Mediakrig

Försvarsdepartementet i USA har vaknat upp och konstaterat att man i media framställs på ett negativt sätt gällande kriget i Irak. Därför har en ny enhet tillsatts med uppgiften att övervaka nyheter och bloggar som sprider "inaccurate news stories" som Rumsfeld kallar det om Irak.

"There isn't anything that's on the internet that's not accessible to them. They're on it all the time. They're very sophisticated users of it."

Sade vicepresident Dick Cheney om Fienden.

"That's the thing that keeps me up at night"

Medgav Cheney om fiendens kontinuerliga "manipulering" av media.

Det är nästan skrattretande att beskylla "them"(detta välorganiserade, globala terrornätverk som det pratas om) för att lyckas manipulera media. Administrationen har ett nästan totalt inflytande över vad för bild som medlas speciellt i amerikansk media. Vem som helst som sett fem minuter på en amerikansk tv-kanal kan intyga detta.

Det är alltså väldigt oroväckande för republikanerna att folk i USA(globalt sätt har det ju varit så länge) faktiskt nu, trots Fox News, faktiskt är förargade över liken av amerikanska soldater som flygs hem från Irak till de sörjande familjerna. Irritationen tycks öka eftersom inga synbara förbättringar finns att se i Irak. Republikanerna åker hundratals kilometer i timmen mot en brakförlust i valen om några veckor - och en av orsakerna är Irakäventyret .

Att influera media är A och O i krigsföring. Detta lärde sig USA i Vietnam. Efter Vietnam fick man inte se mycket-Inga närbilder av gråtande barn, lik, ruiner och avslitna kroppsdelar. Nej, istället förmedlades bilder av lite rök någonstans långt borta och en studio med analytiker som 24/7 analyserade de nya presicionsbombernas effekt( som även finska politiker investerat i-presicionsbomber räddar ju liv). När USA gick inför sitt invaderande av Irak mådde jag illa varje gång jag knäppte på tv:n.

Nu får vi se vilken effekt denna kampanj har. Antagligen kommer flera journalister, dagstidningar, kolumnister och tv-kanaler bli beskyllda för antipatriotism, förrederi, kommunism, terrorism och allt vad det nu finns. Jag hoppas innerligt att den diskussionen inte kommer att mörklägga katastrofen i Irak.

Min nästa valkampanj-Eller varför jag vill bli Påve

Idag är det definitivt, om ni ursäktar utrycket, kustjägarväder. Det enda nyttiga med min militärtjänstgöring var nog att jag uppskattar att vara inne mer än tiden före militären.
Ganska skönt att sitta hemma och läsa om vatikanstatens politiska och juridiska system istället för att kräla i Syndalen.

Jag är sedan länge facinerad av den katolska kyrkan, speciellt av påveämbetet. Kanske detta beror på att jag blivit välsignad ex cathedra av gud, dvs påven Johannes paulus II, när jag var ca 4 år gammal. Jag funderade ganska mycket i Rom på hur man skulle borda bete sig för att bli påve. Min flickvän, som är mer insatt i teologi och religionsvetenskap än jag, sade att det nog inte skulle bli det lättaste eftersom

1. Jag inte är katolik
2. Jag knappast vill leva i celibat

Sedan kunde man ju fråga sig varför jag överhuvudtaget skulle vilja bli det.

Mina studier i kväll var inte förgäves. Jag lärde mig nämligen i dag att jag endast behöver uppfylla det första av de ovannämnda kriterierna för att bli vald till Pontifex Maximus. Vilken som helst katolsk man kan bli vald. Celibatet kan man också undgå eftersom celibatet inte är dogma: bestämmelsen om celibatet kom nämligen på 1200-talet och det finns en lång lista påvar som varit sexuellt aktiva. Däribland Sankt Peter själv. Jag skulle gärna ta namnet Peter II när jag blir vald, men detta är enligt lag inte möjligt. Peter är det enda namnet en nybliven påve inte får välja(Vilket i sig är intresant eftersom påven har absolut makt i allt annat, och kan enligt dogma inte ha fel)l. Jag tror det skulle kunna bli Innocente(Innocente II var förövrigt även han sexuellt aktiv).

