sexuella minoriteter befinner sig i rättsstaten Finland. Den glada paraden och festen i Brunnsparken var positiva och färgsprakande manifestationer mot ett samhälle, som efter flera år av positiva attitydförändringar nu löper en risk att gå bakåt i och med lagen om assisterad befruktning. Det var nån från lagutskottet som på våren sade sig representera heterosexuella, köttätande män och därmed inte accepterade assisterad befruktning åt lesbiska. Nå, jag är själv heterosexuell, äter kött och är man och anser att vi bör fortsätta, med ännu starkare kraft, vägen mot ett värdeliberalt och jämlikt samhälle där alla, oberoende av sexuell läggning, har samma rättigheter.

Borgmästarmodell är bäst

2006-06-20T19:06:00.000+03:00

Försökte tidigare på veckan boka tid till studenthälsan i helsingfors. Augusti, var månaden som föreslogs. Mina värkande bihålor förundrade sig över svaret och bestämde sig för att köa till jourhavande läkaren istället, där gårdagens förmiddag förlöpte på ett angenämt sätt.

Det har under senaste dagar varit en del diskussion gällande utnämningen av stadsdirektörer. För att undvika alltför mycket diskussioner om ifall direktörerna har erfarenhet och kompetens, och framför allt för att undvika kassaskåpssystem modell Åbo och Tammerfors, tycker jag att en borgmästarmodell vore bäst. För tillfället är det inte möjligt att välja borgmästare med direkta folkval, vilket är synd. En direkt folkvald borgmästare skulle ha ett klart politiskt mandat, och skulle även tvingas svara inför väljarna. På detta vis skulle man även tvinga vissa städers maktpartier att inför borgmästarvalen profilera sig politiskt, vilket också skulle öka intresset för kommunalpolitik. I mindre kommuner skulle denna modell kanske inte vara den bästa, men alternativt kunde även kommunfullmäktige vara det organ som skulle välja borgmästaren-detta är ju ett system som redan är möjligt i dagens läge. Att sånt.

Dead Duck

2006-06-14T15:38:00.000+03:00

Nu är det snart dags för några veckors riktiga sommarferier, imorgon är det ännu ett inträdesprov(borde definitivt läsa isället för att skriva blog-argh)- sen blir det långa sommarpromenader och liggande under ett träd långt borta från politiken(försöker åtminstone) tillsammans någon det är bäst att dela den fina känslan av frihet med. Dessutom blir det sommarluncher utomhus med nypotatis, lådvin och jordgubbar. Då man inte tillreder nypotatisarna eller ligger under trädet kan man sitta på bryggan försjunken i en solstol och läsa: ska åtmistone försöka hinna med Machiavellis Il Principe, Zadie Smiths On Beauty och någon bra biografi...vet inte riktigt vilken. Genom att läsa en biografi konstruerar man, eller rekonstruerar, den bild man har av en person. Ibland, när man läser om någon avliden person som varit synnerligen impopulär under sin karriär kan man förvånas över hur positivt personen framstår i biografin. Sen tänker man oj, kanskeske han sen också var en helt god typ. Ibland får man en lite dålig bild av tex en politiker just i slutändan av dennes karriär, mycket pga media. Kanske Tony Blairs biografi kunde läsas nu. Han är ju ganska ute, på gränsen till att vara en "dead duck" innan han ens riktigt officiellt har blivit en lame duck. Och han har väl nog meriter, trots allt, som kunde fylla en bok på några hundra sidor. Sedan kan man minnas Tony med ett leende. Innan han ens officiellt blivit utbytt. Bättrre att förekomma än att förekommas!(vilket Tony också borde ha tänkt på-för i slutändan förekommes man ändå).

Ha! Nu återvann jag studieinspirationen. Bara 200 sidor kvar...det är inte så mycket, Johan. Argh

Sommarens första match

2006-06-12T18:06:00.000+03:00

Nu har VM i fotboll börjat även för min del. De första matcherna missade jag pga partidag, så har inte riktigt kommit in i feelisen ännu. Jag har mest följt med diskussionen om prostitutionscirkusen som väntas äga rum under turneringen. Hbl rapporterade i Söndagsbilagan om ämnet, bla var en prostituerad som uggav sig ha 30 000 kunder i månaden intervjuad. Idag har dock turneringen alltså kommit igång för mej med- inte precis något festligt i stil med Brasilien-Holland, nej det var frågan om thrillern Australien-Japan.

