Suomen Toivo

Kokoomusnuoret ajautuvat kovaa vauhtia kohti poliittisen pelikentän oikistopoulistista äärilaitaa. KNL:n vaatimus Thorsin erosta on synkkä esimerkki siitä, miten tiettyjen ihmisten pelkoja käytetään hyväksi politiikan tekemisessä. Erityisen traagista on, kun kärsiväksi osapuoleksi joutuu ne, joiden oikeuksia tulisi puolustaa. Kokoomuspuolueessa on selvästi ollut tendenssi liikkua liberaalimpaan suuntaan ainakin kaupungeissa. Jos KNL on puolueen tulevaisuus, niin kehitys näyttää pysähtyvän.

Socialisterna stöder Barroso

Socialistgruppen i Europaparlamentet, PES, har de facto beslutat stöda kristdemokraten Barroso i kampen om ordförandeposten för EU-kommissionen. PES har efter moget övervägande, och stark pådrivning av de spanska och portugisiska socialisterna, beslutat att PES inte har en kandidat för ordförandeposten. Som så många av socialisterna sade på sitt eget möte, så tror ingen på att socialisterna kommer vinna valet. Grundregeln för att vinna ett val, är att man själv tror på att man kan vinna valet. En kampanj lyckas, om fältet och ledarskapet tror på sin sak och har en "vinnardrive" på. Det är rentav absurt hur man offentligt citerar Obama, men privat inte orkar tro på sina chanser. Tyvärr.

Men, som det nu ser ut lönar det sig inte att hoppas på att socialisterna kommer att leda kampen för ett solidariskt Europa. I framtiden kommer ansvaret att vila liberalernas och de grönas axlar.

Hälsningar från PES-kongress i Madrid

Sitter i egenskap av gäst på Europas Socialdemokraters(PES-gruppen i Europaparlamentet) kongress i Madrid. Om ni undrar varför, så beror det på att Europas federalistorgansiationer är här och lobbar för att de europeiska partierna inför valet ska nominera kandidater till posten som EU-kommissionens president. Tanken är, att folket ska få rösta om kommissionens ordförande. Dvs om de konservativa vinner valet blir en konservativ ordförande, ifall socialisterna vinner blir en socialist ordförande. Samma gäller naturligtvis till exempel liberalerna och de gröna, men för att vara ärlig så är det en utopi att liberalerna eller de gröna skulle bli större än de konservativa eller socialisterna, ännu i nästa val åtminstone. En möjlighet skulle vara att alliera sig med en av de stora för att spräcka tvåpartimodellen som nu dominerar i maktpolitiken i parlamentet.

Stämmningen är inte den allra högsta och talen är relativt mediokra. Socialisterna fortsätter sin kräftgång om det fortsätter på detta sätt. Varannan partiordförande upprepar sloganen “Yes We Can” och att Europa är i nyliberalernas händer. Socialisterna har naturligtvis rätt i att axeln konservativa/nyliberala har en alltför stark maktposition i Europa, men kopplingen mellan Obama och socialisterna funkar inte ens retorskt: för att kunna vinna måste socialisterna komma med en up to date politik som alternativ för de konservativas avpolitisering av politiken. Nu upprepar man den gamla mantran och försöker kompensera bristen på ideér med att i varje tal citera Obama....nästan patetiskt.

Hur som helst finns här många av mina bekanta från olika socialistiska eller socialdemokratiska partier runt om Europa som det är trevligt att dricka rödvin med och bara man kommer ut från det trista kongresscentret är de flesta av mina italienska, spanska och portugisiska demarin ungefär av samma åsikt som jag gällande deras miserabla situation. Får se om de får makten att förverkliga sina idéer innan deras parti försvinner.

Stötte just på Zapatero som ska hålla tal om en stund-han är för tillfället den enda socialisten som lyckats vinna val i ett stort Europeiskt land. Ser fram emot talet(hoppas bara han har vett att inte sluta talet med ett “Yes We Can”)