Bella Roma och turkfientlighet

Var förra veckan på kombinerad mötes/nöjesresa till Rom. Flög tillbaka via Amsterdam var rekslamskyltarna sade: Sell your house and start your own company.

I Rom var det underbart och vackert. Det känns lite som att vara i en film-rekommenderar förövrigt att se Fellinis Roma. I Rom möts tidsålder efter tidsålder på samma gata, kvarlevor från Romarrikets stolthetsdagar står mittemellan barockhus och renessanspalats. Dialekten är obegriplig för en som mig som bott i landets norra delar, men den låter lite som Romarna är: jordnära, högljudd och aningen sträv.

På resan träffade jag min vän Romolo(han heter så på riktigt, men är inte infödd romare) som berättade att det i hans abc-bok funnits ett kapitel om turkar. Boken berättade en historia om en turk som lade sig under trädet med handen utsträckt och väntade på att frukten skulle falla rakt i handen på honom. Sensmoralen var ju då att turkar är lata. Det kunde ju vara ett till argument för Sarkozys fransmän och de tyska kristdemokraterna att använda mot ett turkiskt EU medlemsskap i framtiden.

Det känns paradoxalt att medan jag reser runt om kring Europa för att göra Europeisk ungdomspolitik som hela tiden skapar fler förutsättningar för unga att möta andra europeér och genomföra europeiska projekt, så har beslutsfattarnas jargong blivit allt mer och mer antieuropeisk och främlingsfientlig. Den stora orsaken(förutom kanske någonslags kristen övertygelse) för franska, tyska och brittiska politiker-speciellt i högerpartierna, men inte enbart-att vilja neka turkiet medlemsskap är inte en kritisk hållning till de mänskliga rättigheternas tillstånd i Turkiet. Alla det minsta upplysta vet att Turkiet har gjort enorma framsteg gällande sin människorättspolitik, och att Turkiet är strategiskt viktigt för hela västvärlden. EU:s makt i att förbättra människorättspolitik, öka tolerans och främja rättsstatsprincipen i sina grannländer ligger just i den dragningskraft unionen har. Eftersom man vill vara med städar man skåpet. Så gör Turkiet hela tiden. Tyvärr är det så att anti turkisk retorik biter på folket i flera länder. I stället för att visa modigt politiskt ledarskap väljer flera politiker att ta den enkla vägen och hoppa på den anti muslimska vagnen. Jag hoppas att en ny generation Europeér kommer att ha en mer tolerant syn i framtiden.