Partidagen då? Som säkert de flesta noterat, vann Steffi Wallin överlägset i partiordförandevalet. Etablissemangets kandidat, säger många-b.la Björn Månsson i dagens Hbl-ledare. Jag skulle kanske snarare säga att Steffi var partiets kandidat. Det överväldigande stöd han fick är ett tecken på hans förmåga att samla en rörelse, vars medlemmar i många frågor har en totalt motsatt åsikt. Två frågor SU lyfte fram på partidagen var Adoptionsrätt åt homosexuella, samt könsneutral äktenskapslagstiftning. Våra förslag gick inte igenom denna gång, men som jag ser det är det frågan om en process som tar lite tid. I sinom tid kommer attityderna att förändras ifall vi och andra orkar kämpa. Det viktiga är att diskutera, det måste kommas ihåg att tystnad också är en form av maktutövning. Det får inte skapas en atmosfär där man inte vågar lyfta upp även känsliga frågor, hur mycket press de konservativa än sätter på dem som de uppfattar som "radikala". Hur som helst är jag säker på att Wallin kommer att klara av att leda SFP på bästa möjliga sätt. Segertalet var ett ypperligt bevis på att partiet fått en ledare som har retorisk talang och som är ett trovärdigt ansikte utåt.

Just det, Australien vann med 3-1. Det var landets första VM-seger någonsin, lärde jag mig.

SFP behöver nya visioner

2006-06-08T12:26:00.000+03:00

Bibliotek hör till mina favoritplatser. På morgonen besökte jag både Tölö bibliotek och Soc och Kom biblioteket. Det senare är ett speciellt ställe, gillar den dammiga atmosfären. Lånade inträdesboken till statsvetenskapliga linjen vid skolan, samt en bok om Finländsk socialpolitik(Antti Karisto mfl: Finland i förvandling). Det socialpolitiska verket kommer väl till pass med tanke på SU:s socialpolitiska tankesmedja. Efter de mysiga biblioteksbesökena flanerade jag lite i Tölö. Tölö är en fin stadsdel-det finns vissa ställen i en stad man speciellt fäster sig vid, utan att man ens riktigt vet vad det är som attraherar-det är någonting med atmosfären, som förstärks av sommaren. Staden är bäst på sommaren. När det är lite dammmigt och gatan blir klibbig av värmen(Blaah, nu blir jag väl lyrisk. Dessa klibbiga gator är ett ytterst sällsynt fenomen här på våra breddgrader)

Imorgon bär det av till Vasa på partidag. Där kommer SFP som bekant att välja partiordförande, mitt val kommer att vara Stefan Wallin. SFP behöver föryngring och nya visioner, en ledare som inser att vi står inför nya utmaningar. Till dessa hör bla. att uppfånga de tvåspråkiga väljarna, men också att fortsätta försvara de svenska frågorna utan att glömma att vår trovärdighet inte endast kan byggas på språkfrågorna. Vi måste ha visioner om samhället som helhet, visa att vi har beredskap att presentera hur vi anser att Finland, Europa och världen skall vara i framtiden. Mycket måste göras på jämställdhetsfronten, diskriminering av minoriteter är alltjämt ett faktum. Kvinnor behandlas ojämlikt överallt, något som tvingar oss att i praktiken vara feminister. Arbetsmarknaden måste göras tillgänglig, arbetslösheten måste minskas. Miljön håller vi aktivt på att förstöra, så även här måste alternativ till vårt nuvarande levnadssätt att presenteras. Vi lever i en enda värld, Finland är inte ensamt och måste agera solidariskt inom statssamfundet för att hjälpa till at bekämpa problem som fattigdom, HIV och klimatförändring. För att kunna agera globalt måste man kunna samarbeta regionalt. Här är EU och Europa vår spelplan. Men inte heller i ett Europeiskt kontext klarar vi oss utan att ha ett gott Nordiskt samarbete...På dessa frågor, och mycket annat, måste SFP kunna svara. Steffi har de ledaregenskaper som kan hjälpa partiet att vara progressivt och med i tiden. Dessutom är han en god typ som det är lätt att prata med, en som garanterat lyssnar på fältet och vet vad som är på gång även i de minsta lokalavdelningarna.

Finlandiseringsspöket finns alltjämt kvar

2006-06-04T15:06:00.000+03:00

Amiral Kaskela talar om att allmän värnplikt är det ända möjliga ifall Finland vill ha ett trovärdigt försvar, Vanhanen bekräftar centerns negativa inställning till Nato och Hautalas tal i riksdagen väcker ett ramaskri. Det känns lite som om vi skulle ha gått bakåt i tiden...eller, kanske är det så att flera av våra beslutsfattare ännu lever kvar i finlandiseringens tidevarv?