Den stora frågan är ju sedan naturligtvis varför jag skulle vilja bli påve. En bra orsak är att påven har otrolig makt. År 1870 blev påvens auktoritet dogmatiskt definierad. Den engelska översättningen av det som kallas Dogmatic Constitution of the Church of Christ säger:

The Dogmatic Constitution's second chapter, "On the permanence of the primacy of blessed Peter in the Roman pontiffs", states that (s.1) "that which our Lord Jesus Christ [...] established in the blessed apostle Peter [...] must of necessity remain forever, by Christ's authority, in the church which, founded as it is upon a rock, will stand firm until the end of time," that (s.3) "whoever succeeds to the chair of Peter obtains by the institution of Christ Himself, the primacy of Peter over the whole church", and that (s.5) "if anyone says that it is not by the institution of Christ the Lord Himself (that is to say, by divine law) that blessed Peter should have perpetual successors in the primacy over the whole church; or that the Roman pontiff is not the successor of blessed Peter in this primacy: let him be anathema."

Anathema betyder bannlyst.

Sedan skulle man få ändra på kyrkans dogma och tex. tolka Guds budskap så att preventivmedel är nödvändiga, bla. för att minska HIV/AIDS spridning i Afrika. Detta är väl flera inflytelserika katoliker överäns om, men den Heliga stolen lever lite i sin egen värld. Och det är inte så konstigt: om ens arbetsplats skulle vara st Peterskyrkan kan det nog hända att man skulle överväldigas så att resten av världen mest skulle framstå som jobbig och trivial.

Nu är det dags att börja lobba.

Bella Roma och turkfientlighet

Var förra veckan på kombinerad mötes/nöjesresa till Rom. Flög tillbaka via Amsterdam var rekslamskyltarna sade: Sell your house and start your own company.

I Rom var det underbart och vackert. Det känns lite som att vara i en film-rekommenderar förövrigt att se Fellinis Roma. I Rom möts tidsålder efter tidsålder på samma gata, kvarlevor från Romarrikets stolthetsdagar står mittemellan barockhus och renessanspalats. Dialekten är obegriplig för en som mig som bott i landets norra delar, men den låter lite som Romarna är: jordnära, högljudd och aningen sträv.

På resan träffade jag min vän Romolo(han heter så på riktigt, men är inte infödd romare) som berättade att det i hans abc-bok funnits ett kapitel om turkar. Boken berättade en historia om en turk som lade sig under trädet med handen utsträckt och väntade på att frukten skulle falla rakt i handen på honom. Sensmoralen var ju då att turkar är lata. Det kunde ju vara ett till argument för Sarkozys fransmän och de tyska kristdemokraterna att använda mot ett turkiskt EU medlemsskap i framtiden.

Det känns paradoxalt att medan jag reser runt om kring Europa för att göra Europeisk ungdomspolitik som hela tiden skapar fler förutsättningar för unga att möta andra europeér och genomföra europeiska projekt, så har beslutsfattarnas jargong blivit allt mer och mer antieuropeisk och främlingsfientlig. Den stora orsaken(förutom kanske någonslags kristen övertygelse) för franska, tyska och brittiska politiker-speciellt i högerpartierna, men inte enbart-att vilja neka turkiet medlemsskap är inte en kritisk hållning till de mänskliga rättigheternas tillstånd i Turkiet. Alla det minsta upplysta vet att Turkiet har gjort enorma framsteg gällande sin människorättspolitik, och att Turkiet är strategiskt viktigt för hela västvärlden. EU:s makt i att förbättra människorättspolitik, öka tolerans och främja rättsstatsprincipen i sina grannländer ligger just i den dragningskraft unionen har. Eftersom man vill vara med städar man skåpet. Så gör Turkiet hela tiden. Tyvärr är det så att anti turkisk retorik biter på folket i flera länder. I stället för att visa modigt politiskt ledarskap väljer flera politiker att ta den enkla vägen och hoppa på den anti muslimska vagnen. Jag hoppas att en ny generation Europeér kommer att ha en mer tolerant syn i framtiden.