Merkel är min favorit kristdemokrat

Den mest avancerade miljölagstiftningen vi har i Finland kommer från EU nivå. EU har igen lyckats ta ett steg framåt i kampen mot klimatförändringen genom bindande klimatmål. Hufvudstadsbladets och Matti Vanhanens linje har varit att den Finländska industrins intressen bör skyddas i klimatpolitiska strategier. Samtidigt tycks det nu vara cool att tala om de enskilda staternas "energimix". Detta kodnamn används av Finland och Frankrike när de talar om vikten av kärnkraft.

Vanhanen har inte helt fel i sina resonemang. Han har rätt när han säger att trafikutsläpp och uppvärmning är centrala delar av klimatuppvärmningsproblematiken. Tyskland, som nu med Merkel i spetsen har visat att EU kan ta till kraftiga åtgärder om EU så vill, försvarar den tyska bilindustrin med samma argument som Vanhanen försvarar den finska exportindustrin. EU tycks ändå kunna agera, vilket inte var fallet då de lama ankorna Blair och Chirac, samt den Schröder som visat sig vara den bästa förbundskanslern man kan få för pengar, inte längre styr och ställer. Det centrala är att argumenten inte får utgå från nationella intressen när vi talar om på riktigt stora saker som miljö och klimat. Naturligtvis är förhandlingssituationer alltid förhandlingssituationer, men vi vet också att vi inte har någon nytta av exportindustrin när det på riktigt går åt skogen och golfströmmen ändrar riktning.

Gällande kärnkraften så vet alla andra utom statsledningen i Finland och Frankrike att det inte är en lösning nu eller i framtiden. Nu tycks strategin dock vara den gamla vanliga, dvs. "att vi inte har något annat alternativ just nu och att alla förnuftiga realpolitiker faktist vet att kärnkraft behövs". I de flesta andra länder säger realpolitikerna att det som faktiskt behövs är energisparande och förnyelsebara energikällor.