Italia la bella

Italien är ett av de mest facinerande och vackra länderna i Europa. Sedan jag bodde där har jag varit förälskad i detta paradoxernas och livsglädjens land, där det för den eventuella överraskningsgästen alltid tycks finnas en plats extra vid matbordet. Är du mörkhyad och bor på den venetianska landsbyggden kanske detta inte är så självklart, men även där finns det bland många människor en stark tro på att en god katolik har ansvar över sina medmänniskor.
Samtidigt som gästvänlighet och välgörenhet hör till, räcker det inte länge före man inser att Italien också är egoismens förlåvade land. I Lombardiet och Veneto röstade ca 20% av befolkningen på nittiotalet på Lega Nord som aktivt förespråkade regionalt självstyre för det rika Norditalien med motiveringen att det fattiga Mezzogiorno fick klara sig bäst det ville.

Det handlar om att vara en vinnare, annars är man en förlorare och måste klara sig på kyrkans förbarmande. Genom att vara slug, kringå skatter och lura den som luras kan, så är man autonom. En kompis till mig klagade över att taxichauffören i Rom som körde honom till flygfältet hade påstått sig vara utan växelpengar då min kompis försökte betala med en femtiolapp. Tanken var naturligtvis att min kamrat, kl 04 på morgonen efter ett tre dagars möte och en hel natts festande, skulle strunta i priset och inte orka bråka om saken. När han klagade på detta utbrast vår napoletanska kompis: "Oh, but you are evidently from Scandinavia. What did you expect? Don't you know how bad their salary is".

Berlusconi förde stadigt Italien allt djupare ner i förtoendekrisen folket och politikerna emellan. Dessutom gjorde han sig till åtlöje internationellt, vägrade reformera den haltande ekonomin och lyckades till slut även få de traditionellt högersinnade industripamparna mot sig. Genom en lyckad kampanj lyckades mediamonopolisten Berlusca ändå nästan slå Prodis Center-Vänsterkoalition i Valet. Lyckligtvis vann Prodi som blev statsminister för italiens sextioförsta regering efter 1945. För att regeringen skulle kunna bildas krävdes Rifondazione Communistas och kristdemokraternas stöd. Nu har kommunisterna och kristdemokraterna fått regeringen att fall och visat att de är kapabla, än en gång, att sabotera center-vänsterns makthavande med luddiga, på anti-amerikanism baserade argument. Senast det gick så slutade det hela med Berlusconis korrupta dominans.

Hjärnan fryser

Kylan fick hjärnan att frysa idag i pulkabacken...men roligt var det.
EU:s strävan att vara en ledande aktör inom klimatpolitiken gick ett steg i rätt riktning då EU:s miljöministrar kom överäns om utsläppsbegränsningar för medlemsstaterna. Det var skönt att Finland, under ledning av nye miljöministern Stefan Wallin, accepterade utsläppsbegränsningarna. Det är nämligen lite pinsamt att läsa på BBC att Finland, Polen och Ungern är de enda som inte tycker fasta landsmässiga begränsningar ska göras...Samtidigt som tyskland talar om 40% istället för 20%. Bland annat har Matti Vanhanen uttalat sig om att det för "Finlands bästa" inte är smart att binda sig vid begränsningar. Konsekvenserna kommer inte att vara trevliga för någon av oss, oberoende av nationalitet, om klimatkatastrofen blir ett faktum.

Fint i Åbo

Var veckoslutet i Åbo på SU:s förbundsstyrelsemöte. Det var roligt att vara i hemstaden Åbo igen, blir på gott humör av att promenera längs åstranden och sitta på Cosmic på öl.

Valarbetet var i full gång i Åbo, vi delade ut flyers på lördag morgon och det var kul att göra kampanj för Steffi Wallin, Anniina Pirttimaa och Tarja Rinne.
SFP:s budskap om mera kvinnor bakom direktörsborden och flera pappor bakom skötborden tycks gå hem väl. Var på Dynamo på kvällen och flera bekanta kom och tackade för jämställdhetsbudskapet.

Matildas fina pjäs

Var ikväll och såg Matilda Hemnells pjäs Bara lite(till) på Klockriket. Pjäsen handlar om mycket, däribland ätstörningar och osäkerhet, prestationskrav och destruktiv duktighet. Samtidigt har den en humoristisk sida som jag hade, av någon anledning, svårt att skratta åt förrän efteråt.
Bara lite till var en fin teaterupplevelse, värd att ses av så många som möjligt.

Annars har det varit mycket på gång. Läser Maos biografi för att vila tankarna emellanåt. Biografin verkar väldigt bra, fastän jag är lite allergisk för titeln Mao, the Unknown Story. Hittills har jag inte riktigt kommit underfund med vad som är the Unknown Story, så där i alla fall på det stora hela taget.

Packar väskorna...

Det feministiska initiativet fick helt ok publicitet. Hesari, Internytt och hbl hade i alla fall gjort en nyhet av det. Det som störde mig med hbl:s artikel var att det överhuvudtaget inte nämndes att de politiska ungdomsförbunden låg bakom idén och att Christina gestrin deltog på presskonferensen och sade bra saker.

Skall om några timmar till Bryssel på möte. Jag avskyr att packa! Dessutom är iväg åkandet lite tröttsamt. Väl framme brukar det ändå oftast vara kul. Dessutom är det mindre påfrestande att åka till något ställe man lite känner till...Läste just att det är dimma och några plus grader i Huvudstaden. Kul!

Sedan ett varningens ord. Var i går kväll på Esbo stadsteater och såg något som kallades Hamlet. En upplevelse som jag inte tyckte var särskilt givande.