Shanghai och Peking

Nu är jag tillbaka i Finland. Skulle blogga från Shanghai och Peking, men de kinesiska myndigheterna hade av någon orsak gjort det omöjligt att öppna blogspots sida. Synd för dem, skulle ha skrivit mest positiva saker om Kina.

Åkte från Hong Kong till Shanghai med tåg. Att åka tåg är mycket roligare än att flyga, så den 24 timmar långa tågresan var enligt mig ganska skön. Man kan ju inte göra så mycket annat än ligga och titta ut genom fönstret och dricka te. Vit som jag var
blev jag direkt lurad av en taksichaufför i Shanghai. Taksi är nu inte så fruktansvärt dyrt i Kina, men lite störande var det ändå. Själva staden var ganska otrolig. Skyskrapor, skyskrapor och skyskrapor. Och ekonomisk utveckling, så klart. Synd om dej ifall du är en vanlig proletär som bor i ett gammalt hus: lite pengar i handen, ut på gatan och nästa minut har en skyskrapa blivit byggd var ditt hus tidigare stod. Men, som en ledarskribent i en av Kinas officiella engelska dagstidningar konstaterade så: the wealth of the nation comes before so called "individual social rights". Men har du pengar är allt ganska cool. Och flera människor tycks inte bry sig så mycket om demokrati så länge marknaden är så fri som möjligt. Enligt vissa teorier leder fri marknad till ett fritt samhälle och på ett sätt stämmer det ju. Har du pengar kan du göra det mesta du vill bara du inte blandar dig i politiken. I flera västerländska länder ser jag ibland en likanande inställning. Livet är ok bara man kan tjäna pengar och sedan använda dem medan de gemensamma angelägenheterna blir mindre viktiga.

Från Shanghai åkte jag sedan vidare till Peking. I kolonialistisk stil valde jag att åka första klass i motsats till den tidigare tågresan då jag åkte i sardinburksliknande förhållanden. Priset på en första klass biljett är inte så mycket högre än en andra klass biljett, men kvaliteten är naturligtvis mycket bättre. I Peking hälsade jag på min kompis Simo som studerar där. Peking var ganska olikt Shanghai. Först och främst bor det ju bara 12 miljoner människor i Peking(i motsats till 17 miljoner i Shanghai). Sedan finns det mera historiska sevärdheter och den fina kinamuren ligger ju relativt nära. Själv var man också en sevärdhet. På Himmelska fridens torg ville kinesiska turister ta bilder av oss eftersom vi var vita. Tyvärr var Maos mausoleum stängt för renovering. Antagligen repareras Maos näsa inför de olympiska spelen 2008. Maten i Peking var en av resans höjdpunkter. Visst skulle livskvaliteten vara betydligt högre även här om man kunde äta ute när man än vill.

Kina var mestadels fantastiskt. Sommaren 2008 ska jag till Korea, och jag planerar rean hur jag kan ta mig tillbaka till kina för att äta mera rostad anka.