Att sälja sin mormor inför valet

Kristdemokraterna och de Gröna har senaste vecka meddelat att de vill ersätta SFP i regeringen. Intressant kampanjstrategi att gå in för, det skulle antagligen ge ett mer sympatiskt intryck att endast meddela att man helst vill verka i regeringen. Men jag är ju inte Grönas kampanjstrateg. I och för sig visar detta ganska bra vad partipolitiken kommit at handla om: att komma med i regeringen till varje pris. Det politiska budskapet och de ideologiska värderingarna väger lätt mot realpolitiken. Tröskelfrågor finns knappt att finna. Snart kommer KD väl ut med att adoptionsrätt för homosexuella är en bra grej, bara de kommer in i regeringen

På miljöfronten har Jorma Ollila kommit inryckande som oväntat flankstöd. Ollila anser att kärnkraften inte presenterar någon lösning på klimatförändringen, vilket våra stora, bakåt blickande partier tycks tro. Ollilas kommentar är välkommen inte minst för att den speglar attitydförändringar inom företagsvärlden, men också för att hans ord ofta väger förvånansvärt tungt i den finländska politiken.