Elfenben till salu

Hälsningar från Hong Kong, staden där allting är till salu. Såg igår kväll en butik där man kunde köpa elefantbetar för 80 000 Hong Kong dollar paret. Undrar vad de skulle säga i tullen om jag köpte ett par.

Största delen av tiden går förstås åt att sitta på möte, men har även haft tid att se mig lite omkring. Staden är fantastisk och lite otrolig. Arkitektoniskt är staden byggd enligt ett hållbart mönster: dvs man har av uppenbarliga skäl tvingats bygga uppåt, så det finns ingen brist på skyskrapor. Hong Kong är det perfekta turistmålet för oss västerlänningar: exotiskt och asiatiskt men alla talar engelska och allt är skrivet på engelska. Maten är god och kollektivtrafiken fungerar perfekt. Metron är hypermodern, Paris och London är ganska primitivt i jämförelse.

På måndag bär det av mot Shanghai.

Mot Hong Kong

Sitter på Helsingfors-Vanda flygfält och väntar på att åka till Hong Kong på Scoutrörelsens världskommittes möte. Har inte varit i Hong Kong så är lite nervös inför resan. Det är ett tag sedan jag varit nervös inför en resa, men det är egentligen en helt okej känsla.

Veckoslutet var jag i Rom för att fira Romfördragets femtioårsfest. Vi var 200 ungdomar som overräckte en rapport åt Margot Wallström om hur vi skulle vilja se det nya EU. Många visioner som skulle föra EU i en mer federalistisk riktning med ett större fokus på hållbar utveckling och social rättvisa. De ungas röst behövs i EU. Detta blev klarare än någonsin tidigare när vi lyssnade på ändlösa tal om varför EU varit en så fin sak under 50 år. Barroso, Prodi, Pöttering med flera pratade fint om allt vad femtioåringen åstadkommit, men nya visioner var det inte gott om. Det allmänna budskapet var naturligtvis att det konstitutionella fördraget måste fås i kraft på ett eller annat sätt. Problemet är att om EU-ledarna inte kommer på ett sätt att lyssna till unionens medborgare kommer processen inte att ta fart på nytt. Oberoende av vad allt som var orsakerna till att fransmännen och holländarna sade nej så är det et faktum att de sade nej. Då kan man inte förklara att väljarna hade fel. Nej, då måste beslutsfattarna se sig i spegeln och komma på hur ett dylikt fördrag skulle te sig mer attraktivt. Samtidigt är det problematiskt om ett land kan blockera hela processen fastän majoriteten av eu-medborgarna skulle vilja fortsätta den. Kanske en folkomröstning för hela EU samtidigt skulle vara ett alternativ?

I Finland har vi vanliga medborgare ju som kännt inte behövt debattera konstitutionen eftersom vi har en representativ demokrati, sägs det. Synd bara att nästan ingen diskuterade EU-frågor under riksdagsvalet i år så vi kunde veta lite vad våra folkvalda har för åsikter i frågorna.

Men, nu är det Hong Kong som väntar.

Äntligen

Nu har jag röstat. I flera månader har man tänkt på val och val och val, och på något sätt känns ens egen röst extra betydelsefull trots att den ju ger lika många röster som varenda en annan röst. Det lustiga var att jag inte helt hade på det klara vem jag skulle rösta på. Jag har nämligen varit i Antonia Wulffs kampanjgrupp trots att jag röstar i Nyland. Nu hoppas jag det går bra för oss i dag. Spännande.

Imorgon är det 07.40 flyget som gäller. Ska på möte till Strasbourg där jag hoppas våren är i full gång. Det jobbiga är bara att hinna packa i dag före valvakan.

Den lilla rutan i mitten av skalan

Talade igår om ungdomar i politiken åt de afrikanska parlamentariker som befinner sig i Finland som valobserveringsgäster. Trots att jag var sist i tur att prata på fredag eftermiddag var publiken suverän. Många intressanta och intelligenta frågor som sällan frågas i Finland.

Snart är det slut med valkampen och utdelandet av valreklam. Resultaträknandet kommer att bli intressant trots att speciellt de stora partierna mest trängt in sig i en liten ruta mitt på skalan. Denna lilla ruta lämnar väldigt lite svängrum och minalt lite plats för ideologisk debatt. Yles valdebatt på torsdag var ganska trist, det intressantaste var kanske att Jyrki Katainen för första gången tycktes upptäcka att han faktiskt leder oppositionens största parti och därmed har som uppgift att utmana regeringspartiernas politik. Vanhanen och Heinäluoma verkade som om de kommit från samma parti förutom i slutet då de käbblade om uppvärmningen av Helsingfors. Det som varit klart är att flera verkligt stora frågor har blivit totalt utanför debatten. Jag menar hur är det möjligt att de tre stora debatterar pelletuppvärmning i Helsingfors men inte EU eller utrikespolitik? En stor del av vår lagstiftning härstammar ju från EU. Sedan argumenteras det mot folkomröstningar genom att åberopa politikernas ansvar inför väljarna vid val. Demokratiunderskott anser jag.

Kaos

Min dator sade upp kontraktet och det råder allmänt kaos. Lägenhetens manskapsstyrka har ökat från det vanliga tre(plus en katt) till fem. En tysk och en gnällig polack har varit här. Kämpisen K har börjat jobba tidigt och E jobbar hårt för valseger. Jag har haft väckarklockan på 8.00 de senaste dagarna, men eftersom fyra personer vaknar olika tider mellan 06.45 och 07.45 är det lönlöst att intala sig att man har det lyxiga privilegiet att få ligga under täcket och hånskratta åt dem som måste iväg före mig. Antingen är det någon som inte hittar något "missä mun paita on, aaaaa, täältä ei löydy mitään", "Is it ok if I take a short shower?" eller "miks toi on niin helvetin kauan kylpyhuoneessa". Men helt roligt är det ändå, man vet att man lever.

