Heinäluomas budget

Finansminister Eero Heinäluoma räknade igår på mtv3 nyheterna upp alla grupper i samhället som nu kommer att få det bättre tack vare regeringens budget. Pensionärer, veteraner, ensamförsörjare, handikappade, fattiga m.fl. fick lite mera och bra är ju det. Heinäluoma berättade stolt om hur hundratusentals människor kommer att märka effekterna i sin ekonomi. Ur SFP synvinkel var det en seger att få tillägsanslag till förbindelsebåtstrafiken i skärgården-speciellt med tanke på att stödet skulle skäras ned var resultatet med en ökning på 500 000 euro verkligt bra. Beslutet att öka på minibeloppet åt ensamförsörjare till 4 euro per dag var på sitt sätt bra, en ökning var förstås på sin plats. Men. Den löjligt lilla ökningen får knappast så många att jubla och trots att det må vara svårt att öka mycket på beloppet på en gång så kan jag inte låta bli att tycka att ensamförsörjarna förtjänar mera. Jag kan heller inte låta bli att vara ytterst besviken på att de studerande förbisågs-än en gång. Inte ens Saarelas förslag att höja inkomstgränserna(vilket skulle ha hjälpt ca 15 000 studeranden) fick gehör, något som jag tycker var en svag insats och prestigeförlust för henne. Nå, det hjälper väl inte annat än att kämpa vidare. Nu blir det öl på Blanko.

Ja till fredsbevarande, nej till kontroll av e-post

General Gustav Hägglund säger några kloka saker i dagens hbl: "...för det tredje borde man sluta tala om Hizbollah som en terroristorganisation. Det gäller både Israel, USA och EU. Inte har Hizbollah skickat självmordsbombare hit och dit...de sloss ju i sitt eget land. Likaså tycker Hägglund det är fel att USA stöder sönderbombandet av dyr infrastruktur som EU byggt upp och sedan bygger upp igen. Naturligtvis menar Hägglund också att båda parter bör göra eftergifter. För övrigt har det diskuterats om Finlands roll i fredsbevarararbetet i Libanon och huruvida man borde skicka fredsbevarare till området. Enligt mig är det pinsamt om det inte görs. Finland har en förpliktelse att ta en aktiv roll i fredsarbetet, och en så stor insatsstyrka som möjligt borde skickas till området. Det är klart att uppdraget är riskfyllt, men Finland har ett globalt ansvar och bör visa det genom aktivt deltagande. Finland har dessutom även tidigare aktivt deltagit i fredsbevarandet i Mellanöstern.

En annan sak som har väckt diskussion de senaste dagarna är frågan om arbetsgivarens rätt att läsa sina anställdas e-post. Bla. FFC har ställt sig bakom kommunikationsministeriets förslag att tillåta kontrollen. Skandal, säger jag som tror på medborgarnas integrationsskydd. Det är fullkomligt oacceptabelt att ge sådana rättigheter åt arbetsgivaren. Ingen skulle komma på tanken att låta arbetsgivaren lyssna på telefonsamtal eller öppna brev. Det är naturligt att man även växlar privata budskap med tex. sina arbetskamrater. Dessutom undrar man vem som ska kontrollera kontrollanterna.

Vapenvila

Äntligen vapenvila, nu får vi hoppas på det bästa. En mänsklig tradegi soo tex. krig blir ofta en abstrakt nyhetsbild-de höga dödssiffrorna väcker naturligtvis känslor och vansinnet i det hela är ofattbart, men det krävs ofta en konkret anknytning till det hela för att inse att det faktiskt handlar om riktiga människor som dör. Georges El Ghorayeb från Libanon som jag känner är medlem av scouternas världskomite, han skriver om konflikten på följande vis:

"On 12th July 2006 Lebanon and the Lebanese Scout Organisation were preparing to welcome the Jamboree of the Arab region..and the war with its atrocities started. The towns and the villages have been bombed, thousands of houses and buildings have been razed to he ground, almost all the bridges that linked the country have been destroyed...For the past twelve days our Scouts have been willing to help without limits, they work without rest and regardless of wounds. While we are writing this article we count 25 wounds among our scouts who were rescuing in the bombed areas, among them there is a very serious wound and a leader to whom has been amputated both legs. Death was always present, the Lebanese Scout Organisation has lost four leaders who have returned to the house of the Father and that with their blood have watered the Country of Cedars..."

