Mot Hong Kong

Sitter på Helsingfors-Vanda flygfält och väntar på att åka till Hong Kong på Scoutrörelsens världskommittes möte. Har inte varit i Hong Kong så är lite nervös inför resan. Det är ett tag sedan jag varit nervös inför en resa, men det är egentligen en helt okej känsla.

Veckoslutet var jag i Rom för att fira Romfördragets femtioårsfest. Vi var 200 ungdomar som overräckte en rapport åt Margot Wallström om hur vi skulle vilja se det nya EU. Många visioner som skulle föra EU i en mer federalistisk riktning med ett större fokus på hållbar utveckling och social rättvisa. De ungas röst behövs i EU. Detta blev klarare än någonsin tidigare när vi lyssnade på ändlösa tal om varför EU varit en så fin sak under 50 år. Barroso, Prodi, Pöttering med flera pratade fint om allt vad femtioåringen åstadkommit, men nya visioner var det inte gott om. Det allmänna budskapet var naturligtvis att det konstitutionella fördraget måste fås i kraft på ett eller annat sätt. Problemet är att om EU-ledarna inte kommer på ett sätt att lyssna till unionens medborgare kommer processen inte att ta fart på nytt. Oberoende av vad allt som var orsakerna till att fransmännen och holländarna sade nej så är det et faktum att de sade nej. Då kan man inte förklara att väljarna hade fel. Nej, då måste beslutsfattarna se sig i spegeln och komma på hur ett dylikt fördrag skulle te sig mer attraktivt. Samtidigt är det problematiskt om ett land kan blockera hela processen fastän majoriteten av eu-medborgarna skulle vilja fortsätta den. Kanske en folkomröstning för hela EU samtidigt skulle vara ett alternativ?

I Finland har vi vanliga medborgare ju som kännt inte behövt debattera konstitutionen eftersom vi har en representativ demokrati, sägs det. Synd bara att nästan ingen diskuterade EU-frågor under riksdagsvalet i år så vi kunde veta lite vad våra folkvalda har för åsikter i frågorna.

Men, nu är det Hong Kong som väntar.