Mera liberalism!

Idag startade min karriär som lågstadievikarie. Lärde vilda ungar spela boll hela dagen i en svettig gymnastiksal. Nej, förresten en halv svettig gymnastiksal- flickgymnastiken var på andra halvan. Och gissa vad man får av att sätta femton elvaåriga pojkar in i en halv gymnastiksal? Jo, kaos.

Nästan alla barn var riktigt snälla. En stor del av dem hade invandrarbakgrund, och jag tror starkt att Finlands landslag i fotboll kommer att vinna på det i framtiden.

Piggt överraskad av den multikulturella skolupplevelsen som fick mig att tänka att Finlands och minister kari Rajamäkis(sd) trångsynta invandrarpolitik inte kanske är RIKTIGT så illa...men det är den nog, kom jag på redan hemma. Jag håller starkt med Steffi Wallin som på veckoslutet i Hesari sade att Finland snart behöver 100 000 nya invandrare. Välkommet att någon vågar debattera frågan. Den finska invandrarpolitiken verkar för mig gå ut på kafka-aktiga procedurer där tjänstemän stämplar buntar med A4:or med röda "access denied" stämplar.

Gällande EU anser Angela Merkel att Turkiet ska erbjudas status som någonslags specialkumpan till EU. Inte alltså fullt medlemskap. Jag är oroad av dessa tendenser. Snart är det presidentval i Frankrike, och om högerns obehagliga Sarkozy(som studerat högerextremisten Le Pens retorik för att lära sig ta röster av ultrahögern) vinner kommer Europa att ha två starka turkmotståndare. Storbritannien lär inte heller säga något positivt i frågan - speciellt om Cameron lyckas lura väljarna att Tories är ett riktigt trevligt medelklassparti och blir vald till statsminister. Ännu värre är kanske ändå om Labour lyckas med sin strategi att köra om Tories till höger och skärpa invandrar- och "terrorlagstiftningen".
Mera (social)liberalism, tack.

Köp ingenting dagen

Idag är det Köp inget dag i världen. I Finland organiseras dagen av ett antal organisationer, däribland SU.

Själv har jag fungerat som chefredaktör för Köp ingentig dagens tidning Elämys-Upplevelse, som finns i pdf format på http://alaosta.fi/bnd/?sivu=viihde.

Tanken med Köp inget dagen är att få människor att kritiskt bedöma sina konsumtionsvanor. Vi vet alla, att dagens konsumtionsvanor i västvärlden inte är hållbara för planeten.
Marknadskrafterna skapar en illusion hos konsumenten att lyckan är beroende av någon pryl eller produkt. I tvättmedelsreklamen ser vi en lycklig familj, men om vi tänker efter är det knappast tvättmedlet som gör familjen lycklig.
I stället för att konsumera saker kan vi kanske oftare konsumera upplevelser. En filmkväll är säkert mer givande än en shoppingrunda, eller?

HRW bekräftar farsen

Human Rights Watch kritiserar i en 95 sidor lång rapport( http://www.hrw.org/)Saddams rättegång.

För första gången sedan Nurnberg hade man changsen att pröva en blodtörstig diktaturs högsta ledning. Och vad får man til stånd? Jo, en fars.

HRW:s rapport innehåller en så pass stor mängd bevis för att de mest grundläggande saker misskötts av domstolen att man nästan anser läsandet av rapporten underhållande.

Sedan en liten tragikomisk detalj: En dödsdom måste enligt lokal rätt verkställas senast 30 dagar efter att den slutliga domen förkunnats. Detta betyder att Saddam antagligen kommer att avrättas före han ens dömts för alla sina brott.

Saddams dödsdom hjälper ingen

Flyger hem från Tunisien där de tomma sandstränderna väntar på en ny turistsäsong. Det är dock inte med någon större inspiration som jag återvänder till det kalla Norden – Allt som oftast undrar man varför något folk velat bosätta sig uppe i mörkret.

I morgon firar man presidentens och demokratins fest i Tunisien. Gatorna var prydda av landets flaggor samt bilder av den ”demokratiska” presidenten som haft makten i ett tjugotal år. På flygfältet är det sista man ser av landet innan man går igenom säkerhetskontrollen en tavla av Presidenten.

Min bekant Wahid som är vicescoutchef för tunisiens scouter och som arbetar för USA:s ambassad med ett projekt som ämnar stärka medborgarsamhället i Tunisien berättade om hur landets regering försöker sätta käppar i hjulen för hans arbete. Projektet som fiansieras av USA är ett vettigt sätt att minska både på extremism, tyranni och övertramp på mänskliga rättigheter. Synbarligen ett konkret exempel på hur USA faktiskt kan sprida demokrati på ett bra sätt.

Värden som de flesta europeér och amerikaner anser viktiga att försvara och sprida-så som demokrati, rättsstatprincipen och mänskliga rättigheter-finns inskrivna i stora mängder konventioner. För att implementera principerna är det av yttersta vikt att öka medborgarnas medvetenhet och vilja att agera för att förverkliga dem. Så länge det inte finns ett starkt civilsamhälle kan konventioner skrivas och ratifieras och krig startas intill fördärvet, men någon demokrati får man inte.

Det tragiska exemplet på en total demokratispridningskatastrof har vi som känt i Irak. Saddam Husseins dödsdom var väntad men beklaglig. Condoleeza Rice konstaterar i Financial Times att

”Todays desicion is a reminder that the rule of law can triumph over the rule of fear and that the peaceful pursuit of justice is preferable to the pursuit of vengance”

George W påminner i sin tur oss om att det är frågan om “a major achievement for Iraq’s young democracy”.

En stat som dödar är inte civililicerad. Detta oberoende om offrena för avrättningen blivit dömda av en diktator eller av en farsartad cirkusdomstol som fattar sina beslut utgående från politiska målsättningar istället för juridiska principer(som i detta fall).

USA:s utrikespolitik går alltså åt skogen på många sätt. Samtidigt känner jag mig inte fullständigt modstulen gällande demokratiutvecklingen i världen(fastän den ofta får mig må dåligt). En stor orsak till detta är att jag då och då träffar människor som Wahid som arbetar med att förbättra situationen på ett väldigt konkret sätt. USA har säkert även mera resurser att satsa på stärkandet av civilsamhället i länder där människorna lever under förtryck. Det som behövs är en allt starkare politisk vilja att göra det. Den sortens arbete tar förstås tid och får inte mediauppmärksamhet-men just nu verkar det ju som om USA inte precis behöver mera publicitet om det ökade antalet likkistor som deras utrikespolitik skapar.