För att börja med värnplikten och Nato. Ja, det nuvarande värnpliktssystemet har varit bra på många sätt och vis. Vår långa gräns till vår östra granne och alliansfriheten har varit argumenten. Under kalla krigets tid kan Paasikivi-Kekkonen linjen säkert ha varit strategiskt smart, fastän jag som vuxit upp under en tidsperiod då Sovietuniuonen mest varit ett kapitel i närhistorien har svårt att se ifall det alltid var riktigt nödvändigt att huka så mycket som Finland gjorde. Nu är situationen dock en annan. Finland deltar i mycket samarbete med Nato, och det är lite konstigt att frivilligt låta bli att delta i beslutsprocesserna. Jag tror starkt på president Ahtisaari då han menar att det är bra såväl för världen som för Finland, att allt fler länder deltar i så mycket internationellt samarbete som möjligt. Det är just så man undviker polarisering.
Ifall vi är militärt allierade tror jag inte på en föråldrad värnpliktsarmé. Vi bör ha manskap som klarar av att bemöta dagens hotbilder, maskap som får en bättre och mer specialicerad utbildning, manskap som kan utbildas kontinuerligt i reserven. Jag ser ingen som helst poäng med att upprätthålla en reserv som inte hålls med i utvecklingen. Jag ser inte heller någon poäng i att utbilda allt det 6 månaders manskap som utbildas. Dessutom, vad är det för stenålderstänkande som tvingar män till att utföra värnplikt medan kvinnorna inte måste? Alternativ kunde vara den av SU förespråkade modell med universiell värnplikt, där en del av årskullen skulle få militär utbildning och resten civil krishanteringsutbildning.
Ett annat alternativ vore yrkesarmè, eller helt enkelt att man skulle kalla in färre. Min favorit skulle vara en modell med frivillig värnplikt, som skulle kompletteras med uppbåd ifall platserna inte skulle fyllas.
Sedan Hautalas tal. Hurra för det! Mycket har talats om tid och plats, men Hautala har helt rätt i att kritisera Ryssland vid ett tillfälle då det märks och hörs. Det talas jämt om att vi måste prata om problemen i den ryska demokratin, men när någon äntligen talar om det blir det skandal. Skulle det gälla ett annat land så skulle det inte ha blivit ett liknande rabalder, men när det är frågan om Ryssland så blir vi hysteriska i äkta vsb-tida anda.

Makt genom påverkan!

2006-06-02T19:29:00.000+03:00

Deltog idag tillsammans med förbundsordförande Anna och vår organiastionssekreterare Helleke på diskussionstilfället Makt genom påverkan, som ordnades i riksdagen av Europaparlamentet, Riksdagens stora utskott och Allians. Det blev en tidig morgon med väckning klockan sex och jag som hatar att stiga upp så tidigt. Argh, kunde man tro att jag tänkte. Men nej. Vädret var såpass soligt att morgonen kändes perfekt. Och vad är inte bättre än att starta en dag med att diskutera politik och EU(förutom kanske två saker jag kommer på just nu, nämligen sparris och att sova länge på söndagsmorgonen )?

Själva tillfället, som samlade representanter från ett flertal ungdomsorganisationer, var menat att vara en interaktiv diskussion mellan Europaparlamentets talman Josep Borrell Fontelles, de politiska gruppernas ordföranden samt ungdomsorganisationernas representanter.
interaktionen var lite sisådär, men flera intressanta ämnen lyftes upp till diskussion. Borrell var arrogant nog att beklaga sig över att så få frågor som ställdes verkligen hade något att göra med EU-lagstiftning.

Tiina Niemi, ordförande för Suomen lukiolaisten liitto, öppnade en diskussion om ifall rösträttsåldern borde sänkas till 16 för att engagera ungdomar. Samlingspartiets ungdomsorganisation uderstödde tanken(i alla fall i kommunalval). Svaren från panelen var mest långa ochs svävande, och socialisternas Martin Shulz sade att det krävs äkta ungdomsmobilitet och starkare engagemang av ungdomar i allmänhet för att förbättra ungas påverkningsmöjligheter. Som Finlands scouters representant Jaakko Weuro konstaterade finns det nog ungdomar som är aktiva, men de saknar möjligheter att påverka på riktigt. Han lyfte även förtjänstfullt fram att det är värt att påminna sig om situationen för hundra år sedan, då det debatterades om ifall kvinnor och fattiga skulle få rösta. Nu är det norm att de får.
Det är sant att man inte löser alla problem med att sänka rösträttsåldern, men att påstå att en 16 åring inte är en individ som är tillräckligt rationell och förståndig för att rösta är att förbise faktumet att samhället hela tiden kräver allt mera av de unga, och att de unga förväntas klara sig ute i samhällslivet allt tidigare. De unga vet vad de vill, och de bör även få besluta om saker viktigare än vilken färg soffan i deras ungdomslokal skall ha.