Valkampanjen får alltid fram det politiskt infantila hos flera erfarna politiker. Det vore roligt att blogga om dagens eller veckans utspel och sedan skicka sammandrag till diverse partikanslier. Denna vecka är det Pappers Jouko Ahonen(sdp) som har lägsta oddsen att utgå som segrare med veckans mest fantastiska utspel. Han har lyckats hitta på en tidningsintervju där Tarja Cronberg skymfar pappersindustrin. Att hitta på tidningsintervjuer som inte existerar är ett riktigt konststycke i att skapa verkligheten.

Det jag är glad över gällande valet är den socialpolitiska debatten. Flera kandidater har fört fram att inkomstgränerna för studeranden borde slopas. Jag är en varm anhängare av mindre behovsprövning i vårt socialskyddssystem. Samtidigt som jag anser att studiestödet borde vara mindre behovsprövat tycker jag att även arbetslöshetsunderstödet i någon mån kunde vara det.

Merkel är min favorit kristdemokrat

Den mest avancerade miljölagstiftningen vi har i Finland kommer från EU nivå. EU har igen lyckats ta ett steg framåt i kampen mot klimatförändringen genom bindande klimatmål. Hufvudstadsbladets och Matti Vanhanens linje har varit att den Finländska industrins intressen bör skyddas i klimatpolitiska strategier. Samtidigt tycks det nu vara cool att tala om de enskilda staternas "energimix". Detta kodnamn används av Finland och Frankrike när de talar om vikten av kärnkraft.

Vanhanen har inte helt fel i sina resonemang. Han har rätt när han säger att trafikutsläpp och uppvärmning är centrala delar av klimatuppvärmningsproblematiken. Tyskland, som nu med Merkel i spetsen har visat att EU kan ta till kraftiga åtgärder om EU så vill, försvarar den tyska bilindustrin med samma argument som Vanhanen försvarar den finska exportindustrin. EU tycks ändå kunna agera, vilket inte var fallet då de lama ankorna Blair och Chirac, samt den Schröder som visat sig vara den bästa förbundskanslern man kan få för pengar, inte längre styr och ställer. Det centrala är att argumenten inte får utgå från nationella intressen när vi talar om på riktigt stora saker som miljö och klimat. Naturligtvis är förhandlingssituationer alltid förhandlingssituationer, men vi vet också att vi inte har någon nytta av exportindustrin när det på riktigt går åt skogen och golfströmmen ändrar riktning.

Gällande kärnkraften så vet alla andra utom statsledningen i Finland och Frankrike att det inte är en lösning nu eller i framtiden. Nu tycks strategin dock vara den gamla vanliga, dvs. "att vi inte har något annat alternativ just nu och att alla förnuftiga realpolitiker faktist vet att kärnkraft behövs". I de flesta andra länder säger realpolitikerna att det som faktiskt behövs är energisparande och förnyelsebara energikällor.

Skandalöst riva ungdomshuset

Så rivs Ungdomshuset i Köpenhamn. Man kan inte annat än beklaga att denna institution rivs av kristna fundamentalister som vill komma åt tomtmarken. Samtidigt är det ju inte sist och slutligen deras fel. Felet ligger hos politikerna som beslutat sälja huset. Säljandet av huset verkar starkt vara en politisk handling ämnad att slå till mot de oftast vänstersinnade ungdomar som höll till där. Ytterligare ett exempel på den motbjudande danska politiken.
Samtidigt lyckades man få till stånd ett totalt onödigt kaos där polisen onekeligen kommer att utgå som den moraliska segraren, oberoende hur illa de behandlat även totalt oskyldiga demonstranter.

Juoksemista paikasta toiseen

Viime viikko oli melko vauhdikas ja nuorisopolitiikka-painotteinen. Tiistai meni Roomassa Italian Opetusministerin seminaarissa, jossa pidin puheenvuoron kansalaisjärjestöjen merkityksestä demokratiassa. Italian opetusministeri Giovanna Melandri, joka sai kuin saikin pitää työpaikkansa Prodin ja kumppaneiden kanssa, ei näytä olevan mikään suuri kansalaisjärjestökannattaja. Seminaarissa hän ja muut vasemmistodemokraattien jäsenet ja edustajat sanoivat suoraan etteivät pidä nuorisojärjestöja edusuksellisina. Melandrin mielestä kunnalliset nuorisovaltuustot edustavat niitä "oikeita" nuoria. Tiedättehän niitä jotka hengailevat ostarilla? Me pahat nuorisopoliitikothan vain rakennamme uraamme...Ongelma Italian nuorisovaltuustojen demokratian suhteen on se, että kunnissa päättävät sedät valitsevat poikansa valtuustoihin.

Viikon kaksi nuorisopoliittista kohokohtaa olivat Allianssin viisitoistavuotisbileet sekä perjantaina Allianssin järjestämä "Pelastavatko nuoret Euroopan?" seminaari jossa Heidi Hautala piti loistavan alustuksen jossa hän kehui Paavo Lipposta EU keskustelun luomisesta. Seminaarissa järjestettiin myös paneelikeskustelu jossa Joonas Turunen, Laura Tuominen ja Lauri Holappa keskustelivat EU:sta. Panelistien tuli lopussa kolmella sanalla kuvailla millainen heidän EU olisi. Adjektiivit vaihtelivat hieman ideologiasta riippuen, Joonas Turunen tarjosi kilpailukykyistä ja Laura Tuominen Ekologista, Lauri Holappa vuorostaan kunnon demarina sosialistista Eurooppaa.