krisen fortsätter

Dödssiffran i den eskalerande Mellanösternkonflikten har stigit till minst 150 dödsoffer i Libanon och minst 12 dödsoffer i Israel. Deprimerande.
Det är klart att Israels medborgare har rätt att bli skyddade mot hotet Hitzbollah utgör, och det är klart att Hitzbollah till en del är skyldiga till att fredsprocessen nu är mer på väg åt skogen än på länge. Lika klart bör det dock vara att Israels armé bryter mot internationell rätt och förvärrar situationen med sina attacker.

G8-ledarnas respons är föga övertygande. Mellanöstern är en spelbricka i ett internationellt maktpolitiskt spel, där Ryssland åter igen börjat visa intresse av att utgöra en stor spelare vid sidan av USA. Matti Vanhanen kommenterade idag på nelonens nyheter att problemen i Mellanöstern berör endast länderna direkt involverade i konflikten och att det inte är frågan om problem mellan G8-länderna. Vanhanens kommentarer saknar historiskt perspektiv och fördunklar med sin förenkling den faktiska situationen. Området dit Israel grundats har varit en politisk spelbricka länge och väl, och även det Brittiska imperiet använde sig av den under sin tid som kolonialherre. De som fått lida av stormakternas spel har främst varit oskyldiga civila. Både Israeler och Palestinier har lidit och kommer att fortsätta lida om inte det internationella samfundet tar sig i kragen och gemensamt fördömer Israels sinningslösa våld lika som man fördömer palestinsk terrorism. Det är helt enkelt oacceptabelt att Israel fått fortsätta kuva palestinierna genom ockupation och våld utan att det internationella samfundet kunnat sätta stopp för det. Det har inte sagts för intet att den fruktansvärda situation palestinierna tvingas leva i är en grogrund för terrorism. Med detta säger jag inte att terrorismen skall accepteras eller att Israel inte är en legitim stat. Vad jag vill säga är att man måste våga prata om orättvisorna utan att dömas som anti-semit. Innan detta görs kommer ingen internationell fredbevararstyrka eller inga diplomatiska initiativ att lyckas skapa fred.

London, ett ar efterat

Befinner mig i London over veckoslutet, ett veckoslut som ar praglat av minnet efter terrorattackerna den 7 juli 2005, da 52 manniskor miste livet. Jag hade vantat mig en mer hysterisk stammning i London, speciellt efter att ett videomeddelande av en av terroristerna spridits at den brittiska pressen lampligt infor arsdagen. Pa meddelandet hotades med annu fler attacker om Storbritannien inte drar bort sina trupper fran Afganistan och Irak. Ingen hysteri kunde, till min stora gladje, skonjas i tidningspressen eller bland londonborna.

Responsen till attackerna var forstaligt nog skrack och oforstaelse. De narmaste veckorna efter attentaten okade cykelforsaljningen markant, och fler londonbor an vanligt tog sig till jobbet pa nagot annat satt an med metron. Tony Blair forberedde ocksa lagstftning som skulle forlanga mojligheten att halla terrormisstankta bakom las och bom utan rattegang, och retoriken var aggressiv. Storbritannien skulle mota detta hot med kraftfulla atgarder. Vad hande sen?
Jo, bara nagra veckor efterat atergick metroanvandningen till det normala, och Blair fick inte igenom sin nya lag(istallet fick han noja sig med en urvattnad kompromiss). Storbritannien anser sig inte vara i krig mot nagon abstrakt fiende, i motsats till vad USA efter elfte september sagt sig vara. Det ar klart att eflfte september var en mycket storre tragedi an 7 juli i London, och det ar naturligt att saren dar darfor tar langre att lakas. Men, faktum kvarstar att responsen varit mycket mer pragmatisk i oriket an vad den varit i USA. Trots att en del politiker ville uttnyttja situationen svalde folket inte krigsretoriken, och fordomde starkt Blairs antiterrorlagstiftning som skulle ha satt fragetecken over landets installning till manskliga rattigheter. Jag vill inte pasta att bitterna skulle vara av hogre moralisk kvalitet an amerikanerna, men jag tror att det som spelat en roll i Storbritannien varit dels faktumet att man vant sig vid att stolt utsa attacker(Blitzen under andra varldskriget och IRA:s bombkampanjer, till exempel) och sedan utga som vinnare utan att ha behovt kompromissa pa sina varderingar. I USA har Bushadministrationen skapat, med hjalp av propaganda, ett politiskt klimat dar krig, tortyr och overtramp av manskliga rattigheter ses som svar pa ett hot mot den egna livsstilen. Vad som kanske gloms bort ibland, ar att den nuvarande politiken pa manga satt ar ett lika stort hot mot frihet som terrorismen, om inte rentav storre. Det, anser jag ar en mycket storre seger at fundamentalisterna an sjalva attackerna.

Sommar i Åbo

Är i det somriga Åbo på visit efter att ha spenderat de senaste veckorna i huvudstaden. Staden känns sömnig och efter att ha läst antagningsintyget till soc och kom var det med ett litet farväl i tankarna som jag tillsammans med världens bästa kämpis promenerade längs åstranden hem från Blanko i går kväll . Men jag tycker att livet är bäst då det öppnas nya vägar och nya möjligheter, så nostalgikänslan har ändrats till en känsla av förväntan och inspiration.

Den senaste veckan upplevde jag några intressanta saker. Den första var en rättegång som fick närvarande människor att flina åt Göteborgspolisens fåfängda sätt att försöka dra hem en politisk seger efter att själv ha agerat ytterst tvivelaktigt i sina försök att hindra en demonstration.
Den andra var gay-pride i Helsingfors. Finlands hittils största marsch mot den orättvisa situation sexuella minoriteter befinner sig i rättsstaten Finland. Den glada paraden och festen i Brunnsparken var positiva och färgsprakande manifestationer mot ett samhälle, som efter flera år av positiva attitydförändringar nu löper en risk att gå bakåt i och med lagen om assisterad befruktning. Det var nån från lagutskottet som på våren sade sig representera heterosexuella, köttätande män och därmed inte accepterade assisterad befruktning åt lesbiska. Nå, jag är själv heterosexuell, äter kött och är man och anser att vi bör fortsätta, med ännu starkare kraft, vägen mot ett värdeliberalt och jämlikt samhälle där alla, oberoende av sexuell läggning, har samma rättigheter.