En annan sak som lyftes upp var EU:s konstitutionella fördrag. Populisten Jens Peter Bonde, som är en aktiv EU motståndare, ville på felaktiga premisser torpa hela processen. Flera i panelen ville däremot att en ratifikation ska äga rum i så många länder som möjligt så snabbt som möjligt. Med eller utan folkomröstning. Jag är en varm anhängare av EU, och vill inget mer än att EU ska ha en konstitition som liknar det förslag som, till följd av en populistisk debatt, förkastats i folkomröstningar i Frankrike och Holland. Jag anser inte heller att en folkomröstning i Finland vore helt nödvändig. Politiskt ledarskap behövs ibland, och det är ju också därför vi valt representanter till parlamentet. Jag är ändå skeptisk till att försöka forcera igenom ett konstitutionellt fördrag som nu blivit en sådan symbol för det avstånd som tycks finnas mellan folket och EU:s beslutsfattare. Trots att diskussionen i Franrike på många sätt var osaklig, var det ändå folkets vilja att förkasta förslaget, och det måste sägas att politikerna inte heller tog ett ansvar i att sprida korrekt information i tid. Nu kan man inte direkt gå in och säga: ni hade fel. Vi måste försöka komma på mer konstruktiva sätt till att öka dialogen mellan medborgarna och "EU" innan vi kan få en hållbar konstitution för Europa

Värdekonservatismen vann en seger i lagutskottet

2006-05-31T14:45:00.000+03:00

Sedan igår har jag varit såpass förbannad att jag inte riktigt vet hur mycket jag ens ids skriva. Lagutskottet beslöt på Esko Ahonens(c) förslag igår att rösta om att assisterad befruktning endast ska tillåtas åt heterosexuella par. Rösterna föll 9-6 till fördel för Ahonens förslag. Två röstade blankt. Intressant är att alla kvinnor förutom en röstade mot A:s förslag. Intressant att samhället(ifall lagutskottets förslag går igenom) tar- efter att i decennier tillåtit kvinnor oberoende av sexuell läggning att få assisterad befruktning- ett steg i denna värdekonservativa riktning. Eller, snarare än att säga intressant borde man säga beklagligt och hemskt. Vilka är då argumenten för denna linje? Ett är väl att man vill bevara det heteronormativa kärnfamiljstänkandet och på någotvis försöka påstå att den representerar det ända riktiga sättet att leva. Ett annat är tydligen att det är rätt att signalera att heterosexualitet är den ända accepterade formen av sexualitet. Sedan handlar det ju helt krasst om att förneka en viss samhällsgrupps rättigheter, att placera andra än heterosexuella lägre ner i rättshierarkin. Jag hoppas att den nya generationens politiker, oberoende parti, verkar för ett mer tolerant samhälle. Jag hoppas, att vi även i Finland kunde vara kapabla att ta steg framåt istället för bakåt i dessa frågor. Snart är det riksdagsval, och alla som vill få samhället att ta steg i en mer värdeliberal riktning har ett stort ansvar då de ger sin röst.

Gruppbeslut, samvete och symboliska sexköpslagar

2006-05-24T23:27:00.000+03:00

Imorgon bär det av till Färöarna på Nordisk Scoutkonferens. Bäst att ta Goretex jackan med, det lär inte vara det torraste stället på jorden.