Till de starkaste idealen scoutrörelsen har hör skapandet av internationell solidaritet och främjandet av vänskapsband över gränserna. Ett konkret exempel var Israeliska scoutfederationens beslut att föreslå Palestinas scoutorganisation till full medlem av Scouternas världsorganisation WOSM. Jag är inte förvånad över beslutet, speciellt inte efter att i några dagar ha deltagit på ett stort scoutevenemang i Italien, dit ca 4500 scouter i åldern 16-20 samlades på läger. Min uppgift på lägret var att visa runt området åt Pierre Mairesse som är direktör för ungdomsfrågor vid EU kommissionen. Det var fantastiskt att se och känna den goda stämmningen bland ungdomarna som kom från olika håll i Europa och inse att just denna solidaritet människor emellan är den viktigasten ingrediensen för fred.

Saarelas förslag hjälper få studerande

Tanja Saarelas förslag om att höja inkomstgränserna för studerande som erhåller studiestöd har väckt diskussion. Fastän det är helt bra att höja på inkomstgränserna får inte Saarela mig att hoppa av lycka. Det är helt fel att börja härifrån: det är studiepenningen som i första hand bör höjas. Med detta förslag skulle en väldigt liten del av de studerande få det ekonomiskt bättre, och de som får det bättre är knappast de som behöver det mest. Saarelas förslag är en ideologisk manifestation om hur regeringens två stora partier vill att de studerandes usla ekonomiska situation i framtiden ska åtgärdas. Jag är minst sagt orolig över att det inför nästa regeringsförhandlingar knappast kommer att vara på de stora partiernas agenda att i tillräcklig grad höja studiepenningen: fastän Samlingspartiet från opposition skrutit med sin vilja att höja penningen, så skulle jag vara väldigt förvånad om det löftet faktiskt höll till tiden efter valet. Nu gäller det för studeranden, studentorganisationer och politiska ungdomsorganisationer att visa att man inte nöjer sig med detta. Linjen bör även i framtiden vara den, att inkomsgränserna inte höjs förrän studiepenningen höjts tillräckligt.

Internationell insats behövs

"We are not fighting against the Lebanese people. We are not fighting against its government. We are fighting terrorism and we will not stop the fight against them until we push them away from our borders". Ehud Olmerts kommentarer är förståeliga men ytterst fel. De är förståeliga för att Olmert tycks ha märkt att ett krig alltid är lättare att starta än att sluta- Israels regering är i den besvärliga situationen att alla möjliga lösningar kommer att framstå som ett nederlag. Olmert är inrikespolitiskt svag och kan varken stå på sig mot den israeliska militären eller mot folkopinionen som knappast blir positivare ju längre konflikten fortskrider. Hizbollahs raketer kanske inte tar livet av lika många som israels bomber, men livet i Israel är minst sagt obekvämt pga krisen. Till råga på allt framstår Hizbollah hela tiden mer som en moralisk segrare i den bemärkelsen att Israel hela tiden framstår som aggressivare och hänsynslösare pga de stora mängder civila som nu dör i Libanon.

Det internationella samfundet verkar lamslaget. Inga trupper kommer att skickas till regionen nu, åsikterna går alltför mycket i sär i FNs säkerhetsråd. Israel, stött av USA, vill att en internationell styrka sänds till området innan Israel slutar med anfallet. Resten anser att Israel först ska sluta med sina attacker. Hizbollah motsätter sig konsekvent en internationell styrka.
Läget verkar låst. I bakgrunden finns ideologiska och maktpolitiska skäl. USA tror antagligen att det är bättre på längre sikt att låta Israel slå till så hårt mot Hizbollah(och därmed dess understödare Iran) att maktbalansen i regionen rubbas mer till fördel för väst. Problemet är att detta inte tycks fungera. Istället finns det en risk att krisen ytterligare eskalerar. Vad om israel får för sig att med kraftmedel få stopp på vapenleveransen från Iran till Hizbollah? En skrämmande tanke. USA borde nu böja sig för den internationella opinionen och kräva ett direkt slut på våldet. Att låta fler människor lida är en dålig strategi på alla sätt.

EU:s roll har också varit svag. EU framstår allt mindre som en riktig spelare på den internationella arenan. En ytterligare aspekt är att Finlands ordförandeskap nu helt överskuggas av mellanösternkonflikten. Det är synd, det skulle ha varit intressant att få igång en diskussion om EU:s nordiska dimension.

Förövrigt: Jag rekommenderar inte demonstrationerna mot israel som organiseras i Helsingfors. Socialistförbundet hade igår kapat hela tåget, och istället för att vara en fredsdemonstartion blev det en demonstration mot "USA:s imperialism", och "Ei iskua Iraniin"-sloganen skallade. Dessutom fanns endel plakat med davidsstjärnan lika med hakkors etc. Det sistnämnda är förstås groteskt och motbjudande. Jag gick ifrån demonstrationståget efter ca 5 minuter. Dessutom tycker jag att man kunde organisera separata demonstrationer mot "USA:s imperialism" om man anser det nödvändigt. Men att göra det samtidigt som man kräver ett slut på våldet i Libanon är dumt.