En barbarisk tid
Veckan har varit ganska bra. Har sovit länge före jag hasat mig till biblioteket för att tentläsa min utmärkta tentlitteratur, Eric Hobsbawms The Age of Extremes: The Short Twentieth Century 1914-1991.
Hobsbawm gör en intressant iaktagelse gällande hur världens syn på mänskligheten kan ändras fruktansvärt snabbt. År 1903 massakrerades ett fyrtio - femtiotal judar i Kishinevs pogrom(antijudiskt uppror). Omvärlden fördömde dådet och fann det ofattbart att en så stor mängd människor kunde dödas för att de var vad de var. Då trodde man starkt på liberalismen och upplysningen som präglat 1800-talet. Det tog inte länge förrän världen blivit så barbarisk att mängden döda man talade om blivit så stor att vi inte ens förmår förstå siffran.
Sedan skapades FN för att hålla galningarna i styr och försvara värden vi tror på.
Jag blev därför inte speciellt glad åt FN:s nya generalsekreterares ovilja att fördöma Saddams dödsdom.
Tio poäng! Vilken fin start inför FN:s nya år!
Hayyim Nahman Bialik skrev en dyster dikt om Kishnevs pogrom:
"...Arise and go now to the city of slaughter;
Into its courtyard wind thy way;
There with thine own hand touch, and with the eyes of thine head,
Behold on tree, on stone, on fence, on mural clay,
The spattered blood and dried brains of the dead.
Proceed thence to the ruins, the split walls reach,
Where wider grows the hollow, and greater grows the breach;
Pass over the shattered hearth, attain the broken wall
Those burnt and barren brick, whose charred stones reveal
The open mouths of such wounds, that no mending
Shall ever mend, nor healing ever heal.
There will thy feet in feathers sink, and stumble
On wreckage doubly wrecked, scroll heaped on manuscript.
Fragments again fragmented..."
Hobsbawm gör en intressant iaktagelse gällande hur världens syn på mänskligheten kan ändras fruktansvärt snabbt. År 1903 massakrerades ett fyrtio - femtiotal judar i Kishinevs pogrom(antijudiskt uppror). Omvärlden fördömde dådet och fann det ofattbart att en så stor mängd människor kunde dödas för att de var vad de var. Då trodde man starkt på liberalismen och upplysningen som präglat 1800-talet. Det tog inte länge förrän världen blivit så barbarisk att mängden döda man talade om blivit så stor att vi inte ens förmår förstå siffran.
Sedan skapades FN för att hålla galningarna i styr och försvara värden vi tror på.
Jag blev därför inte speciellt glad åt FN:s nya generalsekreterares ovilja att fördöma Saddams dödsdom.
Tio poäng! Vilken fin start inför FN:s nya år!
Hayyim Nahman Bialik skrev en dyster dikt om Kishnevs pogrom:
"...Arise and go now to the city of slaughter;
Into its courtyard wind thy way;
There with thine own hand touch, and with the eyes of thine head,
Behold on tree, on stone, on fence, on mural clay,
The spattered blood and dried brains of the dead.
Proceed thence to the ruins, the split walls reach,
Where wider grows the hollow, and greater grows the breach;
Pass over the shattered hearth, attain the broken wall
Those burnt and barren brick, whose charred stones reveal
The open mouths of such wounds, that no mending
Shall ever mend, nor healing ever heal.
There will thy feet in feathers sink, and stumble
On wreckage doubly wrecked, scroll heaped on manuscript.
Fragments again fragmented..."
upplagd av Johan Ekman
10:09 em
1 kommentarer:
Edistyksen ja sivistyksen lineaarisesta etenemisestä voi tosiaan olla montaa mieltä. Orhan Pamuk kertoo Istanbul-kirjassaan, että Istanbulista on viimeisen 50 vuoden aikana paennut enemmän ei-muslmeita kuin Konstanttinopolin valloitusta (1453) seuranneina 50 vuotena.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida