Dead Duck

Nu är det snart dags för några veckors riktiga sommarferier, imorgon är det ännu ett inträdesprov(borde definitivt läsa isället för att skriva blog-argh)- sen blir det långa sommarpromenader och liggande under ett träd långt borta från politiken(försöker åtminstone) tillsammans någon det är bäst att dela den fina känslan av frihet med. Dessutom blir det sommarluncher utomhus med nypotatis, lådvin och jordgubbar. Då man inte tillreder nypotatisarna eller ligger under trädet kan man sitta på bryggan försjunken i en solstol och läsa: ska åtmistone försöka hinna med Machiavellis Il Principe, Zadie Smiths On Beauty och någon bra biografi...vet inte riktigt vilken. Genom att läsa en biografi konstruerar man, eller rekonstruerar, den bild man har av en person. Ibland, när man läser om någon avliden person som varit synnerligen impopulär under sin karriär kan man förvånas över hur positivt personen framstår i biografin. Sen tänker man oj, kanskeske han sen också var en helt god typ. Ibland får man en lite dålig bild av tex en politiker just i slutändan av dennes karriär, mycket pga media. Kanske Tony Blairs biografi kunde läsas nu. Han är ju ganska ute, på gränsen till att vara en "dead duck" innan han ens riktigt officiellt har blivit en lame duck. Och han har väl nog meriter, trots allt, som kunde fylla en bok på några hundra sidor. Sedan kan man minnas Tony med ett leende. Innan han ens officiellt blivit utbytt. Bättrre att förekomma än att förekommas!(vilket Tony också borde ha tänkt på-för i slutändan förekommes man ändå).

Ha! Nu återvann jag studieinspirationen. Bara 200 sidor kvar...det är inte så mycket, Johan. Argh