Idag blev jag irriterad. Denna gång var det faktiskt inte på Husis, utan på Socialdemokraternas gruppbeslut gällande sexköpslagen. SDP gruppen beslöt(innan det egentliga lagförslaget ens presenterats från utskottet) att stöda en kriminalisering av sexköp då köparen vet att det ligger människohandel och/eller kriminaliserad brottslighet i bakgrunden. Givetvis får Johannes Koskinen skylla sig själv då han inte pressade fram propositionen i ett tidigare skede då han själv var justitieminister, men visst måste han vara frustrerad över utvecklingen.
I SDP gruppens idealvärld(eller kanske för att medvetet sabotera lagen) ska man alltså kunna övervaka en lag som denna. Det kräver inte enligt mig någon avancerad tankeverksamhet för att inse att lagen-om denna kompromiss går igenom-inte på något vis kan övervakas. Det blir frågan om en symbolisk lag som inte kommer att minska på efterfrågan av sexköp, vilket kommer att vara till skada i arbetet mot den kriminella verksamhet som oftast ligger i bakgrunden. Tandlöst och minst sagt trist att det nu ska gå så här.

En annan irriterande grej är det som kallas samvetsfrågor. SDP gruppen har också tagit ställning till konstbefruktning av ensamstående kvinnor. Jag lyfter på hatten åt gruppens JA beslut, men blir förvirrad över att man får rösta mot ifall man har speciella samvetsproblem med att följa gruppbeslutet. Centern, däremot, har beslutit att detta är en samvetsfråga av sådan rang att man nog ska få rösta hur som helst inom gruppen. Vad som får mig att fundera är varför det alltid just är denna typens frågor som är "samvetsfrågor". Och vadå, helt som om inte varenda en fråga är en samvetsfråga för lagstiftaren.

Att sånt, nu ska jag göra slut en Power Point presentation om europeisk ungdomsprojektfinansiering. Visste ni att EU ger betydligt mer understöd åt tobaksodlig i södra Europa än åt ungdomsprogrammet?

Ingen tolerans i Polen

2006-05-23T09:06:00.000+03:00

Hejsan!

Nu har det gått oförlåtligt länge sedan jag postade någonting, men jag ska definitivt förbättra mig. Idag regnar det, men det gör inte så fruktansvärt mycket för jag ska mest bara sitta på möte hela dagen. På förra veckoslutets Förbundsstyrelsemöte diskuterades ett gemensamt uttalande med andra politiska ungdomsförbund mot den ytterst beklämmande situationen som sexuella minoriteter upplever i ultrakonservativa Polen. Att landet med sin nuvarande politik aspirerar på en ledande roll inom EU är ett stort skämt. EU kan inte trovärdigt vara den symbol för frihet och demokrati unionen vill vara med medlemsstater som inte riktigt tycks ha förstått detta med förbud mot diskriminering. Nu krävs det att signalerna från resten av Europa är starka, rasism mot sexuella minoriteter är samma som vilken annan rasism som helst, och bör inte accepteras.
På hemmaplan är ju allt väl, eller? När man läser Husis insändarspalter verkar det tyvärr inte alltid så.

Kongressande och demonstrationer

2006-05-11T18:13:00.000+03:00

Ciao!

Min nya blog är här. Vet inte ännu hur man får bilder inklistrade, men skall nog lära mig. Livet ter sig bra-har blivit vald till SU:s vice ordförande, solen skiner och allt känns perfekt på ett sätt som bara är möjligt på våren.
Blev alltså vald på SU:s kongress i Mansela förra veckoslutet. Kongressen var super, mycket debatt, diskussioner och visioner. Just som det ska vara.
En av de mest dramatiska händelserna under kongressen var magasinbranden, som skedde medan vi kongressade som bäst. Jag är ganska förvånad över den fruktansvärt populistiska mediebevakningen som skett-både i anknytning till vappdemonstrationerna och nu detta. Rubriker som "Andreas kan ha sett vem som tände på"(Hbl) och sedan någon gratistidning i huvudstadsregionen för några dagar seda som stoltserade med att veta att polisen inte vill säga någonting är just den sortens journalistik jag börjar må illa av. Överhuvudtaget tycker jag det hela är överdramatiserat. Visst, det skedda är oroväckande, och vi måste fundera på hur vi ska hindra sådant i fortsättningen, men att måla upp det skedda som någonslags revolution är inte heller rätt. Nu hoppas jag att inte någon populistisk politiker kommer att snappa upp det skedda och börja förespråka ökad kontroll av medborgarsamhället.
Med detta vill jag inte säga att analys av situationen inte behövs. De ungdomar som ställde till med problem gjorde det inte enbart för att vara elaka-det finns alltid en underliggande orsak. Påpekas kan att beslutsfattarna nog varit medvetna om att flera unga känner sig exkluderade fån samhället och inte vet hur de skall påverka och ge upplopp åt sin frustration. Nu vore det kanske äntligen dags att på riktigt fundera på åtgärder.