Italia la bella

Italien är ett av de mest facinerande och vackra länderna i Europa. Sedan jag bodde där har jag varit förälskad i detta paradoxernas och livsglädjens land, där det för den eventuella överraskningsgästen alltid tycks finnas en plats extra vid matbordet. Är du mörkhyad och bor på den venetianska landsbyggden kanske detta inte är så självklart, men även där finns det bland många människor en stark tro på att en god katolik har ansvar över sina medmänniskor.
Samtidigt som gästvänlighet och välgörenhet hör till, räcker det inte länge före man inser att Italien också är egoismens förlåvade land. I Lombardiet och Veneto röstade ca 20% av befolkningen på nittiotalet på Lega Nord som aktivt förespråkade regionalt självstyre för det rika Norditalien med motiveringen att det fattiga Mezzogiorno fick klara sig bäst det ville.

Det handlar om att vara en vinnare, annars är man en förlorare och måste klara sig på kyrkans förbarmande. Genom att vara slug, kringå skatter och lura den som luras kan, så är man autonom. En kompis till mig klagade över att taxichauffören i Rom som körde honom till flygfältet hade påstått sig vara utan växelpengar då min kompis försökte betala med en femtiolapp. Tanken var naturligtvis att min kamrat, kl 04 på morgonen efter ett tre dagars möte och en hel natts festande, skulle strunta i priset och inte orka bråka om saken. När han klagade på detta utbrast vår napoletanska kompis: "Oh, but you are evidently from Scandinavia. What did you expect? Don't you know how bad their salary is".

Berlusconi förde stadigt Italien allt djupare ner i förtoendekrisen folket och politikerna emellan. Dessutom gjorde han sig till åtlöje internationellt, vägrade reformera den haltande ekonomin och lyckades till slut även få de traditionellt högersinnade industripamparna mot sig. Genom en lyckad kampanj lyckades mediamonopolisten Berlusca ändå nästan slå Prodis Center-Vänsterkoalition i Valet. Lyckligtvis vann Prodi som blev statsminister för italiens sextioförsta regering efter 1945. För att regeringen skulle kunna bildas krävdes Rifondazione Communistas och kristdemokraternas stöd. Nu har kommunisterna och kristdemokraterna fått regeringen att fall och visat att de är kapabla, än en gång, att sabotera center-vänsterns makthavande med luddiga, på anti-amerikanism baserade argument. Senast det gick så slutade det hela med Berlusconis korrupta dominans.